Jag anser att det är sällan någon nämner näringsbrist i media, särskilt när det gäller idrottsmän. Vi är fortfarande invaggade i tron att vi inte behöver tillskott av näring, att “det vi behöver finns i maten”. Men ju förr vi förstår att det är svårt att få i sig näringen genom dagens mat, desto bättre kan vi balanseras.
Och tro mig, jag önskar av hela mitt hjärta att all näring vi behöver finns i det vi äter. Maten är ju det vi lever av och kan stärka oss med, men i ärlighetens namn finns inte samma näring i jorden idag. Så det är svårare att få den näringen i oss, i våra kroppar. Ekvationen går helt enkelt knappt ihop.
För en vecka sedan kom en artikel som fick mig att haja till, om en löpare som kämpar med “utmattning, rekordlåga testosteronvärden och näringsbrist”. Som väljer att ta en time out för att han inte mår bra. “Löparen Johan Larsson tar paus: ‘Mår inte bra‘” Det är väl ovanligt? Men det är fascinerande att man börjar prata i sådana termer nu och leta på djupet. Jag vet ingenting om honom men hoppas att han hittar sin balans.
Det behöver inte gå så här långt. Man kan börja balansera sin kropp utifrån sina individuella behov, även om man inte “mår dåligt”. Frågan är varför det sitter så oerhört långt inne, även när vissa börjar få värk i ligament och leder, känna sig utmattade och få huvudvärk. Det krävs att det ska göra ont och påverka livet negativt, för att det ska bli aktuellt. Jag fattar det. Så var det för mig med.
Det handlar alltid, alltid, alltid om maten – hur vi håller balansen eller snubblar. Det vi väljer att äta, påverkar oss på alla sätt. Och jag brinner – som du kanske vet – för att finna sin egen individuella väg, gärna utifrån sin blodgrupp. För att hitta sina styrkor och minimera det som kan försvaga oss.
Och det handlar om hur vi kan ta upp näringen i kroppen. Vi är inte vad vi äter, vi är vad vi kan ta upp. Är tarmen läckande, trasig eller genomsläpplig, är maten svårare att ta upp. För mig – som hade en läckande tarm – var det ytterst lite näring som kunde tas upp. Tyvärr var alla dessa symtom väldigt diffusa och kändes splittrande, det kan vara lite… “vad som helst”. Och det är väl ödets ironi, men det kan vara bra att veta eller lära sig hur kroppen fungerar.
För mig var det så illa, för att ens få i mig de näringsämnen jag behövde och hade gått back på en längre tid, att jag var nödgad att inta stora mängder av högkvalitativa kosttillskott. Det fanns ingen annan väg för mig, jag ville inget hellre för att komma i fas. Och man ska vara medveten om att kroppen behöver tid, för att vända utvecklingen och låta organen återfå sina funktioner.
Men det handlar även om sömn. Vattenintag. Stressreducering. Många bitar i livspusslet som minimerar stress och stärker kroppen, prioriteras bort. På grund av tidsbrist, ointresse, okunskap eller annat. Med tanke på hur sjuk jag blev, är min ambition att påminna om detta. Men jag vet, det är inte så aktuellt förrän man mår riktigt dåligt.
Allt fler förstår dock att det finns mycket man kan göra själv. Det gäller bara att finna “sin” vägvisare i djungeln – den man litar på och känner tillit till – och sedan göra resan själv. Ingen kan göra den åt någon annan och det finns ingen quick fix, men vi kan få hjälp att få riktningen utpekad. Om vi vill. På det sätt som känns rätt för var och en.
Vandringen mot hälsa kräver en insats, ärligt talat. Hängivenhet. Och ja, det handlar mer om hela livsstilen än om dieter. Men vinsten, när man går in i det, kan bli enorm. Det kan till och med bli den bästa resan i ditt liv.
Det vill jag att du ska veta.
Vill du mejla mig? Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen!
// Kram Linda
