Två så lika ord, med så stor skillnad i betydelse.
Det kan vara knepigt att hålla isär dem, men det handlar i grund och botten om känsla och förtroende – för mig själv. Har jag det?
Jag var aldrig säker på mig själv när jag sprang så att jag höll på att gå sönder, för isåfall hade jag nog kunnat få hejd på det där tåget som rusade, men om någon hade frågat mig då hade jag nog tillstått att jag hade lite bättre självförtroende än självkänsla.
* Självförtroendet är tilliten till den egna förmågan – det jag gör.
* Självkänslan är inre trygghet, tilliten till mig själv – den jag är.
Jag var okej på att prestera, men jag tyckte inte om den jag var – på grund av dumma saker jag sade eller gjorde. Människor jag sårade, jag surade, platser jag åkte till. Jag vimsade runt i livet och visste inte riktigt var jag skulle.
Det ställde såklart till en massa tok, eftersom jag inte stod på mig eller tog mitt eget parti. Jag valde istället att ställa mig längst bak, som att slippa undan mig själv och be om ursäkt… jag trodde på fullt allvar att det var så det skulle vara. Tro fan att livet var tufft! För hur blir man nöjd med sig själv om man så ofta känner att man inte håller måttet?
Jag hade förtroende i min egen förmåga att bita ihop och prestera i jobb och jobba var ju nästan det jag gjorde mest, alltså funkade det ett tag. Men det var slitsamt och frustrerande att vara på kant med självkänslan, även om jag inte förstod just då att det var en del i min smärta.
Kunde det ha varit tydligare?
Idag är det lättare, jag förstår att jag duger som jag är genom att bara vara – men det är inte varje dag jag kan känna det! Ibland kommer jag på mig själv mitt i en väldigt självkritisk tanke och då övar jag mig på att backa. Funderar på vad jag hade sagt till en nära vän jag tycker om och säger det till mig själv istället.
Det är okej att vackla. Vi är alla trötta och oinspirerade emellanåt. Det är okej att bara acceptera det också. Men det är aldrig för sent att börja ta fram alla sina goda sidor och faktiskt se dem. Uppmärksamma dem.
Om ingen annan i världen har tid och möjlighet att uppskatta dig när du behöver det – gör det själv, istället för att gråta! Du är din egen bästa vän, gör det till en relation du vill leva i. Slitsamma och tråkiga reationer har vi nog av omkring oss. Skapa den relation du vill ha och vara i, på egen hand.
Det betyder inte att du behöver exkludera andra människor ur ditt liv, men du kan prova att välja dig själv först. Kanske stanna hemma och se den där filmen du funderat på, ta ett fotbad och njuta av att du valt lugnet?
Eller – hemska tanke – gå ut och ät middag själv på stan. Vågar du det?
När min självkänsla var som lägst fick jag smått panik bara av tanken på att sätta mig nånstans och äta “helt själv”, oavsett var och när på dygnet. Jag var så ensam inuti att det var outhärdligt. Idag kan jag njuta av att sitta själv, för jag besväras inte på samma sätt längre (om än i kortare perioder) och jag vet att folk har annat för sig än att tycka att jag verkar vara en loser. Och om de tycker det så kan jag ändå inte göra någonting åt det, vilket är enormt befriande.
Genom den här resan har jag funnit min allra bästa vän i mig själv och henne ska jag hålla i så länge det går, för jag gillar faktiskt sällskapet. Det trodde jag inte.
Vill du lära dig mer om dig själv i en enskild session, för att sedan bli rekommenderad personlig yoga? Du når mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
