I höstas kom ett larm från Livsmedelsverket om att “Korv och skinka orsakar cancer“. Och det var väl ingen omvälvande information för oss som har petat runt i dessa tallrikar ett tag nu och letat efter ledtrådar ner på …cellnivå. Typ.
Jag vill börja med att klargöra jag varken är vegetarian, vegan eller emot kött. Jag äter själv knappt något rött kött (nöt, lamm, vilt eller fläsk) i min vardag, men anser att vissa blodgrupper kan behöva åtminstone aminosyrorna i animaliska proteiner, för att lättare kunna producera sina hormoner, enzymer och så vidare. (Avstår man av etiska skäl från kött, kan man ändå behöva tillföra aminosyrorna.) Det finns inga rätt eller fel, man måste välja själv.
Men – åter till larmet. Jag fastnar särskilt vid meningen: “Nu är det fastställt av Världshälsoorganisationen WHO – processat kött som korv, skinka, bacon, pastejer och kallskuret orsakar cancer.”
Läs igen. Ser du den gemensamma nämnaren? Jag ställde frågan i rubriken, och det jag syftar på är – gris. Att detta larm handlar om fläskkött. Det är ett knepigt “livsmedel” för oss människor på flera olika sätt. Smaken säger jag ingenting om (även om jag inte tycker det är gott längre), många gillar bacon och kanske misströstar i detta nu. Men det här är på en helt annan nivå. Jag ska förklara mer lite längre ner.
Korv innehåller oftast fläskkött. Skinka… det är ju grisens bakdel, en klassiker på julbordet eller som smörgåsmat. Bacon, say no more. Leverpastej – innehåller både gris och gluten. (Mums?) Jag har GIVETVIS upptäckt till min förtjusning att korv finns gjord på kalkon, kyckling, lamm eller nöt med fler eller färre tillsatser (läs på innehållsförteckningen). Men. No need for gris for me.
För “skinka” kan man även få från kalkon. Funkar utmärkt på julbordet eller som smörgåsmat. Jag har med detta i matbok 3.Festmat. Bacon går att få från kalkon eller kyckling. De kan också innehålla tveksamma tillsatser, men om man hårdrar det, är det inte gris. Leverpastej kan göras på kalkon- och kycklinglever. Grymt gott! (No pun intended…)
Charkvaror kan man egentligen skippa helt, för att det innehåller så mycket knepiga tillsatser (nitrit tex), men det är såklart en smaksak. (Pun intended.)
Så personligen tycker jag att dessa råd är rätt vettiga. Relativt uppdaterade. Jag anser – utifrån det jag har läst och lärt mig, samt provat och utvärderat – att det inte handlar lika mycket om rött kött i övrigt; nöt, vilt och lamm. Sen är jag lite insnöad på blodgruppskost också, så jag anser ändå inte att rött kött passar alla. (Alltid är det nåt…?)
Fläsk då? Vad är problemet? Något av det mest avgörande för mig är att griskött är väldigt likt människokött (98%) i sin struktur. Det gör att våra kroppar har svårt att smälta och tillgodogöra oss näringen . Gris sägs dessutom vara histaminrikt och försurande. Jag har skrivit ner de faktorer som spelar in i mina val, som gör att jag inte äter fläsk längre. Läs gärna och skapa din egen uppfattning, vad stämmer för dig?
I juni 2016 lite handfasta tips för den som trots detta vill äta gris. Hur man hanterar “korvångesten”. Tackar allra ödmjukast…
Foto: Erik Nylander TT
…men vän av ordning vet att jag varken äter eller rekommenderar fläsk längre. För att det är så inflammatoriskt. Det finns ingen anledning, anser jag som önskar undvika att skapa kroniska inflammatoriska processer i kroppen. Men var och en fattar sina egna beslut.
Jag ville mest belysa att när det radas upp korv, bacon, skinka och pastej så tänker jag “gris”. Inte alla sorters kött per se. Men du har fattat det här för länge sedan. Så jag avslutar nu.
Over and out.
// Kram Linda
