Ja, jag fick alltså beskedet i januari 2008 att min tarm var läckande, men förmodligen hade slitaget pågått i över tio år, eftersom denna typ av obalanser sällan har ett hastigt förlopp.
Jag inte är ensam om det, men just då hade jag aldrig hört talas om begreppet – vad läckte?!
Läckande tarm är ett ökande problem i samhället, på grund av dagens livsstil med en kombination av stress, avsaknad av balans i livet samt en obalanserad kosthållning.
Så enkelt och komplicerat är det – samtidigt. För jag hade plötsligt ingen aning om hur jag skulle bete mig; vad jag skulle äta och hur jag skulle vända på den här negativa trenden. Men jag ville inte bli ännu mer sjuk, det var jag ju orolig för.
Jag levde som många lever idag – relativt medvetet – och matade konstant min kropp med stress. Just stress sliter enormt mycket på just magen, tarmarna och matsmältningen, av två olika anledningar; eftersom matsmältningen inte alls är en prioriterad funktion när vi känner oss jagade och springer – dessutom sitter känslan för “jaget” i magen. Det är ofta där känslor av oro känns av, inte sant?
Klockan som tickar och deadlines som närmar sig är dagens “rovdjur” i våra hasor – genom detta skärpte jag mina sinnen och slogs för min överlevnad. Då är produktionen av enzymer för att spjälka maten klart underordnade, samtidigt som lugn-och-ro-hormonerna lyser med sin frånvaro.
Matsmältningen fungerar absolut bäst vid ett parasympatiskt påslag, och dit kan vi nå genom de långa, djupa andetagen.
Om man lever på detta sätt dag ut och dag in, så kan hela magen bli lidande – magsäck, tunntarm, tjocktarm och kanske ännu mer än så. I kombination med sockerrik och näringsfattig mat samt en låg självkänsla och svårighet att dra gränser för sig själv och andra blir det helt enkelt inte bra. Där befann jag mig.
Det samlade slitaget på tarmen gjorde min slemhinna “genomsläpplig”, och hela biokemin slogs plötsligt ut spel. Starka proteiner som retar kroppen till autoimmuna reaktioner, till exempel gluten i vete, hjälpte till att trasa sönder tarmslemhinnan.
De proteiner som ska brytas ner i tarmen till enstaka aminosyror smet istället igenom den tänkta skyddsbarriären, rakt ut i blodbanan och ställde såklart till kaos i min kropp. Meningen är att kroppen ska kunna återanvända och bygga nya proteiner av dessa aminosyror, men när de istället var halvsmälta peptider som hamnade i blodbanan, kunde min lever inte hantera dem.
Du förstår kanske vilket kaos det blev. Om det känns oklart, hittar du en kort biokemilektion här – möjligen är det lättare att ta till sig stegvis.
När ett så starkt protein som gluten väl fick fäste och trasade sönder min tarmslemhinna, var det fri väg för laktos (mjölksocker) och kasein (mjölkprotein) i komjölksprodukter att ställa till med ännu mer obalans i kroppen, eftersom inte heller de ska läcka ut i blodbanan.
Och andra starka allergener som jästextrakt, sojabönor, hönsägg och nötter blommade upp och skapade födoämnesintoleranser – om än tillfälliga – eftersom tarmens skyddande barriär inte gjorde sin egentliga uppgift.
Det har varit en tuff resa så här långt och jag är inte färdig än, men jag mår mycket bättre. Prioritet ett för ett hälsosamt liv är att se till att tunntarmen inte läcker, annars finns det få skydd mot andra obalanser i kroppen. Tarmen är ju en stor del av immunförsvaret.
Dessutom är det svårt – eller omöjligt – att tillgodogöra sig den näring man äter om upptaget inte fungerar, det kan leda till näringsbrister – och då spelar det inte längre så stor roll hur läkande kost vi äter.
En debatt som blommat upp är huruvida gluten och kasein påverkar barn som diagnosticera(t)s med Autism och ADHD, om det är så att dessa starka allergener faktiskt smitit ut genom tarmslemhinnan och kan ha tagit sig förbi hjärnbarriären, om de har spelat en roll i att dessa barn varit frånvarande och inåtvända.
Föräldrar vittnar om att de har “fått tillbaka” sina barn efter att de valt bort både gluten och komjölksprodukter i kosten. Läs gärna mer i den engelska artikeln med rubriken “Starting your autistic child on a gluten free diet” om att låta autistiska barn äta en glutenfri diet – kanske ska vi tänka utanför boxen och se sambanden i det som händer.
Är du intresserad av en individuell kostrådgivning eller komma i kontakt med mig, så gör du det genom detta kontaktformulär.
Varmt välkommen.
