I stillheten sanningen.

Du känner kanske till uttrycket “In vino veritas”? Det betyder (direkt översatt) “I vinet sanningen”. Att det kan vara lättare att tala och säga sin åsikt, när spriten löser tungans band. Jag har dragit ner väsentligt på vin och alkohol, sedan min kropp sa ifrån, men för mig personligen känns uttrycket “I stillheten sanningen”… sant. Kanske något som “In pacem veritas” på hemsnickrad latin?

För tänk, vad svårt det kan vara att vara stilla. I stillhet. Så där så att man till och med kan höra sin inre röst. Djupt där inifrån. Det kan vara en utmaning.

Aktivitet symboliserad av en suddig (snabb) bild.Att vila eller sova för att man är trött är kanske inte så svårt. Att ta sovmorgon när man är utmattad. Sömn är läkande och skönt, helt enkelt. Men jag tänker på den där stillheten som ger tid och utrymme för sanningen. Det är inte alla som är bekväma med den. Då kan det vara skönare att vara i ständig rörelse, för att slippa känna.

Själv sprang jag som en galning. Jag kan till viss del springa än idag, men på ett helt annat sätt. Då ångade jag på som ett tåg, uppe i full fart och jag ville inte sakta in av rädsla att hela lasten skulle komma upp bakifrån och knocka mig. Så det vara bara att springa… allt fortare, fastän jag blev allt tröttare och lasten kom allt närmre. Det var en hemsk tid, att inse att det inte skulle gå. Men inte vilja stanna. Jag tror inte att det är helt ovanligt idag.

greklandsstrand_2För många är vila bara lugnt och skönt. Harmoniskt. Medan det för andra kan vara en plåga att ligga stilla, som i en solstol. Medan allt varvar ner. En stressande känsla, som en viskning inifrån. Är jag på rätt väg i livet? Är det som jag vill ha det? När det blir tyst och stilla, kan den där signalen bli allt tydligare.

Jag har inspirerats av dem som har vågat vara för sig själva, jag var så rädd för att vara ensam förut. Att göra saker på egen hand. Idag kan jag tycka om att gå på bio själv ibland. Även om jag gärna gör det med sällskap också. Men jag har jobbat hårt på att ta mig till den plats där jag är idag, för att jag ville förändra.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.I mina yogaklasser handlar det om att finna lugnet. Stillheten. Och även om många tycker om det, så passar det inte för alla. Har jag märkt. Andningen, lugnet och meditationen kan vara som “nycklar” som hjälper till att öppna upp för känslor som varit låsta sedan länge, men det är inte farligt. Det kan snarare vara nödvändigt att släppa upp det som legat gömt. Men det kan upplevas som obehagligt, när känslor släpps upp som man inte vill ha att göra med. Ibland kan man behöva professionell hjälp i den processen.

Å andra sidan handlar det nog främst om att tillåta sig att sluta prestera en stund. Att tillåta sig att stanna upp och känna in, hur kroppen mår. Lyssna till sig själv. Inga konstigheter, egentligen. Så varför ska det vara så svårt? Är det lätt?

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Visst, det kan komma att påverka andra omkring oss. Men när sanningen väl kommer upp, är den viktig att ta hänsyn till. Även om det blir konsekvenser för andra människor och deras liv, ifall man kommer fram till att eller vad man behöver förändra för egen del. Det är såklart en svår balansgång.

Men det enda vi med säkerhet vet, är att den person man kommer att leva allra närmast, är sig själv. Det är en relation värd att jobba extra på, hur man än gör det. Med eller utan stillhet, tror jag att det är nödvändigt att lyssna inåt, efter sanningen. För den finns där.

Namaste.

// Kram Linda

Jag lagar gärna mat – på nätterna.

