Kusinen som blev en storebror.

Idag fyller du – min fina kusin Daniel – 50 år. Femtio bast. Man brukar säga “ära den som äras bör” och jag tänkte passa på att göra ungefär det, en dag som den här… för att du betyder så mycket för mig som du gör. Tack för en fin helg! 

Vi träffades år 1976 när jag föddes. Då hade ju du “stökat runt” på den här planeten i 9 år och jag var väl ärligt talat inte så mycket att hänga i julgranen det året. Eller de kommande heller, som barn. Du fick ju en ny kusin fyra år i rad (jag var nummer två) så det var ingen stor grej. “En till”, liksom. Men det var ju som vuxna vi fann varandra.

Inte minst när jag var 24 år och fick förtroendet att bli gudmor till er vackra son. Jag kunde inte ha fått en bättre “unge” att hålla koll på och umgås med. Som idag är en klok och godhjärtad ung man, vilken jag har fått äran att följa genom alla år och uppträdanden i Uppsala Musikklasser. Genom alla dessa födelsedagar, jular och konfirmation. Från djupet av mitt hjärta – tack!

Där började en resa som jag på så många sätt är så oändligt tacksam över. En resa som gjorde att jag fick möjligheten vara mer delaktig i er vackra lilla familj, ett erbjudande jag tog. Snabbt som tusan. Och det har varit 17 ljuvliga år. Men många skratt och en varm känsla av tillhörighet.

För du är en av de roligaste människor jag känner. På riktigt. Och det beror väl på att vi har samma sorts humor, great minds think alike. Det är alltid nåt bus på gång, nåt skämt, nåt vridet. Och det roliga är att din fru också är en av de roligaste jag vet, vilket gör det så härligt att hänga med er. Allt detta gör ju att det helt naturligt känns som att vi… är syskon. Även om vi inte är det.

Men alltså, frågesporterna! Utöver att vi har samma hopplösa humor, så nördar vi ju all in på frågesport och sällskapsspel. Tävlar, testar varandra och tävlar igen. Så otroligt kul! Jag uppskattar det så mycket, tack för att du utmanar och stimulerar mitt intellekt… även om du gör det onödigt svårt ibland. Men okej, jag har Google. Så kör, bring it on!

Vet du, du känns som en storebror och det har vi pratat om. Även om jag redan har en lillebror som är galet smart och rolig, även han. Det är något med humorn i vår släkt som gör det så roligt att ses. Så, att du en gång när jag var liten lämnade mig på ett fågelskär i skärgården bland måsar – ordet “störtdykning” fick en ny innebörd där, hörru – har jag i princip (ehum) förlåtit dig för. Men dyker det upp en surfingbräda och ett fågelskär så skulle jag passa mig, om jag var du…

Jag önskar dig en fin 50-årsdag idag. Jag önskar er en underbar resa och ser fram emot att få fira dig med en hejdundrande fest alldeles snart. Tills dess, må så gott och… lämna gärna en w.o. då och då, Danielsan. (Det skulle faktiskt inte skada.)
Ska vi säga så?

Vi kör på minst 41 år till ihop, tycker jag. Ja må du leva uti hundrade år!

// Stora kramar, från “lillasyster” Linda

Apropå det här med tatueringar…

Det här kan bli känsligt, men jag tänker ändå ta upp det. Jag har skrivit om det förr; för snart tre år sedan skrev jag om påverkan av tatueringsfärger i inlägget “Tatueringar kan orsaka sjukdomar” och en artikel nyss väckte tanken igen. På just det här med tatueringar.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag har ingen tatuering själv. Jag kan tycka att det är fint med vissa motiv på vissa kroppsdelar, men inte fint att jag själv har valt ut en variant eller en plats på kroppen. Och framför allt – efter att jag började läsa om kroppens funktioner, så kom jag fram till att jag inte heller vill ha någon…

Vi var fyra personer som pratade om detta i somras. Två kvinnor och två män. Ingen av oss tatuerade – alls. Lite outsiders och lite annorlunda i dagens läge, säkert, helt utan gaddningar. Men det har inte lockat någon av oss och det hade vi gemensamt. För de allra flesta har väl tatueringar idag? Det känns så.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.När jag började läsa om levern och njurarna fungerar och samarbetar, började jag också fundera på hur våra inre organ – och huden – faktiskt reagerar på bläcket. Vi tillför ju något som hela tiden påverkar oss; påverkar vårt immunförsvar. I min värld blir det något utifrån som kroppen jobbar med: huden är ju vårt största organ och levern det näst största.

Som med så mycket annat som huden har kontakt med, kan tydligen även detta ge reaktioner. För mindre än ett år sedan skrevs en artikel i Skaraborgs Läns tidning på temat Allergiska reaktioner bieffekt av tatueringar:

“I fjol kontrollerade läkemedelsverket tatueringsfärger från
29 olika tillverkare. 15 av dem visade sig innehålla förbjudna ämnen
i form av bland annat olika tungmetaller.
Dessa skulle tas bort från den offentliga marknaden.

– Det var flera olika tungmetaller av vilka en del är cancerframkallande, så det är inga roliga saker, säger Katarzyna.

