Något av det mest fascinerande jag sprungit på, genom mina nyfikna och vetgiriga år gällande kost och näring, är blodgruppskosten.
Det finns fyra blodgrupper; O, A, AB och B.
Denna kost baseras på att vi som personer tål olika näringsämnen och livsmedel olika bra, beroende på hur den blodgrupp man tillhör är uppbyggd – detta på grund av lektiner i kosten.
Det här är någonting du kan ta till dig – om det känns rätt för dig. I min värld känns det både rimligt och logiskt att vi genom evolutionen och folkvandringar är olika varandra av naturen, och därmed mer eller mindre tåliga för olika former av livsmedel.
Det kan vara lättare att förstå blodgruppskosten om man har ett hum om vad blodet har för funktion i kroppen;
* Blodet består av röda och vita blodkroppar, blodplättar och blodplasma. De röda är överlägset flest till antalet – cirka 25 biljoner – och dess främsta upgift är att forsla syre till cellerna, samt koldioxid till lungorna.
* De röda blodkropparna innehåller hemoglobin. Det är ett protein som innehåller järn, vilket ger blodet dess röda färg. Hemoglobinet binder till syre och hjälper till med att frakta in det i cellerna när vi andas, plus att det för koldioxid till lungorna där det försvinner ut ur kroppen – för att göra en lång process kort.
Det sker ju ett utbyte av koldioxid och nytt fräscht syre i alveolerna – det är namnet på lungblåsorna i de konformade lungornas botten – och därför är det extra viktigt att andas långa, djupa andetag, som vi ofta pratar om inom yogan. Vid varje andetag syresätter du din kropp ner på cellnivå.
* Blodplättarna hjälper främst till när vi skär oss eller gör oss illa, de innehåller ämnen som gör att blodet koagulerar (stelnar) så att blödningen stannar upp.
* Blodplasman är en svagt gul vätska med massor av proteiner som fraktar alla dessa röda och vita blodkroppar och plättar.
* Det finns flera olika sorter av vita blodkroppar, men exempelvis leukocyter och fagocyter är “krigare” i immunförsvaret som hjälper till att hålla rent från till exempel virus och bakterier. Får vi in ämnen i kroppen som anses vara främmande inkräktare, så reagerar de vita blodkropparna med att börja bearbeta och avväpna “fienden” på olika sätt. Kroppen kan ju till och med skapa en hög temperatur – feber – för att ta död på virus och bakterier.
På liknande sätt reagerar vårt immunförsvar när vi äter någonting som egentligen inte är avsett för vårt blod eller optimalt för vårt system. Att det är “gott” tar inte kroppens försvarssystem notis om, de vita blodkropparna reagerar snarare på att “det här ämnet är inte bra för den här miljön”.
Sedan jag började förstå och lyssna in vad min kropp vill ha eller reagerar på, upplever jag att jag mår bättre. Det innebär att jag har valt att avstå från mycket av det jag tycker är gott, men det är okej. Processen har sin gång, mitt välmående och lugnet inuti är viktigare än god smak.
Ta till dig det som känns rätt för dig, annars avslutar du bara och går vidare.
En del av texten nedan har jag tagit ur boken om blodgruppskosten av Peter D’Adamo “Ät rätt för din blodgrupp” – dock är det inte ordagrant;
Det sägs att det inträffar en kemisk reaktion mellan blodet och den mat vi äter. Detta vet man på grund av faktorn som kallas lektiner.
Lektiner är en sorts protein,som finns i många olika former och förekommer rikligt i livsmedel – det har dessutom agglutinerande egenskaper som påverkar blodet. Det betyder att genom lektiner kan naturligt förekommande organismer binda (fästa på) andra naturligt förekommande organismer.
Bakterier i vår omgivning och i vårt immunsystem kan dra fördel av denna bindningsbenägenhet. Lektiner finns bla på gallgångarnas cellytor för att de lättare ska dra till sig bakterier och parasiter.
