Men, vilken underbar helg jag haft! Eller, det var över fredagen och lördagen.
Jag fick möjligheten att åka på en spontanresa över ett dygn och tog den. Det kom plötsligt upp ett tillfälle som jag inte ville gå miste om, idén om ett projekt som talade till min magkänsla… så jag tackade jag till att delta och det blev ett spännande möte – 60 mil bort.
Min fina kollega, inom Medicinsk Yoga, Karin mötte upp när tåget rullade in i Ystad och guidade mig sedan runt på det Österlen som envisades med att visa upp sig från sin bästa sida. Guldgula rapsfält, gröna åkrar, blå himmel, dofter från blommor, fågelkvitter och värmande sol.
Det var lite som att kliva in i en vacker saga och jag har knappt smält det än.
Dagen bestod av ett symposium, olika aktörer som möts för att jobba för samma mål, samma vision – samma dröm. Vem vet var det landar, jag är bara så glad och tacksam över att få vara med. Att få inspiration, nya tankar och idéer.
Jag deltog i egenskap av kostrådgivare, för att lära människor mer om läkande kost och hur den spelar in i varje människas liv och välmående.
För att jag tror att det behövs. Just nu, men särskilt i framtiden. Människor behöver lära sig att ta hand om sig själva, för att vi inte kommer att kunna kräva av någon annan att ta hand om mig. Kunskap och eget ansvar blir allt viktigare.
Synpunkterna under dagen var många och intressanta. Atmosfären välkomnande. Byggnaderna fantastiska. Bemötandet professionellt och vänligt. Möjligheterna stora.
Det är roligt att få delta i någonting som andas frihet och möjlighet, oavsett var det landar – oavsett vad just jag bidrar med eller ej – att få höra andras upplevelser och synpunkter.
Att sedan få uppleva detta en magiskt vacker sommardag (som det kändes, är det sommar nu?) var någonting jag inte vågat hoppas på. Men det blev perfekt.
Efter en heldag av insikter, åsikter och mixade energier bestämde vi oss för att ta oss ner till havet och varva ner våra trötta hjärnor. Sandstrand, vågors brus och kustlinje har definitivt en sällsynt lugnande effekt på kropp, själ och sinne.
Åtminstone på mig. Du kanske har ett annat sätt som hjälper dig att finna lugnet. Vilket sätt det än är, blir det allt viktigare i ett snabbt och stressat vardagstempo att vara nära naturen och känna lugnande energier.
Om man ser sig omkring och läser av omgivningen, kan man tolka in det enklaste budskap det mesta. Det brukar jag faktiskt roa mig med. Här fick jag veta att det till exempel alltid finns en räddning inom räckhåll, så det är viktigt att våga släppa taget.
Att ha tillit till att allting blir som det ska vara. Känna förtroende och vara modig, fastän det kan kännas så läskigt att inte veta var jag landar… det är så svårt att släppa greppet om kontrollen. Att flyta med.
Yoga på stranden var – om du undrar – både läkande, lugnande, meditativt och snudd på overkligt.
“Kan det vara så här vackert?”
Jo, det kan det. Och jag är glad och tacksam över att vi valde att fånga det ögonblicket, att vila i våra upplevelser, smälta intrycken och bara andas in friskt syre i våra lungor. Landa i våra egna kroppar igen. Utan att värdera och analysera mer, bara vara. Tysta, bredvid varandra, men ändå tillsammans.
Det var ett knappt dygn som blev en energikick, en upplevelse av någonting helt annat än Stockholms brus. Jag älskar mixen. Att få resa med tåg, se vårt land flimra förbi fönstret och byta miljö. Möta intressanta människor.
Jo, jag hann med ännu ett magiskt möte under lördagsmorgonen som jag hoppas kan leda till någon form av fortsatt samarbete, det bara känns när det är rätt. Den känslan går inte att slippa undan och det är lika roligt varje gång. Vi får se vad som händer…
Tack, fina Österlen för denna gång. Jag hoppas att vi ses på något sätt igen, i vilken form det än blir.
Tack Karin för din gästvänlighet, för att jag fick se ditt underbara lilla fina hus och omgivningarna!
(Du hittar hennes verksamhet på yogandas.nu)
Vi ses och hörs snart igen.
// Kram Linda