Ja, som rubriken säger har jag börjat laga mat – på nätterna. När jag sover. Det är väldigt praktiskt och enkelt. För att vara helt ärlig kollade jag till en början att min brandvarnare fungerade (just in case…) innan jag gick och sov, men eftersom det handlar om endast en stickkontakt känns det ändå säkert.

läkande kostÄr det något jag ofta hör runt omkring mig (när jag lyssnar, förmodligen för att jag idag reagerar på det mer då det ingår i mitt arbete) så är det tre stycken påståenden om mat. Och att äta. Alla tänker inte så, men argumenten återkommer ändå tämligen ofta. Nämligen följande:

1. Att det måste vara enkelt
2. Att det måste vara billigt
3. Och att det måste gå fort

Ibland ryser jag när jag hör det och ibland blir jag svettig (även om jag förstår skälen i vår stressade värld) – men jag känner att mänskligheten och inte minst den mänskliga kroppen BEHÖVER NÄRING. Det är min fasta övertygelse, att det inte är något vi ska hålla på att kompromissa om. Punkt.

Mitt hma-test från januari 2000.Lätt för mig att säga kanske, som blev varse om att jag hade en grav näringsbrist (mycket dåligt upptag av näring från en läckande tunntarm) men just därför vill jag inte att någon annan ska genomgå det heller. Så. Hur gör man för att laga mat enkelt, billigt och snabbt? Vi gör så att vi pausar punkt 3 en liten stund och återkommer till den senare.

Jag har varit rätt sen på bollen själv här, även om jag i åratal har lagat mat i lergrytor och gjutjärnsgrytor, men kanske kan det upplysa någon annan om en “genväg” till punkt 1 och 2. Man använder alltså en slow cooker.

Du hör ju på ordet. Slow cooker. Långsamkokare. Så härligt. Och det är motsatsen till en tryckkokare som “ger kortare koktider för till exempel matvaror eftersom kokningen sker vid högre tryck och temperatur än normalt”. Nix, här gör man tvärtom och lagar maten lääänge. Det bevarar smak och näring på ett fint och naturligt sätt. En liten nackdel kan vara att det tar sin tid, men ärligt talat – det är enkelt som tusan att laga mat på natten, när man ändå sover.

01-brynt-lammDet är en keramisk insats som man laddar med råvaror och sen sköter den sig själv. Helt otroligt lätt, ändå. Jag valde här en lammstek och brynte den först i smör och saltade samt tillsatte timjan och rosmarin. Så placerade jag steken i insatsen till min slow cooker, fyllde på med morötter, palsternacka och gul lök samt vitlöksklyftor och några isbitar av buljong från frysen. Sedan ställde jag in timern på 8 timmar och… gick och lade mig och sov.

Om man är okej med att det doftar mat när man vaknar, är det ljuvligt. Om det istället väcker kväljningar, kan det vara en lika god idé att ladda insatsen med råvaror på morgonen och låta den jobba över arbetsdagen, för att maträtten sedan ska vara färdig när man kommer hem. Tänk att mötas av matdoft när man öppnar dörren. :)

02-fylld-keramikinsats-med-rotsakerFlera fördelar? Den drar lite el (ekonomisk) med en stickkontakt. Maten blir smakrik och mör (lite olika beroende på kött). Jag kan göra andra saker samtidigt; som jobba eller sova. Men en av de största vinsterna tycker jag ändå är att maten är näringsrik (förutsatt att man väljer näringsrika råvaror, förstås). Den stressas inte.

Vi kan komma ifrån tillsatser i maten om vi väljer rena råvaror som inte har en innehållsförteckning; som lamm, kalkon, kyckling eller nöt. Grönsaker som lök i alla former, morötter och andra rotsaker, kryddor och fantasi kan hjälpa oss till nya recept. Jag äter inte fläskkött, men min lammstek blev ett alternativ till pulled pork (som det heter när den har tillagats över tid och är så mör att den faller isär), nämligen “pulled lamb”. Det blir inte lika mört som fläskkött, men gott. Prova gärna att göra pulled turkey (kalkon) eller pulled beef (nötkött). Gott och enkelt!

03-efter-8-timmarOkej, punkt 3 då? Det här med tiden. Åtta timmar låter ju inte så “snabbt” men som med all matlagning, handlar det om att ju mer man kan vara lite förutseende och planera, desto enklare (punkt 1) blir det. När maten väl är tillagad, finns det i regel en stor mängd för flera dagar = då går det snabbt. Att värma upp och skapa variation i maträtter efter eget huvud. Man behöver ju inte göra ett långkok varje natt (eller arbetsdag) – men man KAN kan göra det!

