I tisdags fyllde mitt företag “mitt nya liv” fyra år. Inte så många jordsnurr ännu, ändå känns det som så mycket har hänt. Jag är glad och tacksam, det känns fint att få se sin lilla “bebis” växa och bli större framför sina ögon (efter år 1, 2 och 3).
Det tycks vara en härlig ålder, fyra år. Och ja, även fem. Om man jämför med ett barns utveckling. Energi, initiativ och fantasi. Jo, jag tackar. Det är okej att stå på egna ben, lita på att isen håller. Att kunna slappna av lite och… ja, humor är så viktigt, det är verkligen en grundläggande del av livet.
Jag är så tacksam för året som har passerat. Alla människor som jag har fått äran att möta. I hälsoundersökningar, kostrådgivningar, kostkurser och yogapass, både i grupp och individuella sådana. För snart 3,5 år sedan skrev jag ett inlägg om ärlighet och det är i högsta grad ännu aktuellt. (Jag tycker fortfarande väldigt mycket om Helen Sjöholms tolkning av Billy Joel.) Och jag har sällan varit med om så många ärliga och genuina möten som idag, det är en upplevelse i sig. Ibland blir det rent skitsnack, till och med.
Men jag tror att det blir så om man öppnar upp, som jag slutligen valde att göra här på min hemsida – för att jag inte ville “strutsa” längre. Jag ville ju sluta gömma mig bakom allt jag behövde ta hand om, det har varit ett fantastiskt beslut för min egen del. Jag möter människor som hittar till mig just därför (och jo, det är många som inte kommer till mig, men det är för att vi alla passar för olika personer – personkemi är så viktig både för klient och terapeut) och det känns både magiskt och givande. Ärligt.
Genom åren har jag haft så många olika jobb och arbetsplatser, det känns fint att få möjligheten att jobba med något som känns viktigt och kan vara en förändring i människors liv. Hur de själva förändrar sin näringsstatus genom att tänka till och lära sig mer om sin kropp – och därmed börjar må så mycket bättre. Får en bättre hälsa. På egen hand.
Under det senaste året har jag tänkt på det så många gånger. Den stora äran i att få sitta med en grupp avslappnade yogisar som ligger ner och bara andas lugnt och djupt, till och med komplimangen i att de somnar ibland och faktiskt börjar snarka. Det kallar jag avkoppling. Att jag sedan får ge mig upp och försiktigt väcka dem då, är bara ännu en del av mitt jobb.
Jag hoppas förstås att det blir många fina år till. Med tacksamhet över att det fjärde året nu går in i det femte, så fortsätter jag som jag börjat.
Det verkar funka, tack och lov.
// Kram Linda
