Att “tona” in i och ut ur varje yogapass, innebär att upprepa ett mantra för att uppmärksamma kropp och sinne på när passet börjar – och när det är slut.
Man tonar Ong namo guru dev namo tre gånger när man börjar och tonar in, vilket betyder ungefär; “jag öppnar upp mitt inre, böjer mig inför det och låter det guida mig”. Vid avslut och uttoning ur passet sjungs mantrat Sat nam tre gånger, vilket betyder “jag är sann” eller “sanning är min identitet“.
I början, innan jag kom in i att sjunga mantran, tyckte jag att det kändes lite ovant och obekvämt, men det släppte ganska snabbt – nu känns det som en självklarhet för att låta yogan ta plats i mitt liv. Och det känns viktigt att påminna mig själv om att både öppna upp och att vara sann.
Syftet med att tona i och ut ur pass, är att förbereda kroppen på att yoga – och ingenting annat. Min mamma brukar i sina pass likna det vid att domaren blåser igång matchen med sin visselpipa och det kan även liknas vid Pavlovs hundar (som lärde sig att de skulle få mat när en viss klocka ringde, varpå hundarnas matsmältningsapparat och salivutsöndring aktiverades vid ljudet av klockan).
Även om mantran är en något lugnare signal än en klocka, så har det samma effekt. Flera deltagare i mina pass har vittnat om att de upplever en betingad reflex, när de ser yogamattorna i lokalen blir de lugna och avslappnade. Och när de börjar att andas de långa djupa andetagen går de även ner i puls.
Min yogalärare Anders sade en gång att “Vill du yoga, men bara hinner göra en enda sak, så kan du välja att tona in.” Det tyckte jag om, att åtminstone öppna upp för det man har inom sig – det är vackert så.
Efter uttoningen ur ett yogapass brukar jag avsluta med att alla säger Namaste. Det betyder ungefär “Det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig”. Jag önskar att fler kunde börja se sig själva och varandra på det sättet…?
Om du är intresserad av att börja utöva Medicinsk Yoga på egen hand, når du mig via detta kontaktformulär.
Namaste.