Vårt dricksvatten är inte fullt så hälsosamt som vi tror, men vi tänker förmodligen inte på hur det påverkar våra kroppar. Om vi ens vet om det.
I kranvattnet finns en kombination av läkemedelsrester, bakterier, parasiter, tungmetaller, kvicksilver, koppar, bly, aluminium, kadmium, PCB, klor, hormoner, cancerogenaämnen, pesticider och biocider – för att nämna några.
Vi bör därför rena vattnet innan vi dricker det, särskilt för att vattnets betydelse för vår hälsa är så avgörande.
Så här skriver Ingrid Franzon i sin bok Kanariefåglarna ryter.
* * * * *
“Vissa föroreningar påverkar vattnets smak negativt.
I kommunalt vatten är det i första hand klor, men även järn och mangan. I privata brunnar är det mest järn, mangan, humus och svavelväten, som påverkar smaken. Våra vattenverk ansvarar för att vattnet som kommer ur kranarna är fritt från smitta.
Reningsprocesserna, som gör vattnet tjänligt, påverkar också vattnets pH och sammansättning. Den vanligaste processen i Sverige är att efter partikelrening tillsätta klorit, för att döda bakterier och parasiter. Det har dock visat sig att klorbehandling producerar cancerogena biprodukter, som kloroform och trihalometaner (THM).
Dessa bildas genom en ofullständig kloroxidation av organiska föreningar, som kan finnas i kosmetika, lotion, plastrester, läkemedelsrester, rester av olja och inte minst de plaströr av PVC som används i allt större utsträckning för vattentransport.
UV-ljus används i allt högre utsträckning av kommunerna för att minska kloranvändning, men metoden har sina brister. Effekten är tyvärr bara momentan, fungerar dåligt på grumligt vatten och kräver dyrbar rengöring av UV-lampor. Dessutom tillsätter man ändå klor, om än i lägre koncentrationer.
Väteperoxid kan också användas för rening, men det är relativt ovanligt. Mängden organiska ämnen har ökat kraftigt i vårt råvatten, och därför planerar eller utför vattenverk filtrering av vattnet med aktivt kol. Vattenverket ser till att vårt dricksvatten är fritt från smitta, men lovar inte att det är fritt från miljögifter. Dessutom sägs det att en viss halt av föroreningar är “tillåtet”.
Alla de kemikalier och miljögifter som släpps ut i luften eller sprids på jorden, hamnar så småningom i vattnet. Om vårt vatten ska vara helt fritt från onödiga kemikalier, bekämpningsmedel, tungmetaller, läkemedel, bakterier, parasiter och virus är det tydligen upp till oss själva att skaffa vattenrenare.
Det finns inte många vattenfilter som samtidigt både renar vattnet och ger rätt pH. Men det viktigaste är att skaffa en enkel vattenrenare, som kopplats vid diskbänken och som lätt kan ställas om mellan renat vatten och orenat vatten för disk. Denna vattenrenare bör ta bort miljögifter, parasiter, virus och bakterier.
Fem åtgärder som kan förbättra kvaliteten på dricksvattnet i hemmet:
* Låt vattnet rinna ur kranen några minuter på morgonen, innan du tappar upp dricksvatten eller vatten för matlagning. Ett sätt att göra detta är att duscha eller tvätta sig först. Alternativt kan du spara vattnet som spolas till att vattna växterna med.
* Använd endast vatten från kallvattenkranen vid matlagning och till dryck. Varmt vatten löser ut metaller ur vattenledningarna. Varmt vatten under 50 grader innebär bakterierisk.
* Vatten från privata brunnar bör analyseras regelbundet, särskilt om du är osäker på vattenkvaliteten.
* Vid risk för sämre vattenkvalitet kan du köpa vatten på glasflaska. Men det finns inga garantier för att detta har högre kvalitet än det som kommer
ur kranen.
* Vattenrenare i hemmet kan ta bort föroreningar – dock inte alla. Det är viktigt att de installeras, används och underhålls rätt.”
* * * * *
Vill du komma i kontakt med mig, gör du det via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.