Jag själv höll på att jobba ihjäl mig under den första halvan av 2000-talet.
Och det hade inte så mycket med jobbet att göra, som min oförmåga att säga nej och dra en gräns mellan jobb och fritid. Mitt jobb var ju min hobby.
Det handlade även om min låga självkänsla, den eviga viljan att vara till lags och känna mig behövd. Att jag fyllde en funktion och hade en plats. Om att alltid vara på väg, se till att andra mådde bra och det stressande, rastlösa obehaget i att sitta stilla.
Det är inte fel att vilja hitta sin plats i livet och att känna sig behövd eller att bli bekräftad, det vill vi nog alla. Men jag reflekterade aldrig över min tomhet inuti, den som ingen annan hade kunnat fylla upp – hur mycket beröm jag än fick, hur prisad och uppskattad jag möjligen var.
Och det kostade mig orimliga mängder energi att vara på språng, i så många år som jag sprang, en dag var jag knappt medveten om var jag skulle och vad jag försökte fly ifrån. Att vila och bara vara kan ibland vara så mycket svårare än det låter och så viktigt att förstå – ofta är det lättare att bara springa på, än att inse att man gör det.
En dag var det bara tvärstopp, då kom jag inte ens ur sängen.
Men förutom att jag körde mig själv i botten fullständigt, så älskade jag mitt jobb. Den kreativiteten och friheten slog allt annat – jag hade kunnat jobba dygnet runt. Samtidigt hade jag en fin lägenhet, en bra pojkvän och underbara vänner.
Ändå var jag så sorgsen. Det var fullständig förvirrande – varför kunde jag inte bara må bra?!
Varför kunde mitt liv inte vara bli lugnt och harmoniskt?
Jag vilade nästan aldrig. Jag lyssnade inte inåt. Jag sprang nån form av Maratonlopp där jag inte vågade sakta ner, eftersom jag kände att något var på väg ikapp mig, men jag tyckte att det kändes svagt att vila och kunde inte vara stilla. Återigen lyste balansen med sin frånvaro i mitt liv, så även självkänslan.
Och ändå är det vila, ledighet och lugnet som gör skillnad. Det var säkert “häftigt” på sitt sätt att jobba livet ur sig och egentligen inte orka med det, men det kan vara så mycket starkare att tillåta sig själv att vila i lugnet och stillheten. Återhämta sig.
Idag betyder vilan, stillheten och lugnet mycket för mig. Jag kan fortfarande ha lite svårt att sitta stilla periodvis, men det går så mycket bättre nu eftersom bättre förstår många av mina val och mönster tidigare i livet. Jag är mer vän med mig själv idag – bättre sent än aldrig.
En väg till hälsa är en avvägd balans mellan jobb och ledighet. Men hur?
Är du intresserad av att hitta personlig yoga för dig genom en enskild session, kan du nå mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.