Det finns flera anledningar till att jag avstår från alkohol sedan 2008, även om jag har sippat på ett eller annat glas vid något festligt tillfälle sedan dess.
Jag och alkohol går helt enkelt inte ihop, det är någonting jag har insett och accepterat.
* Den första och främsta var min läckande tarm och den smärtsamma inflammationen i tunntarmspaketet, det kändes inte alls lockande att hälla ner alkoholhaltig dryck i ett öppet sår.
* Men det handlar också om att alkohol påverkar nervsystemet, mycket på grund av att alkohol är fettlösande och det viktiga myelinet – som ligger runt våra nervceller i hjärnan för att isolera nervimpulser och skapa smidiga signaler – består främst av just fett.
* Jag var ju utmattningsdeprimerad, mitt nervsystem var redan helt slutkört till bristningsgränsen och jag ville inte förvärra skadan ytterligare.
* Sedan är ju alkohol socker i flytande form, så jag behövde välja bort det också – med tanke på mitt eget sockerberoende.
Men jag har egentligen inte saknat alkohol särskilt mycket sedan jag bestämde mig för att göra en paus. Möjligen kan jag bli sugen på ett glas rödvin på en rolig fest, över en god middag eller ett intressant samtal – alternativt en färgsprakande isdrink i en skön bar nångång ibland – men det handlar egentligen mer om den sociala aspekten.
Jag har tyckt mycket om vin, men kände även att det väckte mitt sockersug ögonblickligen, sedan blev resten av kvällen en ständig jakt på annat sött som godis, vin eller snabbmat.
Det fanns ingen ro i min kropp.
Jag blev sockerberoende i form av godis och sött, men förstår att det kunde ha varit ett alkoholproblem – om jag tyckt om smaken av alkohol.
Öl har jag egentligen aldrig tyckt särskilt mycket om, så det var aldrig någon kamp att avstå från en stor stark. Det är jag nöjd med, eftersom öl även innehåller fytoöstrogen, vilket är den kvinnliga formen av könshormoner i växtvärlden och hormonbalansen vill jag vara rädd om.
Som en parallell kan det sägas att det råder delade meningar om det är bra eller ej att inta hormoner för kvinnor i klimakteriet, men något av det första som läkare gör om man får cancer, är att utesluta tillskott av hormoner eftersom de gynnar cancertillväxt… och det räcker för mig att veta.
Sen var alkohol och jag ett fullständigt haveri. Sällan hände det väl konstigare eller mer dramatiska saker än när jag hade en dejt med Mr Vin eller Mr Sprit på krogen, alternativt hemma hos vänner.
Eftersom jag kan känna igen mig i en beroendepersonlighet som ofta går in i något till 100%, så slog det ofta över lite för mycket åt något håll. Jag var oftast glad, sprallig och ville sjunga mer än vanligt, så antingen var jag fullständigt tokig och balanserade på otaliga räcken och murar utan att reflektera över riskerna – eller så var det mina sämre sidor som förstärktes, och med det min osäkerhet, otillräcklighet eller svartsjuka.
Detta kanske många känner igen sig i, men jag ville inte ha det så.
Det var nästan som att åka på semester när jag slutade dricka alkohol. Förutom att det var oerhört tufft för min försvagade lever att processa, så valde jag bort sockersuget, de studsande hormonerna och svartsjukedramerna. Visst kan jag stundtals sakna ett glas gott rött vin, rosévin eller bubbel. Men jag överlever.
Jag vill understryka att jag varken jobbar med eller har utbildning för missbruks- eller alkoholbehandling, men jag kan förstå och förklara varför vissa saker förvärrar läget och istället rekommendera den kost som förbättrar utgångsläget, beroende på person och känslighet – utifrån min egen erfarenhet.
Är du intresserad av läkande kost för just dig genom en individuell kostrådgivning, så når du mig via detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