Punkt 2; blir det billigt? Det går i ärlighetens namn att välja dyrbara råvaror – inte mig emot. Men det går även att köpa mer “ekonomiska styckdelar” och låta dem tillagas under ett par långa timmar. Att äta samma maträtt i flera dagar låter kanske inte bara lockande, men att göra storkok och frysa in i portioner gör att det blir en billigare variant än att gå och köpa mat varje dag… inte sant?

05-mort-kottDet känns rätt att äta mat som är tillagat på ett “gammaldags” sätt, tycker jag. Det känns äkta och genuint (till skillnad från klibbiga tillsatser som jag har ledsnat på för länge sedan, som sötningsmedel eller MSG). Våra förfäder visste vad de gjorde när de blötlade och tog hand om maten, vi vill ofta att det ska gå så fort att vi väljer bort det som är viktigt för våra kroppar. Men alla gör det såklart inte. Flera hittar tillbaka.

Dessutom går vi in i en gryt- och sopperiod nu, vilket är perfekt. Önskar du hjälp med vad du ska äta och vill ta nya tag för hösten? Här kan du boka tid för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning. Välkommen.

Vi kan tänka i nya banor, om vi vill. Se att våra organ får rätt näring. Låta det ta tid, genom att planera. Det går. Om vi vill. Jag ville bara påminna om det.

Och önska dig en fin dag.

// Kram Linda

Är livet lätt eller svårt…?

I dagarna har jag varit så otroligt fascinerad av Paralympics – de paralympiska  och därmed parallella olympiska spelen; deltagare med funktionsnedsättningar kan påminna mig om att ingenting är helt omöjligt. Jag har behövt den sparken i baken. De som tävlar får oförtjänt lite tid i tv – tack till SVT som sänt i 300 timmar när övriga kanaler tycks ha släckt och gått hem efter OS-avslutningen – med tanke på vilka hjältar de är. (Foton: SVT)

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Jag kan tycka att vissa dagar är rätt kämpiga och mörka, när det inte riktigt blir som jag har tänkt mig. Jag kan vika ner mig, deppa ihop och känna att livet är svårt emellanåt, jag kan behöva se att det går att göra det man vill. Ibland ÄR det tufft och de mörka stunderna bör inte förringas, men det  är otroligt att det finns en sådan styrka i människan.

Det är en bra påminnelse, helt enkelt.

bordtennis

Jag såg Anna-Karin och Ingela spela bordtennis, det blev inte guld eller silver som i OS 2012, men som de kämpade. Ända in i sista bollen. Det var så klart helt hjärtskärande att se dessa idrottskvinnor så besvikna – men det är ju trots allt så att någon vinner och en annan förlorar (så här uttrycker Ulf Lundell det), kanske kommer de hem med medalj nästa gång. Bara det att de har tagit sig dit är ju en vinst, de är redan hjältar. Kan de se det så idag, när det har gått ett par dagar…? Att de är bländande ändå?

Dock tog ju herrarna med sig ett silver hem, imponerande.

Jag vill vara tydlig med att jag inte menar att det är “synd om” några deltagare, att de ska ses som några offer, men herregud vad de lär mig om livet. Ibland är det bra med en liten reality check, att inspireras och imponeras. När det kan finnas en funktionsnedsättning i rörelse, syn eller en utvecklingsstörning – och man ändå tävlar mot resten av världen. För att man kan.

Jag såg längdhoppare utöva sin gren med proteser. Hur de flög genom luften för att på ett smidigt sätt landa i sanden. Många kan inte hoppa längd utan proteser. Det är en oerhörd styrka att inte låta sig nedslås för att man skiljer sig från mängden, utan att finna den inre kraften så att man istället kan ställa upp mot likvärdiga i en tävling. Magiskt.

