Idag 10/11 “fyller” mitt företag 5 (fem!) år. Det är ju smått galet. Om man säger så. Eller så är det precis tvärtom, väldigt klokt. Som en underfundig liten femåring. Så fort det går när man har roligt. Det gäller att fånga upp tiden (här 1, 2, 3 och 4 år) och följa med. Leva fullt ut i varenda ögonblick. ♥
I dessa tider, när vi ena dagen ser ett omvälvande presidentval och andra dagen möter det värsta snöovädret på hundra år (eller ja, de sammanföll faktiskt på samma dag…) gäller det att stå stadigt. Att ha en stark grund att stå på. Vi testas, på så många sätt, i denna tid.
Personligen tycker jag att dessa “test” oftast skapar något nytt, oavsett om det är en obekväm eller behaglig upplevelse. Man tvingas vända sig inåt, bestämma sig för vad man vill representera. Stå för. Kanske blir det inga större överraskningar, men det är ändå bra att landa i sina värderingar. I hjärtat.
Jag började skriva här en kall januaridag i 2012, då var det dags att öppna upp portarna till det “bygge” jag hade snickrat på inom mig i flera år. Åh, denna eviga och ständiga tankeverksamhet. Från min egen krasch, genom min långsamma återhämtning, via utbildningar tog det form… det som skulle bli till min plattform. Jag kände att jag ville knyta ihop det hela, men kunde inte omfamna vidden av det eller hur det skulle se ut, det var på sätt och vis omvälvande. Med darriga fingrar publicerade jag det första inlägget.
Jag ville lyfta fram min egen resa. Hur jag hade kämpat för att komma in på rätt spår, även om det fortfarande var långt kvar då. För att jag både ville och behövde bearbeta mitt och se om det kunde hjälpa andra på deras väg, då skulle min kamp kännas ännu mer värdefull (alternativt ha ett värde alls, det är svårt att se när man är mitt uppe i sin egen process). Men även om jag var efter många i min utveckling låg steget före några i min utveckling – så jag kunde börja hjälpa dem så smått med mina insikter…
Och jag ska vara ärlig; jag hoppades kunna nå ut till andra och ge stöd eller verktyg för att de skulle kunna ta sig framåt på egen hand. Men. Även om ingen annan hade brytt sig om det, var det ett oerhört värdefullt och viktigt steg för egen del att ta. Det här var viktigt för mig själv.
För det innebar att vara riktigt ärlig. Så sann jag vågade vara, mot mig själv och andra. Att sluta ljuga, ducka och gömma mig. Det är skrämmande när man har levt på ett sätt hela livet, för att sedan bli “någon annan” och skapa något nytt. Men eftersom det handlade om att verkligen hitta till mig själv på ett nytt och speciellt sätt, kändes det bra. Jag ville utmana mig själv att våga stå kvar även om andra inte tyckte som jag. Fastän det var läskigt.
Det kändes fint att ha en plats att uttrycka mig på. Och idag tycks det ofta vara just det som lockar människor till hälsoundersökningar, yoga eller individuella kostrådgivningar. Att jag har varit igenom en tuff period själv. “Du vet ju hur det är.” Det känns också fint.
Och jag har alltid skrivit, med ett par års uppehåll när jag inte ens har orkat skriva. Sedan fem-sex års ålder har jag skrivit små böcker, noveller och andra texter. Dagböcker, anteckningar, dikter… jag har haft det som en naturlig ventil i hela mitt liv. Ord. Meningar. Texter. Känslor.
Men det har aldrig varit som det är idag. I snart fem år – helt otroligt – har jag skrivit inlägg om sådant jag har gjort, tänkt eller funderat på. Tankar och ämnen som känns viktigt för mig, min syn på det. Intressant det där, jag som har levt med prestationsångest i den större delen av mitt liv. Om jag skriver från hjärtat, om vad jag vill, så flödar det. Oavsett hur det känns när jag publicerar. Ofta känns det good enough. Ibland till och med “yes!”
Men om någon annan “lägger sig i” vad jag ska skriva – även om det är av välvilja – så låser det sig gärna. Så jag har valt att skriva ifrån hjärtat, det som “behöver” bli skrivet. Oavsett om folk läser eller ej. Och naturligtvis gör det mig glad om någon tycker om det jag skriver; kan finna tröst eller känna sig mindre ensam. Eller för att bli uppmuntrad, pushad och informerad. Om någon håller med om det jag skriver.
Men mest av allt skriver jag för att jag måste = jag vill.
Idag har det blivit över 400 inlägg. Det är vad rubriken syftar på. Först gjorde jag inlägg måndag/onsdag/fredag (syns du inte så finns du inte?), sedan glesade det ut till publicering måndag/torsdag (man vill ju inte tjata för mycket) och nu är det så ibland, men ofta endast måndagar. Det är lurigt det där. Jag vill ju skiva, men varken för mycket eller för lite. (Lycka till, med det.) Sen hinner man ju inte alltid få till något som är bra nog. Jag vill inte bara skriva “för att”, jag vill vara rädd om den plats jag har.
Jag frågar alltid mina klienter när vi ses om hur de hittade till mig och de allra flesta svarar “via nätet” (andra svarar att de kommer via någon vän eller kollega som har varit hos mig tidigare). Jag blir både glad och tacksam. Det känns lätt att försvinna i mängden och lite klurigt att nå ut, att “annonsera” och försöka synas. Men ändå verkar det gå bra so far. Det här är mitt skyltfönster, för att tala som en fd dekoratör.
Och jag vill fortsätta skriva. Tills jag viker in skägget, går hädan eller drar ett sista andetag. Gissar jag. För att jag tycker så mycket om det och har funnit min kanal, en plats för mig där den som vill kan läsa och lyssna. Den som tycker att det passar andra bättre, behöver ju inte läsa. Jag ser fram emot många fler inlägg med tiden och hoppas komma ihåg att prioritera det, eftersom det ger mig en möjlighet att ventilera. Mina åsikter och känslor.
Även om det står stilla ibland och jag verkligen vill hitta på något att skriva om.
Utöver de inlägg som publiceras i veckorna, finns det över 250 fasta sidor under kategorierna i överkant på hemsidan. 269 stycken i nuläget, för att vara exakt. Där finns mer information och ämnen jag vill upplysa om. För den som önskar några tips och råd utan att det kostar. Och det blir säkert fler av de sidorna också, ett steg i taget. En sak i taget.
Det har hänt en hel del på fem år. Som kostkurser, utbildningar jag själv har gått, yogaklasser, privata sessioner, hälsoundersökningar och personliga möten med en herrans massa härliga människor. Jag är stolt över att mitt företag seglar ännu, efter dessa första år. Och hoppas förstås på många fler kreativa, utvecklande, ventilerande texter, inlägg och år. Det vore en dröm.
Tusen tack, för att du läser, mejlar och möter mig som du är. ♥
Jag hoppas att du vill följa med mig in i framtiden.
// Kram Linda
PS. Hur jag ska fira? Genom att imorgon gå på Laleh i Globen med min fina vän Jasna. Jag återkommer med en rapport om hur konserten var. Längtar.
