Phew, vad mycket som hände i förra veckan! När man är mitt uppe i det får man en känsla av hur uttrycket “fara som en skottspole” har kommit till… Men. Jag ska absolut inte klaga. Nu har jag haft en helg på mig för återhämtning och vila. För jag har hunnit sova lite grann mellan varven.
Och apropå vila. Jag har rullat igång mina tre yogaklasser nu – med prova-på-pass och allt – och det är en glädje. Om jag känner mig lite ur fas innan, så infinner sig ett skönt flöde och lugn under klassen som är så läkande. För mig, men även för deltagarna, tror och hoppas jag. Även om livet och vardagen kan kännas rörig innan, så är det ofta lugnare efteråt…
Det är många nya deltagare i höst, det är kul. Grupperna har ett ständigt flöde även om en trogen kärna stannar kvar. Och det är på riktigt roligt att möta så många av er varje vecka – flera av er ser jag ju oftare än jag träffar mina vänner! Det är en fin och otippad “relation” som jag trivs med. Tack till er.
Och apropå relationer, i helgen fick jag en andra 40-årspresent (första här) av min fina faster och hennes fina man. Självaste fyrverkerikonserten i Dalhalla. Detta under av naturlig skönhet – jag har aldrig varit där förut – som dessutom var den allra sista konserten för säsongen och därför avslutades med ett glittrande fyrverkeri. Ett sprakande skådespel mot en mörk sensommarhimmel. Det var magiskt. Med Stockholm Concert Orchestra, Eric Gadd, Magnus Tingsek och – självaste Carola. Tack Sylvia och Magnus för min fina presenthelg! ♥
(Och apropå konsert! Jag skulle även vilja utnämna mig och min bror till vinnare. Efter den senaste konserten med Lars Winnerbäck i Uppsala, fick vi information om att han ska göra en akustisk turné i vinter och – vi hann få tag i två biljetter! Vårt förstahandsval var egentligen Uppsala (nästgårds) i februari, men biljetterna tog slut på två röda (minuter). Då valde vi Västerås (hyfsat nära) istället och det bubblar redan inom mig. Winnerbäck. Akustiskt. Love it.)
En bra konsert kan skänka riktigt stor glädje, inte sant? Och jag har gärna gått på olika sorters musikkonserter genom åren, men W är ju en av mina stående favoriter. En yngre kollega sa härom dagen att när han har sett en artist så är han liksom “klar med den” och jag förstår vad han menar. Så kan jag också känna. Men det är något särskilt med Lasse, på samma sätt som Håkan Hellström kan fylla Ullevi med sina fans flera dagar i rad. En känsla man fastnar för och vill se, höra och uppleva igen. Och igen. Och igen.
Grattis till oss, brorsan! Jag längtar redan efter den mer intima konserten i vinter.
Och apropå vinnare. Tack till alla er som anmälde er till tävlingen i förra veckan! Bland alla fina motiveringar valde jag ut en till vinnare denna gång, nämligen från Charlotta Edenvik i Karlskoga:
“Hej! Jag vill vara med i tävlingen för att jag är tredje
generationens sköldskörtelsjuk. Jag har tagit många egna steg själv,
uteslutit gluten, går på yoga, stärker upp maghälsan med kosttillskott mm.
Jag jobbar även på att hitta fler grönsaker att inkludera i kosten. Jag vill ha hjälp för att bryta sjukdomen och få verktyg som även kan ge ringar på vattnet för andra i min släkt som är sköldkörtelsjuka.
Mvh Charlotta”
Här föll jag särskilt för orden “tredje generationen”, “bryta sjukdomen” och “ringar på vatten” – precis det jag själv brinner för. Att vilja förändra, inte bara nu utan för framtiden! För flera generationer. En av de lärare jag haft (en läkare och forskare knuten till Akademiska Sjukhuset i Uppsala) sade en gång att “en kronisk sjukdom är en ond cirkel som behöver brytas”… och det har stannat kvar hos mig. Det känns naturligt på sitt sätt. Kanske är det dags att försöka.
Här börjar vi med att se på näringsstatus för att veta hur vi ska gå vidare. Även om man har börjat ta vissa (värdefulla!) steg på egen hand, kan det vara små eller stora pusselbitar som kroppens organ “saknar” i nuläget för att nå önskat resultat.
-Varmt välkommen till Stockholm, Charlotta!
Nu vill jag önska dig som läser en fin dag och en ny fin vecka.
Tack för att du är här.
// Kram Linda