Tänk, vad mycket det finns att fundera på – och så många olika sätt vi kan se det på, saker och ting. Jag behöver tänka över mina dilemman och hitta nya vägar ut, om jag inte kan göra på ett sätt så får jag välja ett annat. Det duger inte att sitta och klaga utan att förändra, jag är skyldig mig själv att göra mitt yttersta. Tänk, vad lätt det är att glömma bort.

fotbollEn morgon pratade de i nyhetssoffan om fotboll i Paralympics – för synskadade. Det spelas med ett skydd för ögonen, spelarna följer sedan ljudet (!) av bollen. Jag var helt blown away när jag såg det; hur många är det inte som har svårt att spela – även som seende? (Oj, vad det kritiseras efter en “vanlig” landskamp.) I Paralympics har vi ännu inget svenskt landslag i just denna form av fotboll, däremot i goalball, men… det känns som att det finns mycket att lära. Tänk att följa ljudet, på en plan med coachande tränare och ropande medspelare samtidigt. Och ändå göra mål. Det är stort.

Jag ska inte förminska mina egna eller andras svårigheter, vi har alla personliga utmaningar. Det är så det är, även om de kan tyckas små för andra. Däremot kan jag undvika att älta det. Jag blir påmind om att jag kan välja att se allt från ett annat håll, ett annat perspektiv. Göra det bästa av det jag har, det jag kan.

simningSarah Sjöström i all ära, hon var ju makalös i OS. I Paralympics simmade Maja Reichard. Hon är synskadad men simmar för brinnande livet och vet inte hur hon ligger till förrän hon kommer i mål, berättade hon i en intervju – med ett lika stort leende som Sarah brukar ha. Ett smittande leende. Hon tog fyra medaljer och är en fin förebild – hon “hoppas att det framför allt är barn och ungdomar, med eller utan funktionsnedsättningar, som hon kan nå ut till och få att utmana sig själva”… det är värdefullt.

simning_2För att inte tala om Karl Forsman och hans guldglädje, i en klass där deltagarna simmar 100 meter bröstsim med endast armarna. (Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån) Det här är ju bara ett axplock av de deltagare som har kämpat och det  handlar om att se vad man kan göra – möjligheterna som finns, även om flera av dem har sagt att det hade kunnat ge upp tidigare, på grund av sina funktionsnedsättningar. Istället blir de fina förebilder.

Totalt kommer den svenska truppen hem tio medaljer; ett guld, fem silver och fyra brons. Jag skulle vilja avrunda med Maja Reichards motto:

“Hur livet blir, är hur vi förhåller oss till det livet ger oss”.

En solgul, "glad" solros med blå himmel skymtande bakom.Kloka ord, som verkligen tål att tänkas på, oavsett var vi kommer ifrån och vad vi har med oss. Det blir som vi förhåller oss. Det är både tänkvärt och sant, men kan vara lätt att glömma om det är mycket som händer runt omkring. Tack för påminnelsen, Maja.

// Kram Linda

Yogastart, musikkonsert(er) och Tävlingens Vinnare.

Phew, vad mycket som hände i förra veckan! När man är mitt uppe i det får man en känsla av hur uttrycket “fara som en skottspole” har kommit till… Men. Jag ska absolut inte klaga. Nu har jag haft en helg på mig för återhämtning och vila. För jag har hunnit sova lite grann mellan varven.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Och apropå vila. Jag har rullat igång mina tre yogaklasser nu – med prova-på-pass och allt – och det är en glädje. Om jag känner mig lite ur fas innan, så infinner sig ett skönt flöde och lugn under klassen som är så läkande. För mig, men även för deltagarna, tror och hoppas jag. Även om livet och vardagen kan kännas rörig innan, så är det ofta lugnare efteråt…

Det är många nya deltagare i höst, det är kul. Grupperna har ett ständigt flöde även om en trogen kärna stannar kvar. Och det är på riktigt roligt att möta så många av er varje vecka – flera av er ser jag ju oftare än jag träffar mina vänner! Det är en fin och otippad “relation” som jag trivs med. Tack till er.