– Just nu finns ingen klinisk bevisning på samband mellan cancer och tatueringar, men det finns misstankar om det och med många och stora tatueringar är det svårt att se vad som händer i framtiden.”

Ett hjärta av gräs.…det är väl det här jag tänker på, när jag undrar hur kroppen reagerar samtidigt som vi tänker att det vore schysst att täcka kroppen med en massa motiv – som om det inte fanns en morgondag. Snyggt, ja. Men är det hälsosamt? Oklart. Jag vet inte hur tatueringar faktiskt påverkar oss (sant), men jag vill väcka en viktig tanke här.

Och härom dagen hittade jag en annan artikel i tidningen: Kvinnan fruktade att knölen var cancer, läkarna trodde inte sina ögon.” Här står om den klump som läkarna hittar i kvinnans kropp – som de först trodde var en tumör:

“Läkarna blev förvånade när de undersökte den 30-åriga kvinnan från Australien. Hon hade upptäckt knölar på undersidan av sina armar och läkarna hittade också misstänkta
förstoringar i hennes bröst.

De misstänkte att kvinnan hade drabbats av cancer men när de placerade knölarna under ett mikroskop såg de
att det var något helt annat. 

Det var klumpar av bläck. Hennes immunförsvar hade reagerat med den svarta färgen från en ryggtatuering som hon haft i 15 år.”

En bläckklump. [Så vidrigt.] Tänk hur kroppen har kämpat med den under alla dessa år… Men bryr vi oss allt mindre om hur våra organ måste parera dessa ämnen? Nä, jag tror snarare att vi inte tänker på det eller vet om det. Jag gissar på okunskap, snarare än likgiltighet. Vem vill påverka sin kropp på så sätt annars…? För en snygg tatuering som hyllar en älskad fru, man eller ett barn.

Jag har ett annat förslag. Köp ett smycke som säger något. (Jag är osäker på var just det på fotot kommer ifrån.) Men ett förslag är lindasmycken -det är alltså inte jag, utan en Linda jag känner – där du kan välja på en massa fina smycken – och du kan designa ditt eget! Det finns så många sorters smycken som inte påverkar våra inre organ.

Var och en har ett eget ansvar – men även en rättighet att välja. Det vore kanske  synd att sluta tatuera en hud som fortfarande är fläckfri. Men å andra sidan, om det är var kroppen måste parera och jobba med… Och vad händer då under ytan – under tiden? Det är bara en tanke.

Jag har inga planer på en tatuering.

Men kanske ett smycke. 

// Kram Linda

Det här är blodigt allvar (för mig).

Jag har sedan ett antal år tillbaka (snart tio…?) fastnat för det som kallas för blodgruppskost. Jag bara älskar det och pratar ofta om det. Men för många låter det tydligen helt-uppåt-väggarna-galet (“-Va? Varför blodgrupp?!”) , men jag ska med nöje förklara vad det är jag blivit så förtjust i.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Först. I Sverige står hjärt- kärlsjukdomar för nästan hälften av alla dödsfall enligt Linköpings universitet. “Rökning, övervikt, diabetes, stillasittande, dåliga kostvanor, högt blodtryck, stress och ogynnsamma arvsanlag är de vanligaste riskerna för att drabbas.”

En snabb googling meddelar att var tredje sörmlänning äter blodtrycksmedicin. (Var tredje!) “I fjol skrevs det ut drygt 620 000 recept på blodtryckssänkande medicin, 172 000 fler än 2006”. Ökningen ses som något positivt, eftersom man “under de senaste 20 åren har vi allt mer insett vikten av att behandla högt blodtryck”. (Men någonstans kommer ju det höga blodtrycket ifrån…?)

För att inte tala om åderförkalkning, hjärtsvikt (nedsatt pumpfunktion), arytmi (olika rytmrubbningar) och många äter blodförtunnande läkemedel för att förhindra att blodproppar bildas. Någonting påverkar vårt blod, okej?

Närbild på en blodröd ros och tre rosenknoppar.Där är vi överens. Och oavsett vad det är som ligger bakom detta i antingen livsstilsmönster (75%) eller gener (25%), är jag av åsikten att det är viktigt att ta hand om blodet, hjärtat och kärlen. För börjar “pumpen” krångla… nej, det vill vi inte vara med om. Kroppens batteri. Usch.

Vi ska vara försiktiga med den kropp vi har fått till låns från födelse till det sista andetaget. “Kostymen”, som vissa ser det. Andra kallar det sitt “tempel”. Hur ser du på din kropp? Har du ens tänkt tanken? Jag hade det inte när jag kraschade.

Du är förmodligen beredd på vad jag kommer att skriva nu. Men först; blodet påverkas av rökning, stillasittande men även hård träning, övervikt/undervikt och – stress i alla former. Med detta sagt vill jag fokusera på näring; mat och dryck. För vi måste börja ta på allvar att vi skapar vår kropp av det vi äter; även blod och vävnad bildas av maten vi äter (råvaror eller tillsatser?).

