Åh, det är något visst med dessa fina augustikvällar när skymningen faller allt tidigare. Den klara kylan som är där, värmen till trots. Än så länge. Jag tog en kvällspromenad igår och det till och med doftar ljuvligt – sötman från mognande äpplen i trädgårdarna. Vilken guldgruva! Så jag tänkte lite på äpplen.
Jag är i ärlighetens namn lite kluven till frukt. Äpplen också, även om jag personligen tycker att det är en av de “bättre” frukterna. För alla tål/tycker inte om frukt, fastän det är tänkt att vi ska göra det: 500 gram frukt och grönt/dag är rekommendationen. Passar det för alla? Jag är tveksam.
Men jag ska förtydliga, jag säger inte att det är dåligt per se med frukt. Jag tycker själv om att äta frukt, men menar att det kan vara belastande att äta, beroende på i vilket (fysiskt) läge man befinner sig. Att det är gott säger jag som vanligt ingenting om, du har säkert koll på att jag tänker på kroppens funktioner i första hand vid det här laget. Det är mitt fokus här.
För, låt oss ändå inse det faktum att det finns en hel del kolhydrater (socker) i frukt. Visst kan de väl innehålla proteiner och fetter, men det är allra mest sockerarter. Även om det är fibrer och vitaminer (i bästa fall) och annat, så är det små sockerbomber. Sen kan vi styra hur kroppen reagerar (tänk insulin) med hjälp av det vi intar på samma gång, till exempel kan proteiner och fetter i nötter hjälpa till med att dämpa insulinpåslaget – om vi jämför med att äta en banan på tom mage.
Med tanke på mitt jobb, har jag med människor att göra som söker hjälp för att må bättre. Ofta med matsmältningsproblem, krångligt med tarmproblem och inte sällan en underliggande försurningsproblematik som skapar en massa konstiga symtom som kommer från… ingenstans? Allt känns ovisst.
Tycker jag att det är bra med frukt då? Inte. Igen: att äta frukt kan vara belastande för organen i det läget. Inte minst för att kolhydraterna = sockerarter och de kan skapa en bullrig jäsning i tarmarna (särskilt vid nedsatt matsmältningsfunktion). Blir du gasig? Luktar det “jäst” av gaser eller avföring? Det kan vara tydliga ledtrådar.
Jag brukar inte rekommendera frukt i maträtter (även om jag gärna äter det ibland då och då) av den enkla anledningen att proteiner och fetter tar längre tid att bryta ner än sockerarter och att det blir en onödig jäsning av sockret i tarmarna. Blir lite bullrigare än vanligt, kanske? Gasbildning? Ät hellre frukt någon halvtimme före maten (så att den hinner brytas ner innan maten kommer ner) eller två timmar efter maten, så att det slipper störa matsmältningen. Det rimmar inte riktigt med alla fruktefterrätter, va…? Jag vet.
Men många tycks ha vant sig vid en undermålig matsmältning (gaser, magknip och andra så kallade skitproblem) och tänker att “det är så det ska vara” – men det är det alltså inte. En vana betyder inte att det är korrekt. Det handlar om hur man mår, hur man reagerar. Lyssna till kroppen. Jag får en kamp med både matsmältning, sockerrus och gaser om/när jag äter frukt, men jag kan välja den reaktionen medvetet eller avstå. Då kan vi iallafall göra ett medvetet val.
Och apropå val. Om jag ska rekommendera äpplen till dig som tycker att du mår bra i kroppen och vill äta frukt, så är det inte riktigt gårdagens nyheter jag tänker på. Läs om “Försäljningsstopp för giftäpplen“ via länk eller klicka på bilden.
På sätt och vis känns det inte helt otippat med tanke på Granny Smiths blanka, nästan vaxartade skal och det känns som att de håller för evigt – kan det vara bra, verkligen? Jag ÄLSKAR smaken på äpplen som Granny Smith (hårda och syrliga) men jag äter dem inte längre av den anledningen. För att det inte känns… äkta. (Är bekämpningsmedel i frukt ofarligt?)
Något vi däremot har omkring oss nu i drivor och klasar är naturliga svenska äpplen. Närodlade, välsmakande och ljuvligt doftande. Vilken lyx! När jag promenerade igår kväll såg jag en kratta stå lutad under ett träd, bredvid en låda full av plockade äpplen, det såg så fint ut! Det syns nog inte på bilden men jag var tvungen att fota och gjorde det snabbt, för jag tror att de var hemma och kunde se mig genom fönstret…
Om man känner att man kan äta äpplen, så finns det något alldeles fantastiskt man kan göra – nämligen koka sitt eget äppelmos. Lätt som en plätt.
Jag brukar göra det själv (okej, har gjort någon gång men vill göra det mer), för man lägger bara ett par äpplen i en kastrull och kokar, tills de blir mos… inte så avancerat. Sen tar man en trådsil och pressar fruktköttet igenom med en sked = skal och kärnor blir kvar i silen. Och det fina är, att om man har vant sig av med att äta stora mängder socker (så där så att smaklökarna blir avtrubbade), behövs det ingen tillsatt sötning eftersom äpplena ofta är söta. Naturligt, gott och enkelt. För att slippa tillsätta knepiga konserveringsmedel så fryser man in och bara tar fram lite i taget. Till glutenfri gröt eller glutenfria plättar, till exempel.
Där jag bodde förut, plockade ägarna av sina träd i skördetid och ställde ut korgar på trottoaren med en lapp som löd “Äpplen, varsågod”. Så fint! Dessutom hängde de ut rosa plastpåsar på staketet, så att man kunde plocka med sig. Jag minns faktiskt inte om jag tog med något äpple, men jag stannade och fotade, varm i hjärtat över deras generositet.
Så, passa på att plocka äpplen från eget träd eller fråga om du får plocka hos någon annan. Köp svenska äpplen i affären, njut dem om du mår bra av det – men ett tips är att vara varsam och måttfull. Det gäller ju egentligen i allt.
Jag ser allt fler som har fettlever i mina QMA-mätningar och det handlar inte bara om alkohol och läsk längre… det kan även vara socker i godis och till viss del från frukt. Nu finns det inte så mycket fruktos i just frukt, även om det låter så, det finns mest i “godis, läsk och andra sötsaker” – MEN i min värld kan även frukt vara belastande om man har fettlever och äter mängder av frukt. (Många verkar göra det.) Därför anser jag det vara onödigt att “kruta på” om man kan ta det lite lugnt.
Ett tips är att äta med måtta och lära sig att känna in reaktionerna, att lyssna till sin kropp. Det finns ingen som är bättre på att förstå din kropp än du. Ofta känner vi om något inte stämmer, lyssna till den känslan. Och bejaka när det känns bra. Kanske är det en god idé att pausa frukt ett tag. Kanske inte.
“Äppel, päppel, pirum, parum. Kråkan satt på tallekvist. Hon sa ett, hon sa tu – ut och plocka äpplen nu!” …eller något sådant. 😉
// Kram Linda
