Ah, det var årets första dag igår. Jag hoppas att din start var bra. Första januari, alltså. Solsken och blå himmel, klar luft. Känslan av ett nytt år. Det ligger som ett oskrivet vitt blad framför oss, känner du det?
Jag älskar årets första dag(ar). Fastän de där första timmarna känns lite som ett tyst vakuum. Allt känns fräscht, det gamla ligger bakom oss, om än bara ett par timmar bort. Det är nu fyra andra siffror som formar ett nytt årtal. 2017. Ännu finns alla möjligheter för oss inom räckhåll.
2017 = år 1. Om man ser numerologiskt på det och plussar ihop 2+0+1+7 så blir det 10, 1+0 = 1. År 1 nu och vi gick ur år 9 (2016). Ett avslut på en nioårscykel, med minnen och tankar och känslor som “kommit tillbaka” för att bearbetas och nu kliver vi in i en ny nioårscykel. Rimligt…? Jag hoppas att det blir ett bra år.
Men ser man hur oroligt det har varit runt om i världen, så får man nog tugga i sig ett antal nyheter under även detta år. Det gäller mer än någonsin att stå stadigt, grunda sig och inte tro att andra kommer att förverkliga våra drömmar. Vi kan hjälpas åt, men jobbet för att komma dit vi verkligen vill… det måste vi göra själva. (Och jag syftar inte på träning som nyårslöfte här, gymmen kommer att vara överfulla just i januari, som varje år.)
Själv startade jag mitt år med sovmorgon och yoga. Jag har haft lite för hektiskt på sistone – det blir ofta så – och nallat på både sömn och avslappning. Nu kändes det klockrent att andas in året. Känna in. Lyssna inåt. Jag tog en lång promenad i solen. Tillagade en egen galet god pizza (glutenfri) och somnade sedan i soffan framför Ivanhoe. Klassiskt.
Jag vet inte exakt vad det säger inför det nya året, men kanske blir det lättare att finna ro och vila i år. Hmm. Det beror förstås på vad jag gör det till.
Men sen en helt annan reflektion. Jag vill tacka BAUHAUS. Från djupet av mitt hjärta. Och det kan kännas otippat, kan jag tro. Men under min promenad i solen igår kände jag en lust att göra det. Nu läser nog ingen från BAUHAUS mina inlägg, men ändå. Jag ger dem gärna publicitet och kredd för detta.
Jag jobbade på BAUHAUS som konceptansvarig och dekoratör mellan 1998 och 2006. Och även om vissa perioder var svajiga, minns jag det som några av de roligaste åren i mitt arbetsliv! Jag var med och byggde upp tre varuhus och jobbade i Länna i 8 år. Det känns som en livstid sedan jag “växte upp” där och fick fina vänner som jag fortfarande tycker så mycket om (Irre, Micke, Hägga, David, Pia, Anki… ah, ni vet vilka ni är).
Inför varje jul och nyår byggde vi upp aktivitetstorg i varuhuset för att maximera försäljningen och jag tyckte att det var superkul, som dekoratör. Jag minns hur jag knåpade med den där stora fyrverkeriväggen bäst jag kunde för att exponera alla sorter med bomber och smällare – stora och små.
Men på senare år tycker jag att det har börjat kännas så grymt omodernt med fyrverkerier. Och jag vet att långt ifrån alla håller med (himlen glittrade och smällde ju trots allt i lördags natt), men det är som att det inte passar in på 2000-talet längre? Det är dyrt, dåligt för miljön och djur får lida – både de tama och djuren i skogen. För att inte tala om alla bränder i hus och bostäder som verkar vara kopplade till fyrverkerier. Tack BAUHAUS för att ni slutade sälja fyrverkerier. Ett modigt och moget beslut.
(Jag var och tittade på Vattenfestivalens fyrverkeri-VM på 90-talet och var så imponerad… men nu? Vad är det vi håller på med? Det känns främst omedvetet och osmart i de hysteriska mängderna. Men igen, det är MIN syn på saken.)
Skänk pengar till något bra istället för att bränna upp dem. Istället för att skräpa ner naturen utan att städa upp efter sig. Istället för att plåga djur som blir rädda. Tänk att kunna göra något konstruktivt istället för att störa och förstöra?
När jag tog min långpromenad igår och såg rester av utbrunna smällare och raketer, plast, metall och papper överallt på en gräsplan och gångvägar, så kände jag mig bedrövad. Det var skräpigt och vem av dem som skräpat ner brydde sig om det? Ingen. Jag kände en djup tacksamhet för att min före detta arbetsgivare inte längre vill delta i det.
Så, låt oss möta detta nya år nu. Med en högre energi och större ansvarskänsla. Vi är i högsta grad med och skapar det.
Jag önskar dig en fortsatt fin start på 2017.
// Kram Linda
