Det är lustigt ändå hur saker faller på plats plötsligt. Som att det hela tiden har varit menat och man egentligen inte behöver kämpa så hårt för det, det bara blir som det ska. “Går det lätt så är det rätt”, säger man och jag gillar det. Sen finns det många exempel, som när jag tänkte att jag skulle vilja (läs: behöva) röra mig mer. Så faller det på plats på ett naturligt sätt genom ett jobb där man är… rörlig.
För alltså, handen på hjärtat; hur många steg går du om dagen? Vet du det? Jag tänker att många av oss generellt är rätt stillsamma nu för tiden, det är enkelt vara det idag – om det inte krävs att vi tar oss runt och är på språng i jobbet. Datorer förenklar på många sätt, även om det gör oss mer… stagnerade?
För kroppen behöver rörelse, där har ingenting förändrats genom åren. Hur lite vi än rör oss. Det sägs ju vara bra för hälsan att komma upp i 10.000 steg om dagen, för att “det ska vara lättare att hålla vikten, ha ett friskt hjärta och den mentala hälsan gynnas av motionen“. Så långt är vi kanske överens?
Men forskning visar att vi bör röra oss ännu mer på dagarna (man kunde se på dem som gick 15.000 steg om dagen hade minst risk för hjärtsjukdom) – dock sägs att 10.000 steg är bättre än 5.000 och 5.000 är bättre än – inget alls.
Vi är väldigt stillasittande idag, mot hur vi rörde oss förr i världen när vi var tvungna att jaga för att äta och samla ved för att kunna tillaga maten. När vi samlade rötter, bär och nötter för att det inte fanns i butiker. När vi inte beställde take away med ett klick på en knapp. Innan vi kunde sköta det mesta av vårt arbete vid en dator.
För snart 10 år sedan gillade jag att gå runt med stegräknare på mig för att se hur många steg jag kom upp i per dag, hur många kilometer totalt (kanske mil?). Men jag har inte haft någon stegräknare på sistone. Så döm om min förvåning när min kära mamma (!) kommer och visar att hon har fått lära sig att hon har en app i telefonen – “hälsa” – som gör just detta. Den app som jag minns att jag av någon outgrundlig anledning har varit så irriterad på, den har nämligen varit omöjlig att radera! Men har jag nånsin använt den? Nope.
Så, jag har gått runt med en stegräknare i min ficka – utan att ha en aning om det. Otroligt. (Hur lyckas jag?) Så jag gav mig i kast med den och kunde dessutom se bakåt i tiden att jag har gått rätt många steg i perioder… särskilt när jag har jobbat timmar på en statlig myndighet – där jag verkligen går mycket. Det är så kul att se! Svart på vitt. Eller vitt på rött. Orange. Strunt samma.
Förutom att jag promenerar till och från jobbet, så rör jag mig nu massor med små pauser emellan på arbetstid. Då kommer jag upp i 10.000 steg om dagen. Ibland mer, ibland mindre. Ibland tycker appen (jag hör hur det låter…) att jag har gått 13.000 steg, det vill säga 8,7 kilometer och – steg som motsvarar 10 våningar. Wow.
Jag och en kollega skrattade en dag åt detta, vi har bytt enhet inom myndigheten och jag upplever den här som mycket mer “rörlig”. På vår förra arbetsplats känns det som att jag gjorde 200 steg om dagen, till och från köket på lunchen. Men skämt åsido. Det är inte toppen att vara så stilla. Vi hade både skrivbordscyklar att låna och löpband till skrivbord (dock passade det inte där jag var “stationerad”), det kändes mer rätt då att stå upp vid skrivbordet, så det gjorde jag faktiskt ofta – men det känns bra mycket roligare att röra sig naturligt i jobbet!
Men apropå att röra sig lite… ibland ser jag i tunnelbanan hur människor hellre åker rulltrappa, än att gå. Jag är uppfostrad av en mamma som föredrar att gå i trappor (gärna bredvid rulltrappan) “för att få vardagsmotion” och det där sitter djupt i mig. Därför blir jag förvånad när det är stopp i en rulltrappa och det lätt bildas en lång kö som istället för att promenera upp steg för steg, står i – kö. För att stå stilla och åka.
Inget konstigt med det, kanske. Men det hjälpte oss inte att jaga djur eller samla ved för elden; att stå stilla och vänta. Det känns ju inte naturligt? Bekvämt, ja. Men sunt? Jag tycker att ekvationen känns rimlig när jag ser detta; att många inte mår så bra i kroppen. Inte för att vi står i en rulltrappa då och då (kanske dagligen?) utan snarare för att så mycket har förändrats omkring oss sammanlagt.
Många knäar under arbete och ekorrhjul, känner att man inte orkar ge mer energi än vi nödvändigtvis måste. En hiss eller rulltrappa kommer väl till pass då. Eller varför inte en hoverboard? (Jag avstår från att tycka till om “möjligheten” att bara stå helt stilla och åka med, istället för att röra oss och stärka skelett, hjärta och alla andra organ i kroppen… my lips are sealed.)
För mig personligen – blodgrupp A och yogini – är det optimalt att promenera. Det känns bra i kroppen med den typen av motion eftersom jag inte kan eller vill förmå mig att gå till ett gym (jag har försökt…), så jag är tacksam för det. Att jag har hittat mitt sätt, min väg. Det som passar just mig.
Så att jag slipper gå iväg och promenera efter jobbet eller springa på ett löpband på ett gym. Det är otroligt ändå, att vi idag sitter stilla vid skrivbord mest hela dagen och äter (kanske) lunch med tveksamt näringsinnehåll, sittandes vid skärmen under stresspåslag, sedan tar vi bilen till gymmet för att löpa på ett band – INOMHUS. Allt är upp-och-ner-vänt. Inte sant?
I mitt jobb med funktionsmedicinskt tänk, anser jag att vi bör göra som organen vill och ge dem näringen och energin de behöver, allt annat är egentligen otänkbart. Vi kan tvinga våra kroppar ett tag dit vi vill ha dem, sedan blir det ändå som kroppen vill. Och om vi då blir stillasittande, stressar och inte tar hänsyn till organens funktioner… hur blir helheten då? Lyssnar vi inåt eller kör vi bara på utan att vara lyhörda?
Ta gärna reda på hur många steg du går om dagen, för att få ett hum om var du befinner dig. Vad kan du förändra eller förbättra, känner du dig peppad att göra det? För även om det inte är 10.000 steg, så är 5.000 bättre än 0. Kanske är det ett sätt att stärka kroppen för framtiden. I min värld: alldeles säkert mer stärkande än att knappt röra sig alls.
Ha en fin dag, gå så mycket du vill, kan och orkar – eller var helt stilla. Som tur är har vi möjligheten att välja. Gör det som passar bäst för dig. (Och hjärtat. ♥)
// Kram Linda
