Oj, vad tiden rusar iväg! Den senaste veckan har jag flyttat – tömt hemmet, tagit mitt pick och pack tvärs över stan – och det finns ju alltid tusen saker att pyssla med när man ska flytta, hur noga det än planeras. Inte sant? Dag och natt.
Jag har varit väldigt strukturerad inför och packat lite i taget under flera veckor, ändå var jag inte helt i fas när flyttlassen gick… och det fick mig att fundera. För jag märkte tydligt, när jag hade så fullt upp, att jag halkade efter med min egen hälsa. Bit för bit… både kosthållning och avslappning.
Jag tappade balansen, kan man säga. Och jag känner hur lätt det är att trampa lite vid sidan av stigen jag börjat trampa upp… på grund av trötthet, (o)vanor, tidsbrist, sömnbrist – allt som går att “skylla” på. Även om jag nu vet hur jag ska göra för att komma tillbaka i fas, så finns inte alltid entusiasmen och orken, det är jag förstås medveten om.
Men effekten kommer numera som ett snabbt brev på posten, så det går inte att ljuga för mig själv längre. När jag kommer i säng för sent eller sover för få timmar… då kommer hungern. Hormonbalansen blir knas och jag äter lätt för mycket för ofta, för sent på kvällen och mår då inte särskilt bra på morgonen efter. Känner mig “bakis” av sömnbrist och fel mat på fel tider. Plus en surrande och malande mental stress.
Allt blir liksom tyngre och stressigare – inuti. Så upplever jag det.
Och då handlar det ju inte ens om några större problem i mitt fall – snarare en lätt obalans. Det får mig att känna ännu mer att min hälsa är viktigast av allt. För om jag inte mår bra orkar jag inte heller med andra människor på samma sätt som när jag mår bra. Jag vill ha roligt, kunna och vilja umgås med andra människor och känna inre lugn och ro.
Nu har jag, tack vare praktisk flytthjälp av min underbara familj, börjat kommit i ordning och landar så sakta i min nya tillvaro. Jag skapar nya rutiner, såsom blötläggning och långkok (tack och lov), vilket i sig minimerar risken att jag äter-det-som-finns-närmast-tillhands och sen känner mig “bakis”, svullen och trött.
Det är såklart mitt eget ansvar att styra upp den här skutan igen. Ingen annan kan eller kommer att göra det åt mig. Men det gäller att ha en planering klar som sedan bara är att följa, för att det ska bli så lätt som möjligt. Det var den jag inte riktigt hade klar… kan man säga. Så här i efterhand.
Jag är åter tillbaka i yogans lugna värld – på grund av sena nätter i flyttlådor och tidiga morgnars stök – har även den fått stryka på foten. Vilket i sin tur ledde till en ännu större mental stress och… hunger. Så jag hittade snabbt en röd tråd. För även om jag vinglar lite fram å tillbaka, vet jag hur jag ganska snabbt hittar balansen igen – det är skönt!
Dessutom har jag varit dålig på att dricka vatten om dagarna (det känns som jag gjort alla fel i boken?), så det tar jag också igen och känner mig mycket piggare.
Efter flytten föll det sig helt naturligt så att det var sportlovshelg – och då dök en kär tradition upp i min “ursprungsfamilj”. Korvgrillning i skogen! Vi har grillat korv i skogen (eller på föräldrarnas altan om det är svinkallt eller dåligt väder) i stort sett varje sportlov sedan barnsben. Och det är en plats att hämta energi på, tillsammans med dem.
Vi brukar åka till platsen där farmor och farfars sommarstuga varit placerad, gå upp i skogen och grilla korv. Stugan är tyvärr riven sedan länge och bara det känns i hjärtat – det var där vi fick springa och leka på somrarna som barn, på grusgångar, gräsmattor och i gungställningen. Vi plockade päron, äpplen och plommon direkt från träden, vinbär i vitt, rött och svart, söta ärtskidor, hallon från buskarna i grönsakslandet, morötter och potatis ur jorden. Så fick vi hemgjort saft på vinbär, hallon eller jordgubbar. Ljuvligt.
Idag är dessa upplevelser ett minne blott, men de lever kvar i mig. Särskilt när vi befinner oss i närheten.
Denna soliga och gnistrande söndag var det mamma, pappa, bror och jag som fann en ljuvlig skogsglänta att vara i. Brodern täljde till ett par pinnar att grilla korven på (och såg till att det var redan avlidna träd, för att inte förstöra eller skada något levande) mamma fixade med maten och pappa gjorde en eld – ungefär så.
Det är nåt visst med att äta ute i naturen. Det smakar så mycket…mer?
Dessutom hade min fina pappa ansträngt sig och köpt de sorters korv som skulle kunna passa oss alla – jag äter ju till exempel inte längre gris/fläskkött. Korvarna skulle innehålla så få tillsatser och så stor mängd kött som möjligt – på Coop hittade han både hjort-, nöt- och kalkonkorv som vi delade på. Gott i kylan! Tack pappa.
Så – efter en energikrävande flytt och en energigivande grillning i skogen är jag tillbaka igen.
Nu har sömnen hög prioritet – den lagar det mesta.
Hoppas att du har det gott och mår bra – det är du nämligen värd!
// Kram Linda
