Om du har läst om dagens barn, så förstår du hur viktigt det är att barn och unga får ren näring för att inte stressas ytterligare.
Känsliga barn kan reagera väldigt starkt av till exempel,
* socker
* gluten
* kasein (komjölksprodukter)
* sötningsmedel
* färgämnen
Och det är ju inget påhitt – det är så vår verklighet ser ut. Och många barn diagnosticeras med “bokstavskombinationer” idag, kanske finns det en annan väg att gå? Ett annat sätt att tänka eller prova på?
Det handlar om att skapa hållbara rutiner, att som förälder bli medveten om hur maten påverkar barnen och därefter jobba mot målet tillsammans.
Förbud hjälper föga, men om du är fokuserad på vilken inriktning du ska ta, är det lättare för barnen att följa med dig.
För barn gör ju inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör.
Eventuella cravings (beroenden) efter socker, läsk, godis, chips eller andra ohälsosamma saker, som ofta leder till gråt eller förtvivlan, betyder att barnet kan ha fastnat i en negativ spiral som stjäl både energi och glädje.
En craving kan också handla om att barnet faktiskt har en intolerans mot födoämnet, precis som vi vuxna, så det gäller att bemöta problemet på rätt sätt. Med tålamod och förståelse.
Uppmärksamma ditt barn och ta det på allvar. Kanske är det lättare att falla för trycket och släppa efter för att “slippa” ta tag i problemet, det hjälper bara för stunden. Prata med ditt barn, de förstår mer än du tror.
Socker tröstar, roar och kickar för stunden, men det kan vara som en drog och om ett barn mår dåligt av att avstå från socker – så finns det ett problem. Dessutom är känslan i kroppen inte heller rolig för barnet, de flesta barn som vill ha ”mer” gråter. Det är ju ett tydligt tecken.
I många fall är det så att kvinnor under graviditeten har tillåtit sig själv att äta relativt mycket sötsaker och socker. Kanske för att man “ändå” går upp i vikt, eller för att suget har infunnit sig. Eftersom kroppen är ett slutet kretslopp och system, påverkas barnet av allt mamman äter. Fostret har ju inte möjlighet att beställa in mat någon annanstans ifrån, utan tar lydigt emot den näring som serveras via navelsträngen.
Det innebär att många barn med ett sug efter sött, på samma sätt som barn kan födas av missbrukande kvinnor och uppvisa tecken på abstinens. Jag var själv sockerkänslig väldigt tidigt. Min mamma tänkte inte på följderna under hennes (och min) graviditet, även om hon försökte att hålla sockerkonsumtionen nere.
Men idag är det ju upp till mig att hantera suget. Jag klandrar inte min mamma för det, hon visste inte. Det är när man vet som man kan göra medvetna val.
Jag visste det definitivt inte att maten påverkar oss som den gör och du kanske inte heller tror det – men det är ju näringen som bygger barnens kroppar. Om de dricker läsk kan det bidra till benskörhet, visste du det? Inte jag heller.
Kanske är du själv trött, utmattad och vet att det barnen äter är illa, men själv inte orkar agera. Kanske har du själv ett sockerberoende som du inte vet hur du ska hantera, än mindre hur du ska hjälpa dina barn?
Det är okej att känna så, men släpp inte taget om dina barn. Be hellre om hjälp.
Barn är ju i uppbyggningsfasen i så många år, faktiskt ifrån det att graviditeten påbörjas. Vill du att de ska växa upp på så ren, oförstörd näring som möjligt eller sötade, raffinerade tillsatser?
Barn reagerar ofta känslomässigt. Vi vuxna bör stå stadiga då. De kan äta i affekt, precis som vi vuxna och om befinner de sig i en smärtsam situation, så kan det vara allvarligt. Vi kan alla äta mängder av det som inte är bra för oss – för att det är gott, för att vi är ledsna eller för att vi firar och “unnar oss” – men tänk på att du själv väljer hur du vill göra, medan vi vuxna ansvarar för våra barns välmående.
Såväl barnfetma som sockerberoende är problem som kan följa med ditt barn upp i åldern som en mörk skugga, även om det förra är mer visuellt tydligt. Det finns de som hävdar att sockerberoende är en dörröppnare för andra, betydligt tyngre droger.
Du vet själv hur jobbigt ett sötsug kan vara, tänk dig den abstinensen i den lilla kroppen – egentligen är det inte så konstigt att de agerar ut, krisar och gråter…?
Slå inte på dig själv som förälder, känn inte skam, skuld och ångest om du gjort någonting du inte har vetat om. Du kan välja att be om hjälp om du inte kan hjälpa ditt barn på egen hand. Det betyder inte att du har misslyckats, det betyder att du är omtänksam, ansvarsfull och mån om att bygga deras framtid på den mest stabila grunden.
* Läs om tillsatser att se upp med och dess effekter på barn och unga.
* * * * *
Gällande att värma maten i mikrovågsugn skriver Ingrid Franzon följande i sin bok “Kanariefåglarna ryter”:
“Använd inte mikrovågsugn när du värmer barnets mat eller vatten. Mikrovågorna förändrar enzymstrukturen och proteinet i maten. När det gäller vatten så fortsätter det att “exciteras” eller stressas i minst 24 timmar efter det att det värmts i mikrovågsugn. Detta är onödigt när det finns så många andra säkra sätt att värma maten. En gryta med vatten, täckt av en skål med lock, är ett bra alternativ. För många år sedan fanns det små skålar med el-kontakt som användes för att värma barnmat. De borde introduceras igen.
Mat som värms i mikrovågsugn sänker barnets motståndskraft och påverkar blodet negativt. Mikrovågor genererar även fria radikaler.”
* * * * *
Eftersom jag inte är läkare behandlar jag inte barn under 8 år, men jag kan råda föräldrar till lugnande, läkande kost och hur man kan kombinera kosten med lugnande yoga, får att sakta ner tempot något.
Är du som förälder intresserad, så når du mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
