Jag vill varna för en något raljerande ton här, det är intressant att se hur vissa saker utvecklas, och jag blir lite full i skratt. Eller så fastnar skrattet i halsen, jag har svårt att bestämma mig. För jag vet ju att det är ett faktum. Men hur i hela världen hamnade vi här…?
En eftermiddag nyligen gick jag på inköpsrunda i en stor matvarubutik. Och jag stannade upp när jag såg rubriken på kylen. “Rullpack.” Jag var tvungen att fota! Mat på rulle. Eller i rulle? Det är lite humor igen. Färdig mat, färdig att värma. Färdig – med tillsatser, socker och allt. Jag vet att det säljer och ser ju att det är plockat ur hyllorna, men ändå.
När vi var dekoratörer på en dekorfirma under början av 2000-talet åkte vi runt omkring i landet; ibland vid lunchdags skämtade vi om ifall vi skulle stanna på en bensinmack och köpa “rullkorv”. Det hände aldrig, men tanken på att köpa korv som legat och rullat i flera timmar (?) var roligt, tyckte vi. Jag äter ju inte fläskkött idag och gjorde det sällan då, så det var inte aktuellt. Rullkorv.
När jag idag jobbar med mat, indiviuella kostråd och de näringsämnen som kroppen önskar för att fungera optimalt så förordar jag att laga ren mat från grunden. Att minska på både hel- (mat som kan ätas bums…) och halvfabrikat (…som måste värmas upp/tillagas först) är en väg till balans och hälsa. Men jag såg det förstås på ett helt annat sätt förr.
En period i livet levde jag på popcorn. Som jag körde i mikrovågsugnen. För att jag var så fattig; det kändes som en bra idé och var ett gott, billigt alternativ. Idag, 15 år senare, kan jag se att jag har betalat ett högt pris för vissa idéer, men å andra sidan vunnit möjligheten att medvetet göra andra val idag. Men tänk hur många mil man ibland måste springa i cirklar för att en dag förstå? Otroligt.
Apropå majs, hittade jag härom veckan sådana i butik. Majskolvar. Förkokta och förpackade med vakuum i plast. Nyfiken som jag är, undersökte jag datummärkningen och de går ut i januari 2017. Om 8 månader! De förpackades i juli 2015. För snart ett år sedan! Imponerande lång “hållbarhet”, men jag tror att vi skulle kunna tacka tillsatserna för det. (Och det är alltså inte det här jag menar med att “laga mat från grunden”…)
Jag nämner det ofta här, men om/när mina klienter säger att “matlagningen inte får ta tid” i deras vardag så förmedlar jag att de ändå bör tillåta det. Avsätta tid. Hur ska det annars gå till att skapa en balans i livet, om vi inte tar oss tid att bry oss om det näringsintag som ska bygga upp kroppen? (Popcorn var alltså ingen bra idé.) Men de allra flesta förstår det och är beredda att förändra.
Någonstans har vi ändå bestämt oss för att just maten inte får ta tid i våra liv, eftersom vi har så mycket annat att göra. Samtidigt som många renoverar kök och i tv-program lagas mat av amatörkockar som aldrig förr. Förvirrande. Det kan vara läge att se över sin prioriteringsordning…?
I ett annat program på tv nyligen skulle ett par testpersoner enbart dricka näringspulver istället för att äta mat i en veckas tid (tror jag), men som jag förstod det var den främsta anledningen till att pulvret ens tagits fram, att – tjäna tid. Jag jobbar förvisso med ett antal funktionsmedicinska näringspulver, men det är för att stötta olika funktioner: leverns avgiftning, mage & tarm eller att dämpa inflammatoriska processer – detta i perioder, inte som ersättning för mat.
Jag åkte tåg i påskhelgen och mötte en amerikansk man i pensionsåldern, nu på semester i Sverige. Vi hann med ett fint samtal om livet, att hans fru hade avlidit för ett par år sedan och han själv funderade på att kliva av jobbet efter ett långt och slitigt arbetsliv som egenföretagare. Han sade det som så många av oss tänker, men när man jobbar med det fastnar det på ett särskilt sätt. Blir så sant. Kanske särskilt om man har varit sjuk och kan förstå innebörden.
“-Om man inte har hälsan har man ingenting.”
Och det känns upplyftande att vi kan börja i god tid. Det är ett argument som håller. Jag tyckte synd om mig själv många gånger, bara bytt färg på mina offerkoftor, men vet att jag i slutänden själv står ansvarig för mina handlingar. Bara för att vi har fått tillgång till mikrovågsugn, rullpack och processad mat, betyder det ju inte att det är det vi måste använda eller äta. Det finns färdigskalad potatis på burk eller färdigstekta pannkakor att köpa, men vill vi ha det? Det beror på vart vi vill nå, vad vi vill ge våra organ. Vad vi har för mål. Utöver våra måltider.
Dessutom vill jag skaka om lite. Väcka upp. Skapa en tanke. Det är när vi blir medvetna som vi kan börja förändra. Vill du förändra? Om så, sök kunskap.
Är du nöjd, så sitt still i båten. Ändra inte på någonting för någon annans skull. Det är det fina med eget ansvar, vi får välja precis vad vi vill.
Grattis till oss.
// Kram Linda