De fyra blodgrupperna; O, A, B och AB, skrivna med olika typsnitt intill varandra.Därför är jag förtjust i blodgruppskosten. Far och son D’Adamo (James och Peter) har skrivit en bok om detta och hur de kom fram till skillnaderna mellan blodgrupperna. Jag citerar lite längre stycken nedan, men som en sammanfattning kan man säga att immunförsvaret reagerar på de proteiner (lektiner) vi äter, och blodet klumpar ihop sig (agglutinerar) – det känns inte bra att det sker i blodet. Det är min personliga syn på saken.

“-Men ska man inte få unna sig något? Inte ha lite kul?” Jo, verkligen. Men läs gärna igenom sjukdomarna ovan, om det du äter skapar obalanser, hur kul blir det då? Tänk för en sekund 15 år framåt i tiden, hur vill du må då? Sedan kommer vi tillbaka till här och nu – för det är i nuet vi skapar framtiden.

Det är komplicerat att äta skräpmat eller annan mat full av e-nummer och dricka läsk eller energidrycker, inta alkohol eller koffein och sedan bli missnöjd med att kroppen säger ifrån med obalans, trötthet eller smärta. Den vill oss bara väl och föredrar att vi gör andra val. Men lyssnar vi?

Det kan vara lite stökigt till en början att skapa nya livsstilsmönster, men du kan vara din egen hjälte. Det gäller bara att hitta inspiration och motivation att göra en förändring och ge kroppen det bästa du kan.

Jag har gjort mina matböcker just för att hjälpa till på vägen, här kan du läsa mer om 1.Grunderna, 2.Vardagsmat, 3.Fest och 4.Picknick & resa (5.Barnen och 6.Balans är på gång…) De är uppbyggda på tanken om blodgruppskost, men jag har även tagit bort inflammatorisk kost som till exempel gluten, mejeriprodukter från ko, raffinerat socker och fläskkött.

(I värsta fall; se på någon äldre person i din närhet som inte mår bra alls och gör ett val… hur vill du må i den åldern?) Vi vill ofta att kroppen ska reagera på ett visst sätt, fastän vi inte ger den förutsättningarna för det = viktig påminnelse.

Närbild på en vacker blå blomma.Jag vill även påpeka att jag i mina kostlistor även har tagit bort sojaprodukter för blodgrupp A, då det inte stämmer överens med min syn på att äta fytoöstrogen (men det gör var och en som den vill.) Hur som helst är mina rekommendationer inte exakt som de ursprungliga listorna från D’Adamo.

Läs gärna mer nedan och fundera på ett svar för egen del… skulle det vara så helt uppåt väggarna med blodgruppskost?

// Kram Linda

Bild på boken "Ät rätt för din blodgrupp" av Peter D'Adamo.Utdrag ur boken “Ät rätt för din blodgrupp”:

Om immunsystemet:
”När ett blodgruppsantigen känner av ett främmande antigen som kommit in i systemet skapar antigenerna genast antikroppar mot det främmande antigenet. Antikropparna är kemiska ämnen som tillverkas i cellerna i immunsystemet och som är konstruerade för att markera, fästa sig på och förstöra det främmande antigenet. Antikroppar är cellernas motsvarighet till försvarets smarta bomber. Cellerna i vårt immunsystem tillverkar otaliga typer av antikroppar. Varje antikropp är konstruerad för att identifiera och fästa sig på en främmande antigen. En ständig kamp utkämpas mellan immunsystemet och de inkräktare som försöker förhindra eller mutera sina antigener till nya former som kroppen inte ska känna igen. Immunsystemet svarar på angreppen med en ständigt ökande uppsättning antikroppar.

När en antikropp träffar på ett antigen från någon mikroorganism som identifieras som inkräktare, inträffar en reaktion som kallas agglutination (hopklumpning). Antikroppen fäster sig på virusantigenet och gör det klibbigt. Vid agglutination av celler, virus, parasiter och bakterier, klibbar de ihop och bildar klumpar. Därmed blir det lättare för kroppen att göra sig av med inkräktarna. (…)”

Lektiner: samband med kost
”Det inträffar en reaktion mellan blodet och den mat vi äter. (…) Detta vet vi på grund av en faktor som kallas lektiner. För att uttrycka det enkelt; när vi äter något som innehåller lektiner som är oförenliga med våra egna blodgruppsantigener, kommer lektinerna att rikta in sig på något organ eller system i kroppen (njurar, lever, hjärna, magsäck osv) och börja agglutinera blodkropparna i detta organ. (…)

När lektinproteinet, som fortfarande är intakt, etablerar sig någonstans i kroppen har det bokstavligen magnetisk inverkan på cellerna i detta område. Lektinerna får cellerna att klumpa ihop sig, vilket får immunsystemet att rikta in sig på de hopklumpade cellerna för att förstöra dem som om de vore främmande inkräktare. Denna hopklumpning kan orsaka sjukdomar som colon irritable och levercirros eller kan blockera blodflödet genom njurarna.”   

