50 yogaklasser senare.

Eller ja, snart. Om en vecka har jag lett 50 stycken yogaklasser för terminen. Fast, egentligen blir det 49, för min mamma har hoppat in för mig vid ett tillfälle. Och ikväll blir det gång nummer 48. Yes, så är det.

En yogis hand i "Gyan Mudra", tumme mot pekfinger.Men som jag alltid säger och fortsätter att upprepa, det är en ynnest. Ett galet fint jobb. Att få sitta med människor som sover… eller andas. Hjälpa dem att vända sig inåt och lyssna till vad de verkligen vill. Och eftersom veckorna rullar på så pass snabbt, så träffar jag mina yogis (män) och yoginis (kvinnor) oftare än mina vänner. Nästan. Jo. Så blir det. Så det är en lyx att det är så fina och mysiga grupper.

Roliga människor, redo att slappna av och vila – även om diskussionerna inför klassen kan gå höga. Det är olika. Jag försöker att låta lugnet råda i lokalen innan vi börjar och det flesta kommer in och lägger sig till rätta för att varva ner, men plötsligt kan hela gruppen vara involverade i en diskussion om politik eller en SVT-produktion… man vet inte alltid vad som händer.

Yogamattor och filtar i studion på Saturnus FriskvårdDen här höstterminen har förlöpt rätt smidigt. Jag har inte missat en enda klass på Söder för att tågen har stått stilla (köp en lott!) – vilket var min stora oro. Jag har inte varit så förkyld att jag har hostat eller snorat. Eller varit hes. Vilket är en jobbig sits när man är just yogalärare. Däremot har jag lyckats få hicka (!) för första gången i en yogaklass sedan 2011. Haha. Och känslan när jag sitter och ska säga “andas in” och inte vet om jag ska hicka mitt i allt… det gör att man blir full i skratt och lite håller andan. Utan att någon ska märka något.

Nej, det har varit relativt lugnt (ta i trä, det är trots allt en vecka kvar). Värre var det för ett år sedan, när ett element gjorde kortslutning så att musiken tystnade när några lampor slocknade mitt i en avslappning med 12 personer som låg och andades djupt. Haha! (Paniken.) Men det gick bra, allt ordnade till sig, musiken återkom och atmosfären infann sig inom kort tack vare tända ljus.

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det känns alltid märkligt att säga “God Jul och Gott Nytt År” till deltagarna redan i november, men jag menar det inte desto mindre. Vi skrattar åt det varje gång. Och sen “…jag hoppas att vi ses snart igen”, förstås. Man vet ju ändå hur snabbt det går tills det är dags att börja om igen. Vilket är härligt.

Nästa termin är faktiskt den sista i Märsta, sedan stänger vi ner vår yogastudio där för gott. Det känns både märkligt och läskigt och lite sorgligt – för det är att säga farväl till så fina människor som tycker så mycket om yogan. Å andra sidan måste man stänga dörrar bakom sig för att andra ska kunna öppnas framåt… jag tänker så. Mamma vill gå ner i tid (tänk pension) och jag kan inte ro runt det hela själv, vi har ju dessutom försökt hitta samarbetspartners utan att det har landat rätt. Så det känns som att allt blir som det ska vara nu.

Men hoppas verkligen att vi ses (minst) en termin till. Efter en god jul, när det har blivit ett gott nytt år. År 2018. Spännande.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Men innan dess, torsdag 14/12, håller vi som vi brukar En kväll i stillhet inför jul. Som en liten paus inför julstöket med ett lugnt och stilla yogapass, en guidad meditation och en halvtimmes läkande gongbad. Kontakta mig här om du önskar delta.

Ha en fin vecka!
// Namaste, Linda

Comments are closed.