Den här tiden på året är intressant. Stämningen på stan, i butiker och i media tycks röra upp känslor. Det är många som är stressade nu. En dryg vecka före jul kan det vara så många krav och “måsten” i luften… på firande, mat, umgänge och julklappar. En glädje över att få träffa släkt och familj, eller en orolig känsla av att behöva passa in i det som ska vara så trevligt. Man bör tycka att det är kul och känna tacksamhet.
Det ska helst se ut som en “Fanny och Alexander”-jul med ringdans runt i våningen och julkänsla all in. Med extraordinära julklappsinköp. Massor av människor älskar julen med pyssel och bakning och pynt och planering. Men inte alla. Där kommer stressen in. Det är lite som med midsommar eller andra storhelger. Nyårsafton. Det är viktigt att det blir roligt. Gärna perfekt för maximalt midsommar-mys. No pressure.
Jag kan definitivt känna igen mig i de höga förväntningarna. Varifrån kommer de? Jag tycker mycket om julen i grund och botten – även om jag inte alltid tycker att känslan infinner sig. Men jag gillar även när tempot efter jul får varva ner lite, det får vara kravlöst en stund och lugnet i mellandagarna får sjunka in. Att inför årets slut summera hur de senaste 12 månaderna har sett ut. Som önskat eller långt ifrån…? Förhoppningsvis rätt nära.
Genom tunga perioder och det känns som man går på en lerig väg i motvind eller sjunker i kvicksand, brukar jag påminna mig om att jag inte har behövt fly från ett krigshärjat land och tvingats lämna dem jag älskar bakom mig. Jag kan sova varje natt i en säng i ett varmt hem och äta mig mätt. Det är lätt att ta för givet, att det ska vara så. Men det är inte givet för alla. Och är det jobbigt, så är det. Men det är bra med perspektiv.
När jag känner att det är dags att fokusera på det positiva (så att det negativa inte kan ta över), brukar jag lyfta fram allt det jag har att glädjas över. Det som sker i mitt liv som gör mig tacksam. Människor, möten, händelser och känslor. Gemenskap, omtanke och vänskap – det jag är en del av. För vad vi än går igenom finns det saker och händelser att vara tacksam för. Det kan bara vara svårt att hitta dem. Ibland på gräns till omöjligt. Då handlar det om att finna någon som kan påminna en, dra en tillbaka till verkligheten och väcka den tanken. Att räkna sina mirakel.
“Counting miracles one by one
everywhere are signs
there are miracles and they come
to open hearts and minds
I could spend all my waking hours
counting miracles that fill my life”
Det är egentligen så enkelt och samtidigt så komplicerat. Det kan vara lätt att fokusera på det som inte finns, det som saknas. Istället för att lyfta fram det som finns och låta det ta större plats. Fira livet, som det ser ut. Just nu.
Vi lever i en turbulent tid, det gäller att stå stadigt och vara så centrerade det går för att kunna fatta bättre beslut. För att kunna hålla balansen, vad som än sker omkring oss. Stillhet, meditation och andning är min personliga väg. Att kunna höra mina egna tankar och resonera med mig själv om det som betyder något. Det är en relativt ny upplevelse för mig och det är förstås lättare när det är lugnt och stilla runt omkring. När det blir mer liv och rörelse, kommer ännu en utmaning.
Att kunna följa känslan och lyssna till hjärtat. Göra det som känns rätt, inte alltid det andra vill eller rekommenderar mig att göra. Andas, vila, reflektera. Det känns bra den här tiden på året. Och jag är säker på att julen kommer att bli precis som den ska vara. Jag sänker mina förväntningar och släpper kraven, flyter med och tar det så lugnt det går i julstressen.
Räknar mina mirakel.
// Kram Linda