…för mig personligen och flera av mina klienter känns denna kost bra i kroppen. Och det kommer alltid att hävdas att det inte finns vetenskapliga grunder för blodgruppsdietens hälsopåståenden och rekommendationer – men det påstår jag inte heller. Jag föreslår att göra ett försök om man vill, om man söker egna lösningar på obesvarade frågor eller inte kommer tillrätta med någon obalans i kroppen. Annars kan man bara strunta i blodgruppskosten. Eller läsa “Blodgruppsdieten: fantasier och kvacksalveri” från 2004. 😉

För mig är det här inte konstigt. Att välja att äta läkande kost för att dämpa inflammatoriska processer och lugna immunförsvaret, bland annat. Samt ta hänsyn till blodet, samt därmed hjärtat och kärlek… förlåt, kärlen.

// Kram igen, Linda

Kroppen. Jobbar. Dygnet. Runt.

Här är en liten påminnelse om hur mycket din kropp egentligen har att göra. Du vet säkert hur det är, dagar när man känner sig som en urvriden trasa. När nattens sömn inte har gjort det man hoppades på, när man är utmattad. Då kan det var läge att börja fundera på hur mycket man vilar egentligen… för hur blir det om du har massor att göra – samtidigt? Och väljer bort avslappning?

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Kanske tänker du att vila är att ligga i soffan och zappa eller spela dataspel. Men det är att ockupera hjärnan med annan information för den att processa – inte att vila. Jag menar när man verkligen slappnar av så att kroppen får chans återhämta sig, ner på cellnivå. (Här tänker jag förstås andning.)

För det är ju så fascinerande att kroppen jobbar hela tiden – dag ut och dag in. Visst, vi “loggar ut” till medvetslöshet under sömnen när vi väl sover, men ändå är hjärnan igång. Fast det sker mer omedvetet då (…eller?) och kan bli till de märkligaste av målande drömmar. Tankeverksamheten jobbar verkligen hejvilt.

I övrigt är kroppen igång varenda sekund på dygnet. Har du tänkt på det?

Det mesta sker ju simultant. Vi andas, lungorna jobbar. Hjärtat slår, drar ihop och slappnar av, för att pumpa runt blod i kroppen. Celler delar sig. Håret växer. Benstomme byggs upp. Mat bryts ner smått för att sättas ihop igen till vävnader, kroppsdelar, enzymer och hormoner – bland annat.

Kaffekoppar i skåp på café.Så hur ser det ut för dig, ger du din kropp de bästa förutsättningarna? Eller blir du förbannad för att den inte gör som du vill? Trots att du sover för få timmar, dricker mer koffein – hej kaffe och energidryck – än rent vatten och kanske även slarvar med mattider och måltider…? Hm.

Vi förväntar oss ofta att kroppen ska utföra sitt jobb fastän vi jobbar emot den. Kör bilen med gasen i botten utan att tanka. Men tänk på att kroppen gör allt hela tiden för att du ska fungera i varenda cell, varenda sekund. Den håller balansen åt dig – även när du inte är medveten om det. Det är inte alltid lätt och ibland kan det resultera i utmattning, trots en natts sömn…

Så vad matar du den med? Transfetter? Kemikalier? Syntetiska tillsatser? Färgämnen? Då har den definitivt att göra – hela dygnets timmar. Tänk bara på immunförsvaret, avgiftningen, matsmältningen och hormonbalansen.

Sommarskog i solsken, strålar på stigen mellan träden.Och apropå avgiftning: vi säger ofta “detox” och tänker oss en kur på en vecka eller två med gröna blad. Men vet du om att din kropp avgiftar/detoxar varenda andetag? Varenda sekund? Jag visste inte det… eller, jag tänkte inte så i alla fall. Vi är gjorda för att avgifta via levern, lungorna (utandning), tarmen (avföring), huden (svett) och urin… allting ska fungera och kroppen strävar efter det hela tiden. Likt kugghjul som snurrar friktionsfritt inom oss.

Så frågan är: när ger du din kropp vila…? 

Och då alltså inte genom att spela spel på dator eller mobil (då jobbar hjärnan på högvarv), sträckkolla på serier eller zappa mellan TV-kanaler (även då jobbar hjärnan med alla intryck) alternativt läsa en bok (för hjärnan… ja, du fattar).
Personligen jobbade jag och var alldeles för aktiv – med alldeles för lite sömn och vila under alldeles för lång tid – men så gick det som det gick också…

Yogamadrasser på Havregatan 10.När VILAR din kropp på riktigt? Och ger dina inre organ möjligheten att få utföra sina funktioner på allra bästa sätt? Vi har en kropp. Det gäller att ta hand om den och dess funktioner på allra bästa sätt, gärna i god tid. Så kan vi undvika krämpor och problem “som kommer med åldern…”

Jag fick (here we go again…) visa legitimation på Systemet i somras. För en ung tjej, så det var ingen man som försökte ställa sig in, jag lovar. Jag är 41 år. Och jag har länge tänkt åldras så långsamt jag bara kan. Så att bli leggad var skönt i sammanhanget. Nyckeln till att hålla sig “ung” i kroppen? Jag skulle säga att hjälpa organen att utföra sina funktioner. Att förenkla och samarbeta istället för motarbeta. Och ofta är det individuellt hur.

För mig är det att vila, stressa av (yoga) och återhämta mig. Ofta. Utöver vatten, sömn, bra mat för mig, skratt och kärlek i goda relationer. 

