Att låta förändringen ta tid

Jag tänkte redan 2006, när jag förstod att min krasch slutligen var oundviklig, att jag snart skulle vara i fas… snart så! Men då sprang jag fortfarande.

Närbild på en vacker blomma i rosalila nyans, med åtta stycken kronblad.Min vana trogen ville jag hoppa över ett par steg i processen och bli hel fort. Snart skulle jag vara läkt, piggare, smalare, gladare och – då jäklar.

Men det tog bra mycket längre tid än så och jag är inte färdig än idag.

Jag berättar inte om min egen resa för att göra någon modfälld eller för att det ska låta som att jag har haft det svårare än någon annan, tvärtom. Att vara frustrerad, trött och ledsen i sin process kan höra till, likväl som lättnad, skratt och glädje kan vara det – men ju högre förväntningar, desto större är risken för besvikelse… och vi behöver inte addera mer besvikelse, trötthet och sorg än nödvändigt. Smärtan i sig kan vara nog.

Om jag tror att frälsningen finns bakom varje gathörn eller att det känns bra imorgon för att jag vill det, kan det bli en tuffare process. Det gällde för min egen del att förstå att om det tagit tid att slita ner mig själv, så tar det tid att bygga upp och komma tillbaka igen… även om jag alltid tidigare sökt en snabb lösning.
Det var en svår och viktig lärdom för mig.

Jag insåg att det hållbara och beständiga byggs upp under tid. Men vi är alla olika och för andra kan det definitivt gå snabbare än det gjorde för mig – det behöver inte ta så lång tid – dock är det snällt mot sig själv att vila i förändringen med tålamod och uthållighet.

Det kan smärta på djupet och vara riktigt jobbigt, mina dagar kan också vara mörka och dystra, men nu har jag förstått att det är en fas. I en process. För att ljuset ska kunna tränga igenom och lysa upp måste det vara mörkt på gräns till svart. För att dagen ska gry måste det passera en natt, så som sommarvärmen smälter och värmer efter vinterns kyla.

Ge inte upp, ge din kropp utrymme för återhämtning. Skapa en omgivning som är stöttande, förtroendeingivande, stärkande och utvecklande för din egen skull.

Och håll hoppet vid liv – det är det sista som överger oss.

Vill du ha hjälp eller stöd i din process, med läkande kost eller personlig yoga? Du når mig via detta via detta kontaktformulär.

Varmt välkommen.