Så kom det då tillslut, ett gnistrande 2016. Ett Nytt År. Den vita snön. Och så kylan. Åtminstone sägs det att hela landet har minusgrader nu. Jag tycker att det är vackert och vilsamt. Inte att halka runt på trottoarer, men det är vintrigt fint.
Med det nya året och januari månad dyker också otaliga reklamfilmer upp på tv och nätet om viktnedgång. Lite som ett brev på Posten, ju. Om “points” och näringspulver som man kan ta istället för mat. Man börjar kunna gången by now.
För egen del tycker jag att det finns en grymt underskattad metod för att gå ner i vikt, om man nu vill det. Nämligen att sova tillräckligt. Inte dygnet runt eller för att avstå att äta, men för vi snarare kan gå upp i vikt om får för lite sömn (och detta gäller även barn). It’s all about the hormones, du vet. När hormonerna är i fas kan vi lättare tappa vikt. Är hormonerna i obalans är det viktigt att ta tag i det först. Och då menar jag inte att tillföra bioidentiska hormoner utifrån, utan undersöka om kroppen på egen hand kan omsätta näringen (tänk fett och proteiner) till hormoner. Och varför den inte gör det, om så är fallet.
(Det gäller också att ha så få inflammatoriska processer i kroppen som möjligt, annars blir det prioritet ett i kroppen att hantera. Inte vikten. För oavsett vad vi vill så har kroppen en plan. Hur vi än behandlar den, söker den balans.)
Men det finns så oerhört många som har problem att sova och förmodligen har perioden under jul- och nyårshelger knappast varit lugna. Men nu är det dags igen att varva ner, få tillbaka lunken i kroppen och hantera vardagen. Andas långsamt och djupt. För hur mycket vi än har omkring oss på jobbet och i privatlivet, så har vi möjlighet att hitta små “luftfickor” av återhämtning, som är så viktiga för de inre organen. Den kunskapen kan vi alltid bära med oss, utan att den väger någonting… som man brukar säga.
Även om Aftonbladet och Expressen kan vara tvivelaktiga källor, så har de haft en några intressanta artiklar om sömn (år 2010), om du vill läsa mer:
“7 vanliga symtom på att du sover för lite“
“Därför behöver kvinnor mer sömn än män“
“Så lång är den perfekta dygnsrytmen“
Kanske har du firat jul och nyår och varit krasslig samtidigt…? Det är inte så konstigt faktiskt; vi blir ofta sjuka när vi är lediga. Även här är vilan så väldigt viktig, tro det eller ej.
Det finns nämligen ett stresshormon som heter kortisol, som pumpas ut av binjurarna, de sitter som två små “mössor” på njurarna. Kortisolet är kroppens eget kortison. Vi ska vara varsamma med det, men när vi stressar över tid så fullkomligt sprutar hormonerna. Det hjälper oss att överleva och det höjer immunförsvaret, det kan även leda till viktuppgång… det är individuellt.
Hormonet hjälper oss att under stressiga perioder kunna dra som en symbolisk pappåse över huvudet, klippa hål för ögonen och bara gå framåt. Vi gör det vi måste, ibland med tunnelseende. Håller ut. Härdar ut. Hormonet stärker immunförsvaret, så att vi ska orka ända fram och slå handen i kaklet. Du har kanske hört talas om utmattade binjurar?
Och någonstans inom oss har vi förmodligen långt tidigare känt att “det här kommer inte att hålla i längden…?”
Iallafall var det så för mig. Före 2006. Sen kom kraschen. Då hade mitt kortisol stått som en fontän ett bra tag, eftersom jag dessutom hade inflammerade tarmar som hormonet försökte dämpa. (Men jag åt fortfarande gluten i flera år efter det, så det blev inte bättre, utan bara en ond cirkel…)
“Problemet” är att när vi får ledighet, lov eller semester och slappnar av – så sjunker detta hormon. Vi blir då mer mottagliga för infektioner och vips så kan vi ligga däckade på julafton eller mitt i julisemestern. Jättebra tajmat. Känns det möjligen igen? Kroppen får äntligen vila och reagera.
Så kan det bli till en frustration, besvikelse och ilska över allt man möjligen går miste om eller släpar sig till med jordens förkylning, huvudvärk och utmattning. En inte helt stabil stresscykel, moment 22, runt runt runt… och vi tycker kanske (felaktigt) att kroppen strejkar och sviker när vi som bäst behöver den. När den egentligen har ställt upp hela tiden, trots att den har behandlats rätt illa. Intressant va?
Så vad gör man då åt det? Det är ju lätt för mig att säga “sömn” men det är en av de bästa läkningsmetoder som kroppen kan få. Vila. Och jag kan lova dig att det inte var lätt för mig att komma dit. Det tog mig närmare 10 år. Förmodligen är du klokare än så och kan lära av andras misstag, men som ett tips vill jag råda dig att se över din vila. Om du kan, ta ett steg tillbaka och finn stresstjuvarna.
Och om du inte kan identifiera dem bums eller göra något åt läget omedelbart, så gör en första plan i huvudet. Hur skulle du vilja att det såg ut? Närma dig sedan lösningen i din vardag, så är du iallafall närmare en utväg än du var nyss.
När du vet hur stress påverkar våra hormoner, organ och kroppar kan du börja göra aktiva och mer genomtänkta val. Det kunde du ju inte innan.
Vi står inför ett skinande nytt år. Redan här och nu kan vi ta med oss sömn, vila och läkning i in det. Eller lära oss det från början igen. Allt är möjligt.
// Kram Linda