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Ett tips är att börja unna kroppen vila ner på djupet. Hitta den form av avslappning, lugn eller mindfulness som passar dig. För den jobbar ju faktiskt dygnet runt och kan behöva bli avlastad.

Det kan vara bra att påminna sig om.

// Kram Linda

“Drogat vatten” som rubrik…

Jag tycker ju om att anknyta till aktuella ämnen, sådant som jag brinner för i mitt lilla hörn av Universum. Och jag är galet förtjust i vattenrenare, så döm om min förvåning när jag i förra veckan såg ett inslag i Nyhetsmorgon som hade rubriken “Drogat vatten”…

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Man pratade om hur avloppsvattnet påverkas av läkemedel som har passerat våra kroppar, och att man nu i Linköping har hittat en metod att rena detta vatten (med ozon förvisso, jag vet inte hur det påverkar i sin tur) – men bara det faktum att rubriken var “Drogat vatten” fick mig att… gapa.

Kvinnan som intervjuas i inslaget talar bland annat om hur rester av p-piller i vattnet kan få fiskar att byta kön, och det är inget nytt att östrogen från p-piller påverkar fiskar negativt. (Men att de säger det och skriver ut det!)

Jag pratar ofta om detta ämne och rekommenderar att man införskaffar en vattenrenare, för att ta hand om det vatten man dricker. Inga konstigheter. Men nu kom det svart på vitt i ett nyhetsinslag, vilket ger det ännu mer kraft.

Här pratar man om ett hot mot djurliv och just fiskar, men människor då? Man vet att västvärldens flickor kommer i puberteten allt tidigare, kan det bero på hormoner i vattnet vi dricker? Sista länken är ett inlägg (förvisso från en blogg), men även om det inte är vetenskapligt bevisat tål det att tänkas på.

Ringar på en vattenyta.Personligen refererar jag ofta och gärna i mina kostkurser eller hälsoundersökningar, till denna artikel i Metro om Åke Wennmalm, miljöchefen som varnar sina barn för dricksvattnet som innehåller läkemedelsrester – inte minst sina söners gravida flickvänner. Och detta var redan 2011.

Vi anser fortfarande att vi har det bästa och renaste dricksvattnet i världen, att det bara är att dricka ifrån kranen. Och det är till viss del sant, det är sämre på många andra platser i världen. Men 2008 gjordes en internationell studie som visade att Stockholms kranvatten var sämre än New Yorks, Amsterdams och Hong Kongs… Man räknade till tre olika smärtstillande och blodtryckssänkande mediciner i vattnet. Kanske har det hänt en del idag, men det är intressant.

Euro vattenrenare till kökskran.Så vad ska man då göra för att få rent vatten? Jag rekommenderar en vattenrenare med mikrospiralfilter. Att montera på kranen eller en vattenkanna, se gärna modellerna här. Du kan kontakta mig om du vill att jag ska ta hem, så att du kan komma förbi Havregatan i Stockholm  (Södermalm) eller i Märsta för att hämta dem.

Varför slår jag så hårt på trumman om detta? För att vatten är livsviktigt. Och jag tror på att avlasta kroppen så att organen kan och får utföra sina funktioner, på allra bästa sätt. Det här är en påminnelse, för den som vill ta emot den. För jag blev som sagt själv förvånad när jag såg rubriksättningen.

“Drogat vatten”. Det kändes bara inte helt bra. Eller hur?

// Kram Linda

Att stå på scenen och samtidigt vara blyg.

Jag har alltid varit blyg, särskilt som barn. Det går alltid att finta bort – “fake it ’til you make it” – med skämt och skratt eller bara genom att hålla sig i bakgrunden. Men känslan finns där. Inuti. Att inte riktigt vilja kliva ut och visa sig. Nej tack. Jag kan stå här i längst bak, det går bra.

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerMen hur dras man då till att bli yogalärare? Kan ju vän av ordning undra. Och i en värld av konstant like-jakt och utfläkande av sitt liv i sociala medier borde ju alla ha extraordinära social skills… eller ?
Jag vet inte. Det passar inte alla, den här jakten och hetsen. Jag tror inte det. Många söker vila och lugn i det hektiska läge vi har omkring oss…

Min blyghet gjorde vid ett tillfälle att jag inte ens vågade prata engelska under en utlandsresa till just England i tonåren – fastän jag hade högsta betyg i språket. Det säger väl en hel del, det liksom låste sig. Tråkigt nog.

Ett hjärta ritat i imma på ett fönster.Eller kanske var det just därför, egentligen. Jag vägrade att prata för att jag inte ville göra fel – hej låg självkänsla – för att andra VISSTE att jag hade bra betyg. Det blev ju pannkaka av det och var otroligt obekvämt med jobbiga kommentarer, men som barnpsykologen Louise Hallin (jag kan lyssna på poddar med henne i TIMMAR i sträck!) säger så är blyga barn kloka. Uppmärksamma, med koll på allt och alla. Se där. 🙂

Hur som helst. Med tiden har blygheten blivit en del av mig som jag sedan länge har accepterat. Några som känner mig lite halvt skulle kanske säga “Du, blyg?!” Men hey, det är ju bara att bjuda upp sitt Alter Ego på scenen… ingen märker något. Fake it ’til you make it.