Lektiner finns också på bakteriers och andra mikroorganismers cellytor. De fungerar ungefär som sugproppar som kan binda till kroppens glatta slemhinnor. Lektiner är ofta blodgruppsspecifika, vilket gör dem till ett plågoris för de som har just denna blodgrupp.
Detta gäller också lektinerna i födoämnen, baljväxter, spannmål och grönsaker.
För att uttrycka det enkelt, när vi äter något som innehåller lektiner som är oförenliga med våra egna blodgruppsantigener, kommer lektinerna att rikta in sig på något organ eller system i kroppen (njurar, lever, hjärna, magsäck och så vidare) och börja agglutinera blodkropparna i detta organ.
Olika lektiner är inriktade på olika organ och system i kroppen och har olika egenskaper, beroende på var de kommer ifrån. Lektiner finns överallt och det går knappast att undvika dem. Men däremot bör man försöka undvika de lektiner som agglutinerar den egna kroppens celler – vilket bestäms av blodgruppen. När lektinproteinet etablerar sig någonstant i kroppen, har det bokstavligt talat en magnetisk inverkan på cellerna i detta område. Lektinerna får cellerna att klumpa ihop sig, vilket får immunsystemet att rikta in sig på att förstöra dem som om de vore främmande inkräktare.
Denna hopklumpning kan orsaka sådana sjukdomar som colon irritable (IBS) och levercirros (skrumplever; troligtvis av kronisk leverinflammation) eller kan blockera blodflödet genom njurarna.
Lektinerna i kosten är inte alltid livshotande, men de kan orsaka en del problem – i synnerhet om de är specifika för någon speciell blodgrupp. I de flesta fall är vårt immunsystem ett skydd mot lektiner. Av de lektiner som vi får i oss genom våra vanligaste livsmedel rensas det mesta bort ur kroppen, men några procent av de lektiner som vi absorberar ur födan tar sig in i blodet, där de kan reagera med och förstöra både röda och vita blodkroppar.
Lektiner kan ha en mycket kraftig inverkan på magtarmkanalen och kan åstadkomma svåra inflammationer och deras agglutinerande verkan kan förväxlas med fördoämnesallergier.
Mycket små lektinmängder kan agglutinera ett stort antal celler hos den som har en blodgrupp som reagerar med lektinerna.
Detta ska inte uppfattas så att man ska oroa sig över varje födoämne som kommer i ens väg. Lektiner finns som sagt i baljväxter, spannmål och grönsaker och det går knappast att undvika dem.
Däremot bör man försöka undvika de lektiner som agglutinerar kroppens egna celler – vilket bestäms av den egna blodgruppen.
Gluten som är det vanligaste lektinet i vete och i andra sädesslag, binder till tunntarmens slemhinna och orsakar inflammation och smärta i synnerhet hos blodgrupp O. Artrit-patienter kan finna att om de undviker grönsaker som innehåller solanum (bland annat tomat, aubergine och potatis) tycks detta lindra deras artrit. Detta är inte överraskande, eftersom de flesta solanumarter innehåller ganska mycket lektiner.
Lektiner i födoämnen kan också samverka med receptorerna på de vita blodkropparnas yta och få dem att mycket snabbt öka i antal. Dessa lektiner är så kallade mitogener, eftersom de får vita blodkroppar att gå in i mitos, börja dela sig. De klumpar inte ihop blodet genom att få blodkropparna att klibba vid varandra, utan sätter sig på vissa ställen ungefär som loppor på en hund.
Genom kliniska tester och laboratoriemetoder är nästan alla vanligt förekommande födoämnen testade för att upptäcka blodgruppsspecifika reaktioner. Resultatet kan betraktas i mikroskop, man ser hur lektinerna klumpar ihop cellerna i den angripna blodgruppen.
Blodgruppsplanen är inte någon mirakelkur. Med den är en metod som hjälper till att återställa immunsystemets naturliga skyddsfunktioner, ställa om ämnesomsättningen och rena blodet från skadliga lektiner…
Är du intresserad av läkande kost för just dig eller en individuell kostrådgivning, så når du mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.