Ja, 40 år. Idag för 14 610 dagar sedan såg jag dagens ljus, klockan 10.02 en onsdag. Som onsdagsbarn kan man tydligen lätt anpassa sig till varje situation, vi är dessutom mycket intelligenta (?) eftersom Merkurius styr över Onsdagen, men jag är inte säker på att det är vetenskapligt bevisat. Min födelsetid innebär även solen i Oxen, ascendenten i Lejonet och månen i Väduren. (Phew, jag vet!)
Men jag ska vara helt ärlig. I perioder det senaste året har jag haft små attacker av 40-årskrisande. Det är kanske det där att man byter ut den första siffran i ens ålder. Irreversibelt. Du vet, när tonårens etta tog slut och blev en 2:a-nånting, sedan en 3:a först… och nu en 4:a. “Redan?” Som om det hade gjort någon skillnad eller stoppat tiden att “krisa“, jag fyller 40 ändå. Fast ibland hör jag 20-åringar säga att det blivit “gamla”, så egentligen är ålder kanske mest av allt en känsla…?
Jag tror kanske mest att jag är tagen av att det har gått så fort, från 35 och hit har det ju bara sagt swooosh! Men jag har ändå blivit mer och mer tacksam över att faktiskt få fylla 40 år. Det känns som att det är nu det börjar, för min del.
Under ett par år har människor jag växte upp med och/eller gick i skolan med faktiskt gått ur tiden. Det har ju varit alldeles för tidigt. Och samma sak har kanske hänt dig också, dina vänner. Vi som skulle leva för evigt. Det är inte alla förunnat att leva ett långt liv, så det blev på sätt och vis läge att fokusera om. Att försöka uppskatta och vara tacksam, att inte ta en enda dag för givet – hur grå och tråkig den än är. Det är ju Livet.
Men framförallt; att ha möjligheten framför oss att kunna leva det liv man vill ha, att vara den man vill vara. Tänk vilken chans. Alla har inte den längre. Vi kan få hjälp med så mycket, söka vägledning och få stöd, men det är bara vi själva som faktiskt kan ta oss dit. Fortsätta med att leva det liv vi för eller göra en förändring. Det är en tuff insikt, men inte desto mindre sann.
Jag önskar förstås leva ett långt och lyckligt liv, på ett sätt som gör att jag kan behålla hälsan. Många tror att “gammal och sjuk” kommer per automatik som en självklarhet, men jag tror att vi kan påverka våra kroppar om vi börjar i god tid. Om vi vill. Så jag ser fram emot ett roligt liv, med en ålderdom där jag kan leva fullt ut. Med det vill jag säga att jag hoppas att jag har (minst) halva livet kvar. Ingen vet, men drömma går ju.
Kanske har jag möjlighet att disponera 15 000 dagar till. Phew.
Jag har tagit rätt lång tid på mig hittills, men under dessa 40 år (och särskilt de 10 sista) har jag lagt grunden till det som kan bli verklighet nu. Jag har så många idéer och drömmar, en stor av dem är mitt framtida hälsohem. Det bara finns där. Tiden och tillfället kommer att visa mig när det är dags. Där har jag ingen brådska, pusselbitarna får falla på plats så länge. I sin takt.
Tack till dig som jag har valt att gå med genom livet. Du vet vem du är, som finns där när det blåser snålt. Som lyssnar när jag tjatar, ältar, gråter eller skrattar så att jag inte kan få fram orden. Och jag svarar gärna när du ringer för att du vill prata. Okonstlat. Ärligt. Viktigt. Tänk att vi har varandra! Tack. ♥
Tack till dig som läser. Yogar. Möter mig. Lär mig och delar vidare.
Och tack till mamma, pappa och Andreas för er bittida uppvaktning. ♥
Som en hyllning till det vi upplever tillsammans, vill jag spela en favorit.
Stand By Me /Playing For Change /Song Around The World.
Den är tänkvärd. Vilka människor. (Och framförallt, vilka ljudtekniker.)
Grattis till mig på 40-årsdagen. Nu börjar det.
// Kram Linda