Yogastudion hos Saturnus FriskvårdDock är jag inte alltid blyg. Inte om jag känner mig bekväm, det var långt mycket värre förr. Och blyghet (hävdar Louise) är något medfött, så ofta är tydligen någon eller båda av ens föräldrar blyga. Nu är jag ju mig själv, efter att ha raserat murar och fasader i flertalet år. Det här är ju jag. Gilla eller inte. Det var värre förr, när jag försökte passa in. Usch ja.

Men idag när jag håller yogaklasser kan jag tänka “Vad håller jag på med?”. Och bli helt full i skratt. Det är ofta opraktiskt att skratta när så många kommer för att slappna av, men när jag ser 10-15 människor som sitter framför mig medan jag pratar och instruerar… då och då kommer faktiskt känslan över mig. “Vad gör jag? Det här vågar jag ju inte.”

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Fast det gör jag ju. Nu är nu och då var då. Tänk ändå hur ett cellminne kan sitta så djupt som det gör. Min självbild är nog en blyg person som alltid har kämpat för att framstå som tvärtom. Det har nog inte varit så svårt att genomskåda, men… livet kan vara rätt svårt när man inte vet hur man ska bete sig. När kartan mot målet liksom är vänd upp och ner.

Men det landar allt mer. Idag känner jag att “jag kan det här” för jag gör det på mitt sätt. Alla gillar det inte, men många verkar göra det. Och det är – mitt. Det är skönt att slippa prestationsångesten, den har så ofta fått mig att krympa. Bli så där blyg igen.

Däremot tänker jag just det, när jag sitter inför andra och ska instruera i yogan eller sjunga ett mantra: “Men hur hamnade blyga jag här…?”

Då får jag återigen bita mig i läppen för att inte börja skratta.

// Kram Linda

Hälsoundersökningserbjudande i september: nybesök -200 kr.

En del i min verksamhet är att göra hälsoundersökningar och jag tycker att det är väldigt spännande. Det är som ett detektivarbete, där det du/klienten berättar ger mig ledtrådar. Där vi ritar din karta och söker efter hur vi kan hjälpa dig på bästa sätt – även när det är diffusa symtom eller konstiga reaktioner.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Låter det luddigt? Det är det. För kroppen signalerar ofta länge, från början rätt lågmält och lyssnar vi inte då så blir det lite ljudligare. Ignorerar vi det, så blir det allt tydligare. Om vi ändå inte bryr oss om kroppens signaler, så kan den skrika rakt ut. Till slut få oss att ligga ner. Tro mig, jag kom inte upp ur sängen. Men jag kunde inte lyssna innan dess.

Vad började det med egentligen? Minns vi det? Inte säkert. Det gäller att sakta nysta upp och reda ut, kanske har kroppen inte krisat så länge. Då kan det kännas lite tydligare. Men har symtom för symtom adderats och ackumulerats, då kan det kännas lite värre. Som att man har kört fast.

Men se det som att kroppen består av kugghjul. Hundratals, som kuggar i varandra för att snurra (jag älskar den här liknelsen och drar den jämt), så som organen ska fungera ihop. Och om vi inte ger dem rätt förutsättningar för smörjning och att de rullar lätt, så kan de börja gnissla. Påverka varandra. Som en dominoeffekt, nästan. Det gäller att hitta det där första gnisslande kugghjulet – vilket var det nu igen…?

Mycket av det vi äter och dricker sägs vara bra i reklamen. (Kom ihåg att de också vill sälja, så det gäller att vara selektiv.) Men insidan på våra kroppar säger kanske tvärtom. Kugghjulen börjar rosta, gnissla och krångla, det snurrar inte lika fritt och lätt men känslan är… diffus. Var ska jag börja? Det kan kännas som en djungel, inte minst för att allt handlar om “hälsa” och för att alla ropar att de har den bästa lösningen. Men vi måste nog tänka till lite grann.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Det handlar om något så enkelt – och så svårt – grunderna i vår livsstil; sömn, vila, mat och vatten. Äter du bra, det som är rätt för just din kropp – din blodgrupp? Dricker du tillräckligt med vatten för att ditt blod ska må bra, flyta fint? Mycket handlar om blodet. Många av våra sjukdomar handlar om hjärta och kärl. Tillfällighet? I don’t think so.

Jag utgår ifrån min egen sjukdomstid, men alla ska såklart inte göra som jag. Alla har inte samma väg ut ur problematiken. Under min fantastiska utbildning till Funktionsmedicinsk Näringsrådgivare lärde jag mig att ta hänsyn till personen, till fysiken och psyket, till känslor och var personen befinner sig i livet – allt kan spela in. Allt kan vara ledtrådar. Allting påverkar oss. Allt. Så vi utgår från dig. Vem du är.

✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ 

Bokning + besök i september 2017 = 200 kronor rabatt

Så, som en “höstpresent” under september månad vill jag ge Dig
en möjlighet att göra en första undersökning, ett nybesök, till priset för ett återbesök: 850 kronor (nybesök ordinarie pris 1050 kr) för att komma igång, ett första steg in på en ny väg mot hälsa, kanske?

✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽ ✽

qma hälsoundersökningFör 850 kronor får du 1,5 timme av min tid och full uppmärksamhet. Jag ställer frågor och du svarar, så att jag kan hjälpa dig. Vi gör en mätning med QMA av din näringsstatus och går igenom den, som utgångspunkt. Vet du din blodgrupp, så får du en lista med rekommenderad kost – annars blir det generella råd – vi gör det vi hinner under din tid.

Utifrån det besöket avgör du om du vill komma åter eller fortsätta på egen hand. Men min ambition är att du får tips och råd att ta med dig hem, så att du kan tänka lite annorlunda och skapa goda förutsättningar för din kropp. Dina kugghjul. Din fina insida. (Önskar du börja med kosttillskott, föreslår jag åtminstone en uppföljning på en timme för 850 kronor efter en månad, eftersom det är potenta tillskott som inte bara bör ätas utan koll på vad som sker inuti.)

En kontakt.Vill du komma i kontakt med mig kan du skriva via detta kontaktformulär och…

…vill du boka tid för nybesök kan du göra det här.  Hoppas att vi ses, kanske som första steget på din nya resa in i framtiden? ✽

Varmt välkommen!

// Kram Linda

Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Dags att gå vår kostkurs i höst…? (7-8/10 i Sthlm)

Tjena, har du haft en bra sommar? Och då syftar jag inte på vädret. (… åh, igår hade jag en “höstkänsla” för luften var så krispig och klar, solskenet hade liksom ett annat ljus – jag älskar sensommar och tidig höst…. det är något “friskt” i det.) Utan jag undrar mer – hur du MÅR efter den här sommaren? I kroppen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Sommartid skulle kunna stavas “excess” – lite för mycket av allt. Inte sant? Lite för mycket av det goda, som alkohol, sockerarter och svulstiga måltider – konstiga tider på dygnet. I kombination med lite sömn. Jag försöker inte förstöra nån fest här, jag tänker bara att det går att känna i kroppen om det har blivit lite… mycket. Det kan vara diffust, men kanske som en tyngdkänsla, värk någonstans eller ett par trivselkilon extra…?

Och då menar jag INTE att trivselkilon är något fel, tvärtom. Trivs man med dem kan det vara en bonus efter en härlig semester, men om det är mindre trivsel och mer kilon… tro mig, jag känner till känslan. Inte bekvämt, alltid. Fast det handlar ändå i slutänden om måendet – för just ett par kilon extra behöver inte skapa ohälsa. Punkt.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men. Om du känner att kroppen signalerar missnöje via din mage, dina tarmar, huvudvärk, ont i leder, trötthet… eller något annat åt det hållet, så säger din kropp någonting. Känner du inte av någon kroppsdel är det ju lugnt. Annars kan det vara passande att få lite mer kunskap om hur kroppen fungerar – och vad den önskar att du visste om den. Vad sägs om en grundläggande kostkurs?

Vi håller vår grundläggande kostkurs
“Mat för mig, kanske för dig?”
i Stockholm lördag-söndag 7-8/10 kl 10-15,
på Havregatan 10, Södermalm
din investering i dig själv: 1300 kronor
(läs mer om kursens innehåll nedan) 

Här är några röster om kostkursen vi höll i Göteborg för tre år
sedan, vi är på det hela taget alldeles för dåliga på att fånga upp omdömen
efter våra kostkurser… (scrolla ner en bit i inlägget).

Vi pratar “enkelt” om kost, om hur kroppen fungerar (genom det du stoppar i munnen, matsmältningen och hur det omvandlas till nya organ, muskler, hormoner – och vad vi kan behöva tänka på… en hel del, ärligt talat) samt provsmaka lite “ny” (kanske?) mat för inspiration. Du får dessutom kompendier och recept, plus ett par insikter om din kropp.

Cellens funktioner = grunden i kroppens funktioner.För det har jag lärt mig, på min egen resa, att vi generellt vet alldeles för lite om hur kroppen och våra celler faktiskt fungerar – vad den önskar och hur den jobbar bäst. Det blir sällan läge att lära oss det, liksom. Och sedan matar vi den gladeligen med “lite-vad-som-helst” och kräver av kroppen att fungera även om vi inte ger den förutsättningarna för det, inte sällan med hot om våld och/eller bantning. Oooh. Mår vi bättre av det…?

Det gäller att bli bästa vän med sig själv och sin kropp. (På riktigt.)

Vy vid Årstaviken i svart och vitt: brygga, vatten och träd.Vi har båda lärt oss genom sjukdom – jag och min fina kollega Carina – vi pratar om våra egna resor och vill skapa ett samtal med er. Vi berättar och förklarar vad vi har lärt oss, om smärta, värk och trötthet. Se det som tips och råd på vägen för att inte göra om våra “missar”, sedan gör du som du vill i ditt liv. Det finns inga förbud eller måsten (även om vi väljer bort att äta och dricka vissa saker, men vi förklarar sakligt varför…), men den mat vi äter idag är “svår” för våra kroppar.

