Fly / fäkta

Egentligen lyder ju uttrycket “Bättre fly än illa fäkta” vilket betyder att hellre lägga ryggen på benen och springa än att bli attackerad, och det är mycket det som händer runt omkring oss idag… Både den inre och den yttre stressen som växer sig allt större får en att vilja springa. Hellre fly än att känna efter inåt? Möta sina spöken?

Det finns lika många flyktbeteenden som det finns unika människor, men listan kan göras lång över vanliga och ofta förekommande missbruk i form av socker, alkohol, kaffe, tobak, sex, spel… vad som helst så länge stressen mildras, så att jag slipper känna efter inåt.

Om jag blundar och låtsas att det är borta, så försvinner det. Eller?

Jag flydde själv, i många långa år. När jag väl tvingades att stanna upp, vilket jag förmodligen aldrig hade gjort självmant (min kropp började med att viska och sedan skrek den rakt ut, men jag höll bara för öronen och blundade) så gjorde det ont överallt. Allting smärtade. Jag ville ju absolut inte hamna i den situation jag plötsligt befann mig, vilket var smärtsamt i sig… och samtidigt var det så befriande skönt att inte behöva springa ifrån smärtan längre.

Det hade varit så ansträngande och krävde så mycket energi att hela tiden orka vidare, äta mer och mer sötsaker för att sysselsätta de mörka tankarna med annat hela tiden – för att hålla dem ifrån mig.

Tyvärr var mina binjurar så utmattade efter år av kortisolpåslag på grund av långdragen stress, att jag inte längre hade ett tillräckligt skydd mot inflammationer i min kropp, det var en av anledningarna till att min läckande tarm var så trasig.

Det kräver mycket tid och ork att fly, istället för att stå stilla och fäkta – tänk att istället kunna lägga den energin på något konstruktivt. Men i ärlighetens namn, vem skulle frivilligt låta sig slås på bara så där, utan att kunna försvara sig…? Trots det måste vi kanske våga stå stilla ibland och ta “smällen”? Sluta springa? Hantera smärtan? Gå stärkta ut krisen och växa som personer?

Och då menar jag absolut inte att den som är fast i en destruktiv och våldsam relation och blir slagen ska ta smällen. I det läget gäller det att lämna, kapa band och förbindningar med personen ifråga. Löften, lögner eller ursäkter kommer inte att förändra situationen, läget eller utgången. Hur mycket du än vill, hoppas och förtvivlat försöker att bli lite bättre.

Om du inte blir respekterad av en annan person, kan du ändå välja att själv respektera ditt eget liv och dina förutsättningar. Ingen annan kan säga till dig vad du är värd. Förälskelse är delvis en kemisk process i hjärnan, vilket gör det svårt att släppa taget om den som slår. Känslorna finns ju kvar och de rinner oftast inte bara av. Men det kommer ingen en bättre dag, det kommer inga bättre tankar. Det kommer dock åtskilliga tillfällen när du har möjligheten att skapa ett bättre liv för dig själv. Fånga ett av dem. Och be någon om hjälp om du tvekar.

Det är inget nederlag att lämna en destruktiv relation, även om det känns så, inte ens om det sitter barn emellan. Du bör bygga upp din självkänsla och skapa dig en egen plats i livet. För du kan inte vinna ett krig mot sig själv, och måste du välja sida så bör du välja din egen. Varje gång. Men det här är min egen åsikt och det är alltid lättare att vara efterklok, ingen har alla svar.

Vill du hitta egna yogiska verktyg för att själv sakta ner på tempot? Genom en enskild session kan du hitta din egen personliga yoga.

Du når  mig via detta kontaktformulär.

Varmt välkommen.