Bokslut. Sammanfattning. Summering. Det är dags att kort blicka bakåt nu när 2016 lider mot sitt slut och vi ser 2017 skymta vid horisonten. För att gå framåt.
Och jag tycker i ärlighetens namn att 2016 rent generellt har varit ett rätt tungt år, energimässigt och gällande händelser runt omkring i världen. Men jag är nu redo att släppa taget och liksom alla andra år har jag förtröstan och ser fram emot ett ännu bättre år än det vi släpper taget om… det gör jag varje år.
Hoppet är det sista som överger en, liksom. Inte sant? Jag gör det gärna nu igen.
Men trots trötthet, tunga energier, stress och personliga kriser att hantera, finns det en hel del som har glittrat och gnistrat under 2016 – också. Musiken till exempel, 2016 blev ett Konserternas År… jag har fått se Adele, Winnerbäck, Laleh och Kent – fyra av mina “favoriter”. (Hur många kan man ha…?)
♥ Det började i april med Adele, en present till mig själv tillsammans med fina Jasna. Det var en otroligt häftig konsert med så mycket humor – vilken enorm begåvning hon är. Jag var helt blown away efteråt. Dessutom är vår vän så gott som dubbelgångare med Adele; SÅ roligt att se och höra. Svårt att koncentrera sig på vad hon sa, bara. 😉
♥ Sen kom sommaren med “A walk in the park” i Uppsala tillsammans med brorsan, Miriam Bryant, Melissa Horn och Lars Winnerbäck. Miriam var en ren naturkraft, Melissa bra och träffsäker som alltid och Winnerbäck – var får han allt ifrån? Han är suverän varenda gång. Ren magi i sommarkvällen, även om den var mulen och lite kylig och regnet kom på sluttampen – men det märktes inte med tre favoriter på scenen. (Vi gick hem och köpte biljetter till hans akustiska och avskalade turnéstopp i februari… som redan är utsålda. Längtar.)
♥ I november var det dags för lovely Laleh, på Globen. Även det magiskt. Det går inte att återge en konsert med Laleh, tyvärr. Det bara är… kan man väl säga. Läs gärna inlägget om du vill veta hur galet bra det var. Jag smälter det ännu.
♥ I december kom sedan finalen, lördagen den 17:e med Kents allra sista spelning någonsin (?). Ett fint och värdigt avsked efter en lång turné runt i landet, jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara med just där och då, tillsammans med Tomas och Emilie och Micke. Jag har varit ett stort fan under alla dessa år och vi har egentligen haft många fina stunder ihop… men nu är det tydligen över. Det var fint att få vara med i slutet.
Mer då? Jag fyllde 40 år i april. Det kändes pressat upp till det datumet, som om något flåsade mig i nacken (kanske en liten kris?), men när jag väl blev firad och kunde smälta tidens tand, vad jag gjort och hur långt jag har kommit, var det som att andas ut. Vila. Jag har vänner som tyvärr inte har haft förmånen att bli så “gamla”, så jag valde att se framåt med nyfikenhet. Ålder kommer vi aldrig ifrån. Inte heller livserfarenhet, om vi får vara med. Så jag ska samla på just den.
Som en 40-årspresent, fick jag en Greklandsresa av min fina kusin och hans fru. Så vi reste till Kreta i juni, hon och jag – en fin vecka med härliga samtal, skratt, mat och strandhäng. Vi vandrade i Samaria-ravinen och strosade Chania, bland så mycket annat. Också ett fint och värmande minne att ha med sig när det är mörkt och kallt. Tack, Daniel och Gunilla!
Som ännu en present fick jag besöka Dalhalla i september, som ett avslut på en 40-årspresent i två delar som tog plats all over Dalarna, med min faster och hennes man. Det var så mäktigt. Och det är fint att få en upplevelse – eller flera, som i detta fall – i present. Några som vill vara med en och göra saker, det är en stor komplimang. Tusen tack, Sylvia och Magnus.
Vi gjorde även en fin resa till Prag i november med familjen när pappa fyllde pensionär. Oväntat god mat, långa promenader, vackra sevärdheter och en hel del sömn. Som en dröm. Som vi fick vara med om tillsammans. Flertalet fina och roliga minnen att hålla nära hjärtat resten av livet.
Det har varit ett rätt händelserikt år, när jag ser på det i backspegeln. Många fina ögonblick och upplevelser. Jag som tänkte “…2016, har det hänt någonting?”. Och det är klart, “Mitt nya liv” fyllde fem år i november. Det var roligt att fira.
I jobbet har jag har njutit av fina yogaklasser. Mysiga yogisar, viljan att vara i lugnet och stillheten. Jag tycker så mycket om det. Uppskattar min uppgift just nu i livet. Tacksam över att få vara den platsen för mina medmänniskor. Tusen tack.
I december blev en fjärde matbok färdig – Picknick och resmat. Det är ofta rätt slitigt in på småtimmarna strax innan avslut, särskilt eftersom dygnet tycks ha så pass få timmar just då, men när jag anser den vara klar är det en så ljuvlig utandning. Många timmars anspänning blir till avslappning.
Det finns en del mellan raderna som har varit svårt, ledsamt, uttröttande och på sitt sätt även stärkande. Det som inte dödar härdar oss, sägs det men ibland kan jag tycka att det känns tröstlöst. När saker och ting inte alls går på räls. Men kanske är det inte menat att vara problemfritt då, kanske har vi flera test att möta och kanske kommer det en ljusare dag inom kort. Vem vet, jag har då inget facit.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Men jag har några planer för 2017, de är bara hemliga än så länge. Det har att göra med något som vissa av er har tjatat på mig om. Eller tjatat… frågat mer än en gång om. Och jag har en plan, ni får veta så fort det finns något att nämna.
Annars då… vad ligger i pipen just nu? Vila, generellt. Annars har jag några idéer:
Jag ser fram emot Lars Winnerbäcks akustiska spelning i februari, en utbildning om missbruks-hjärnan i samma månad, att gå på Sweden Rock med Tiiniz och se rockbandet Aerosmith(s sista konsert) i sommar. Jag får väl summera i slutet av 2017 och se hur mycket av det som har skett…
…men nu börjar jag med ta farväl av 2016 och välkomna det nya med öppna armar. Jag hoppas och tror att det bara kommer att bli bättre.
Mitt nyårslöfte? Att sova mer/längre på nätterna. Jag började redan inatt.
Varmt välkommen 2017.
// Kram Linda