Och din kropp kommer att tacka dig om du lägger tid och energi på att förstå den bättre. Tro mig. jag ser det hela tiden i mina klienter. Det går att dämpa inflammatoriska processer som kan ställa till det för oss, det går att skapa starka och goda förutsättningar för kroppen. Vi kan bryta onda cirklar.

Det handlar också om hur länge vi vill hålla. Jag fick visa leg på Systemet för några veckor sedan, 41 år fyllda. Det ser jag som att jag gör någonting rätt idag (efter så många år av “fel”) och det är väl genom att dela med oss av misstag och galna val som andra kan undvika desamma…? Jag tror det, vi hjälper varandra.

Är du intresserad av att vara med oss, i Stockholm 7-8/10 kl 10-15?

Mejla via detta kontaktformulär eller skriv på Facebook, för anmälan eller om du har frågor. Jag hoppas att vi ses och lär av varandra! Varje kurs lär vi oss själva av alla deltagare, men det vi vill lära ut till dig är såklart det primära. Så delta gärna. 🙂

Jag önskar dig en fin augustivecka!

// Kram Linda

Att ha sen semester. (Älskar’t.)

Jag var aldrig den där ungen som uthålligt kunde spara en påse lördagsgodis längre än någon annan, för att sedan sukta de som redan hade ätit upp sin. Tvärtom. Men när jag tänker på det, är kanske känslan jag har nu det närmaste jag har kommit…? Att ha semestern kvar.

Nu befinner jag mig på en jobbplats i livet som jag är så tacksam över. Den där jag slipper känna att jag “måste ha semester för att få komma ifrån jobbet!”. Det är så obeskrivligt skönt, jag försöker att uppskatta det hela tiden.

Regn på en glasruta, med ett suddigt landskap i bakgrunden.För jag har haft den paniken på arbetsplatser (jag har ju haft några jobb under åren…) där jag har känt mig inlåst och så har luften gått ur mig den första eller andra semesterdagen. Inte sällan har nån förkylning har brutit ut för att man släpper taget; kortisol och andra stresshormoner sjunker successivt och så – voilà! – blir man sjuk från ingenstans (not so much ingenstans…), well you know the drill. Jag kände mig sällan helt utvilad heller, sedan kom jag tillbaka till ett jobb som jag kanske inte ville vara på. Hu.

Sedan 2012 har jag kunnat kombinera mitt eget företagande med ett och annat sommarjobb, då jag förvisso har varit låst i perioder under vissa somrar, men jag har å andra sidan varit friare resten av året – älskar’t! Det är så värdefullt för mig att kunna planera mina dagar på egen hand. Friheten.

Utsikten ner mot sjön från min egen lilla stuga.Och jag har ynnesten att ha ett jobb som mer känns som ett intresse, en hobby. Inget jag “måste bort ifrån” för att få vara ledig. Dock blir det inte samma pengar in under de månader yogisar och klienter är lediga, helt naturligt. Då får man söka och hitta andra lösningar, helt enkelt.

Den här sommaren har jag återigen fått möjlighet till ett roligt jobb (assistent på Migrationsverket) med kolleger som jag tycker så mycket om! Som har gett mig massor, ett spännande utbyte. Kunskap, om livet och inte minst – om världen. Jag hade glädjen att ha samma jobb förra sommaren och det är så kul.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Men det har varit en viss period och nu väntar ett par fria veckor innan mina terminer med yoga snart drar igång, innan mina klienter har hittat tillbaka från salta bad och sand mellan tårna. Jag tycker mycket om augusti. Det finns ett hopp där om att kunna få det juni och juli kanske inte kunde leverera. Hej värme? Men det blir alltid som det blir.

Juli månad är ljuvlig i innerstan, för det finns inga bilar i korsningarna. Alls. Stockholm blir en spökstad – I love it. Men annars blir det lätt köer överallt, stressade människor och alla ska göra samma saker samtidigt? Oftast inte min kopp te om jag får välja. Jag föredrar mitt hus i skogen framför alla packade-sillar-stränder i världen. Tror jag. Jag har gärna semester när få andra har det, även om jag tycker om att umgås.

En stilla och ljus sommarnatt i Jämtland.När vi var på Kreta förra året berättade en av de restaurangägare vi träffade, att de turister som “har pengar” gärna kommer dit redan i april/maj och sedan i sept/okt. Det låter ljuvligt. Min melodi, lite grann. Då var vi där i juni, men före midsommar och innan det stora turistkaoset slog till… gillar’t.

Nåväl. Jag vill nog egentligen bara att du ska veta att när du nu går tillbaka till jobb och har din semester lite i backspegeln, så checkar jag ut. Vilar, andas, yogar och mediterar. 😉 Som i maj. Det är nästan så jag längtar efter regn nu för att slippa känna att jag “måste” göra något. SOM jag har längtat, efter en hektisk sommar med en massa inklämda nöjen mellan arbetspassen…

Njuter lite av att sommaren känns… förlängd? Det kan trots allt vara en hel del kvar. Utan samma trängsel som under högsommaren. Vi får väl se. Jag har redan känt en skiftning i luften som lutar åt höst (jag brukar vara en månad för tidig), men det är bara välkommet. Jag tycker om bytet av årstider. Faktiskt.

Peace out. 

// Kram Linda