I min bransch kan det vara lite ensamt ibland, vi är ännu rätt få som äter på ett “sådant” sätt som minskar inflammationer. Det kan vara lite lurigt att tänka utanför den berömda boxen (även om det går utmärkt) och jag kan se/höra på vissa klienter, kunder eller bekanta att de skulle önska en gemenskap.
En plats där vi kan dela erfarenheter med varandra. För när man är den “enda” i sin bekantskapskrets som gör annorlunda och sticker ut, kräver det både energi och mod att hålla sin linje. Det är främst där många vill ha stöd. Nog för att det går att skapa grupper i sociala medier för allt, men alla är inte aktiva där och det är roligare att ses på riktigt i våra kostkurser tycker jag. När det blir ett samtal.
Men du vet vad man säger, endast döda fiskar flyter med strömmen. Det tyder på en genuin övertygelse att gå sin egen väg (även och kanske särskilt) när de runtomkring signalerar att man är lite konstig och knepig. För att det vi gör är ovant. Det kan väcka ett obehag. Ska de också behöva ändra sig då?
Svaret är nej. Ingen kan tvinga, locka eller lura någon annan än sig själv till någonting – någonsin. Vi kan mycket väl ha våra åsikter om andras sätt att leva, men vi har inte rätt att uttala dem utan att någon ber om råd.
Den enda vi får bestämma över är oss själva.
Men, de som verkligen vill bryta upp då? Som försöker förändra för egen del, för att de upplever en stor skillnad? Men har det motigt och riskerar att tappa fokus…? Jag vet hur det är när någon tittar på ens mat, grimaserar och förklarar att de tycker att det ser “äckligt ” ut. För att de inte vet att de inte har rätten, att de bara ska bry sig om sig själva.
Jag förstår att man vill ha igenkänning. Därför tycker jag om att lyfta fram mejl från människor (här Sandras från 2013) som har förändrat sina liv, sin kosthållning och mår bättre. Det blir inte bara min historia utan andras.
Härom dagen fick jag ett meddelande som gjorde mig genuint glad. Både för framtiden och för inspirationen. För tonen i texten och motivationen.
För ett par månader sedan träffade jag denna unga kvinna som ville ha hjälp med individuella kostråd. Hon kände sig underviktig och önskade gå upp i vikt efter att ha kämpat med kostråd som inte kändes rätt för henne; som att “äta vad hon ville” (inte sällan socker) – samtidigt som hon hade ett starkt motstånd till det. Hon sökte något annat.
Hur som helst, vi samtalade igenom en session. Jag tog hänsyn till hennes blodgrupp och förklarade, tipsade och visade. Hon ställde frågor (som hon inte alltid ville höra svaret på) och jag utvecklade så diplomatiskt jag kunde vad JAG står för. Hur var och en sedan vill göra kan jag inte lägga mig i. När hon gick hade hon fått mycket att tänka på, en hel del att gå hem och smälta.
Sedan åkte hon utomlands en tid och kom nyligen tillbaka för att införskaffa mina matböcker. Det var en ära. Jag har ju min idé, min nisch och min tanke (i grunden att dämpa inflammatoriska processer och balansera pH-värde) men jag har aldrig gått en utbildning inom matlagning. Jag är varken kock eller kallskänka – men jag var med i högstadiets Hemkunskap. Så jag tänker, skapar och gör det basic, på en nivå som var och en sedan kan utveckla vidare.
Men den här tjejen har tagit det ett par steg till.
Hon är makalöst påhittig. En sann kreatör. I många fall kan mina klienter säga “Men vad blir det kvar att äta?!” när jag förklarat hur jag ser på gluten, komjölk, socker, fläsk och Solanin (bland annat)… men hon tog till sig informationen, processade och började skapa.
Så på självaste fettisdagen fick jag ett meddelande:
“Hej fina Linda 🙂
Eftersom jag inte känner någon annan som bryr sig så ville jag bara dela mina semlor med dig: Very berry semlor med hallonmandelmassa och blåbärs-björnbärsfluff. Bullen är helt glutenfri och bakad på havresurdeg, kärlek och kardemumma (totalt egenimproviserat recept!), mandelmassan gjord på mandlar, torkad aprikos och några hallon och fluffet på vispad äggvita, fåryoghurt, blåa bär och (för min mammas skull) en gnutta vaniljpulver. Hallonhjärtat ovanpå är med inspiration från dig. 🙂 ”
…och en fin bild:
Jag blev helt mållös. Visst låter det ljuvligt och ser gott ut?! Tack J för att du ville dela det med mig. Jag är superimponerad. Inte bara för att hon tycker att det är en god idé att äta på detta sätt (jo, hon har gått upp i vikt av maten på ett “sunt” sätt), utan även för hennes idérikedom. Kreativiteten. Känslan. Glädjen.
Tänk er en tjej som henne ha ett bageri, café eller en restaurang i framtiden.
Hon är ung. Jag kunde – faktiskt – ha varit hennes mamma och hon är otroligt kunnig. Det är så häftigt att se. Så inspirerande för framtiden. Och jag förstår henne så väl, man vill dela sitt intresse med andra som sitter i samma båt. Med dem som förstår uppoffringen och tankeverksamheten. Svårigheterna. Och hur det ser ut när det blir så bra! Utan gluten, socker eller komjölk.
Det känns så fint. Att få vara delaktig. Lite som att hjälpa till att rita en karta och stötta i laddningen av batterierna, för att sedan se personen i fråga dra iväg på egen hand och göra så bra saker. Jag kan inte undgå att känna mig stolt, men även om jag vet att jag hjälpt till på en kant så är det helt och hållet hennes egen förtjänst. Hennes utmaning och resultat.
Hennes investering i sig själv, sitt liv.
You go, girl!
// Kram Linda
PS. Vi verkar inte få ihop en kostkurs på onsdagar, men om du önskar delta helgen 2-3/4 så hör gärna av dig. Det vore kul att ses och få prata lite med er, utöver kostkursen. 🙂
