Phew! Som recovering sockerberoende tycker jag att det kan vara relativt kämpigt att möta allt detta påskgodis som dukats upp i butikerna… Jag vill egentligen inte äta det och min kropp vill inte ha det i sig, men min hjärna reagerar faktiskt ännu på ett märkligt sätt. Som per automatik. Det är som ett djupt omedvetet sug, ett dovt hum om hur skönt det skulle kännas med en dos signalsubstanser som en dusch från hjärnans belöningssystem… märkligt men verkligt.
“Känner du fortfarande så?!” frågar människor omkring mig som vet att jag inte äter socker, men jag tror att jag alltid kommer att känna av sockersuget. Det har blivit något jag lärt mig leva med. Förhoppningsvis klingar det av med tiden, men med tanke på att det varit ett missbruk eller en destruktiv relation i över 30 år, så går det inte bort över en natt – för mig. Kanske är det inte alls på samma sätt för andra. För hade ett missbruk eller beroende “bara” försvunnit med hjälp av ren vilja hade jag inte lidit av det längre, det kan jag lova.
Det är väl därför det är så komplicerat att “banta” och lätt att hamna i jojo-fällan. När viljan infinner sig går det att satsa 100%…ett tag. Några veckor eller månader. Tills kroppens signaler möjligen sätter sig emot och säger ifrån. Den tröttnar på att hålla ihop och ständigt anstränga sig, det blir som en stressande situation i sig. För hur gör man när det istället ska bli en livsstil att välja större del läkande kost? Det tar lite längre tid att vara fullständigt motiverad och övertygad i sig själv, kan man säga.
Men det går. Och det är det viktigaste. Ibland saknas bara stöd i processen.
Och oftast klarar jag mig bra, jag kan sitta bredvid en stor skål med lösgodis – även om det varit mitt “knark” i alla år – utan att äta, men härom dagen sprang jag på detta påskgodis i affären. Ah, vad gott!! Det känns såklart märkligt att se en av mina favoriter i påskgodisväg och samtidigt känna att “aldrig i livet”… det är många spår i hjärnan som ska läggas om på nytt, liksom. Men numera är jag iallafall medveten om det, så valen jag gör kan bara jag ta ansvar för.
Jag tycker även att julen är knepig, med all marsipan, glögg och choklad. Jag vill inte längre ha det, jag vet att det är jobbigt för min kropp (eftersom jag bland annat blir trött, kan få huvudvärk, bli uppsvälld, drivas av sockersug och känna smärta i mage/tarmar) av socker och koffeinliknande ämnen som choklad och kakao, ändå sitter smakerna och vanorna så djupt i mig. Det är mysigt att göra julgodis, sätta ihop och dekorera pepparkakshus, forma saffransgula lussebullar och små, söta (!) marsipanfigurer.
Traditioner och trygghet!
Ibland, främst i början av min kostresa, har jag tänkt att dessa högtider känns lätt meningslösa utan godis – så rodnar jag lite när jag just tänkt tanken. “SÅ kidnappad är jag väl inte av min hjärna?!” Jag vet ju egentligen hur jag ska bete mig för att vara balanserad, genom att sova tillräckligt mycket, dricka vatten i rätt mängd och INTE låta sockret få övertaget. Inte längre. Så, ingen påskmust heller. Så enkelt och så svårt är det.
Det låter väl helt motbjudande egentligen, “…för vad ska jag då unna mig? Vad ska jag då ha för glädje i livet? Vad är det för roligt kvar?” Det är frågor jag får. Men just den känslan har jag nu kommit över, det handlar mer om att hantera suget när det kommer. Jag vet att det finns mycket annat som spelar så mycket större roll i mitt liv. Det handlar om att hitta andra saker att må bra av, helt enkelt. Och vara medveten om mitt problem.
Visst, det är kämpigt att avstå när det smakar gott, men jag kan ändå uppskatta traditioner och det kan inte frånvaron av socker ändra på. Midsommar, nyår, jul och påsk: det funkar iallafall – för det måste det göra. Och det gör det med rätt umgänge – människor jag vill umgås med – och alternativt godis eller bakverk.
Till exempel använder jag mig försiktigt av frukt/bär, nötter och “choklad” i form av carobpulver och kokoskräm – det funkar för mig. Just nu knåpar jag på en recept- och inspirationsbok i ämnet. Du får gärna höra av dig om du är intresserad av en sedan, via detta kontaktformulär.
Det är förstås ingen bindande anmälan, mest intressant att undersöka om det finns en efterfrågan…? Jag vill gärna veta vad du saknar och söker!
Men faktum ändå är att det ännu känns i kroppen när det är “godishelger”, det ska jag inte förneka. Dock blir det väldigt mycket lättare för varje storhelg och det går definitivt åt rätt håll – tack och lov!
Om du vill veta mer om vad socker “gör” i kroppen ner på cellnivå, var det fokus på socker i Efter Tio med Malou, tisdagen den 27 mars. Där förklarar de vad som egentligen sker i kroppen – till exempel inflammationer – och det kan vara en god idé att ha denna medvetenhet med sig in i framtiden.
En riktigt god och Glad Påsk önskar jag dig. Må solen skina där du är, åtminstone på din insida (om vädret inte skulle vara med dig).
// Kram Linda
