Ja, man kan ju undra om det kan bli annat än depression när man kört slut på binjurarna och inte kommer ur sängen. Man ler ju inte riktigt just då.
I många långa år hade mina binjurar fått stå till tjänst med att producera kortisol – vilket är kroppens eget kortison – för att bistå mig med förmågan att dra “påsen att dra över huvudet”. Det är vad kortisolet gör, för att omvärlden inte ska bli övermäktig gäller det att inte kunna se, höra eller ta in hur mycket det stormar och låter runtomkring. Bara ignorera och fortsätta. Så det är rätt självklart att det slutade med en utmattning där.
Å andra sidan hade de även fullt upp med att producera kortisol för att läka inflammationen i min läckande tarm, kortisolet har ju den effekten också – läkande och antiinflammatoriskt. Så det blev en dubbel börda.
För mig hjälpte det massor att gå i terapi och lätta mitt hjärta genom samtal. Att få ur mig mina känslor, kunna känna på dem och släppa dem ifrån mig. Medicinsk Yoga blev en fantastisk kanal och tröst mitt i allt, det kändes som en helt annan värld. Ett lugn och en stillhet jag inte vågat närma mig förr.
Visst hade jag bakslag och tunga stunder, men jag förstod att det var något jag behövde jobba mig igenom – inte dra ner påsen över huvudet igen och låtsas som det regnade.
Att sluta med sockerknarkandet var ett annat viktigt måste. Bara att hantera så mycket socker för kroppen, resulterar i depression. Det “kostar” B-vitamin att bryta ner socker och eftersom det inte finns några vitaminer i min drog, fick kroppen ta detta från sitt eget förråd. Och B-vitamin behövs ju för att hålla nervsystemet starkt, bland annat. Det var en tungt bidragande orsak till att jag körde mitt eget nervsystem i botten.
Vill du lära dig mer om läkande kost för egen del och utöva Medicinsk Yoga?
Du når mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