Och apropå relationer, i helgen fick jag en andra 40-årspresent (första här) av min fina faster och hennes fina man. Självaste fyrverkerikonserten i Dalhalla. Detta under av naturlig skönhet – jag har aldrig varit där förut – som dessutom var den allra sista konserten för säsongen och därför avslutades med ett glittrande fyrverkeri. Ett sprakande skådespel mot en mörk sensommarhimmel. Det var magiskt. Med Stockholm Concert Orchestra, Eric Gadd, Magnus Tingsek och – självaste Carola. Tack Sylvia och Magnus för min fina presenthelg! 

dalhalla-konsert

(Och apropå konsert! Jag skulle även vilja utnämna mig och min bror till vinnare. Efter den senaste konserten med Lars Winnerbäck i Uppsala, fick vi information om att han ska göra en akustisk turné i vinter och – vi hann få tag i två biljetter! Vårt förstahandsval var egentligen Uppsala (nästgårds) i februari, men biljetterna tog slut på två röda (minuter). Då valde vi Västerås (hyfsat nära) istället och det bubblar redan inom mig. Winnerbäck. Akustiskt. Love it.)

Winnerbäck UppsalaEn bra konsert kan skänka riktigt stor glädje, inte sant? Och jag har gärna gått på olika sorters musikkonserter genom åren, men W är ju en av mina stående favoriter. En yngre kollega sa härom dagen att när han har sett en artist så är han liksom “klar med den” och jag förstår vad han menar. Så kan jag också känna. Men det är något särskilt med Lasse, på samma sätt som Håkan Hellström kan fylla Ullevi med sina fans flera dagar i rad. En känsla man fastnar för och vill se, höra och uppleva igen. Och igen. Och igen.

Grattis till oss, brorsan! Jag längtar redan efter den mer intima konserten i vinter.

Och apropå vinnare. Tack till alla er som anmälde er till tävlingen i förra veckan! Bland alla fina motiveringar valde jag ut en till vinnare denna gång, nämligen från Charlotta Edenvik i Karlskoga:

“Hej! Jag vill vara med i tävlingen för att jag är tredje
generationens sköldskörtelsjuk. Jag har tagit många egna steg själv,
uteslutit gluten, går på yoga, stärker upp maghälsan med kosttillskott mm.
Jag jobbar även på att hitta fler grönsaker att inkludera i kosten. Jag vill ha hjälp för att bryta sjukdomen och få verktyg som även kan ge ringar på vattnet för andra i min släkt som är sköldkörtelsjuka.
Mvh Charlotta”

Här föll jag särskilt för orden “tredje generationen”, “bryta sjukdomen” och “ringar på vatten” – precis det jag själv brinner för. Att vilja förändra, inte bara nu utan för framtiden! För flera generationer. En av de lärare jag haft (en läkare och forskare knuten till Akademiska Sjukhuset i Uppsala) sade en gång att “en kronisk sjukdom är en ond cirkel som behöver brytas”… och det har stannat kvar hos mig. Det känns naturligt på sitt sätt. Kanske är det dags att försöka.

qma hälsoundersökningHär börjar vi med att se på näringsstatus för att veta hur vi ska gå vidare. Även om man har börjat ta vissa (värdefulla!) steg på egen hand, kan det vara små eller stora pusselbitar som kroppens organ “saknar” i nuläget för att nå önskat resultat.

-Varmt välkommen till Stockholm, Charlotta!

Nu vill jag önska dig som läser en fin dag och en ny fin vecka.

Tack för att du är här.

// Kram Linda

Jag TÄVLAR UT en hälsoundersökning.

Ja, jag känner att det nu är dags att TÄVLA UT en hälsoundersökning – ett nybesök på 1,5 timme till ett värde av 1050 kronor – för dig som vill lära dig mer om vad du kan göra för att ta hand om just dig. Passa på att kickstarta din höst med fokus på balans och hälsa

gyllene höstlövTävlingen pågår i vecka 36 (måndag 160905 t.o.m fredag 20160909) och för att delta:
* Gilla inlägget, här eller på Facebook (men observera: att det gäller alltså inte “gilla och dela“, då detta är en tävling och inget lotteri. Det är viktigt det här med lagar och regler.)
* Skriv en (kort) motivering till varför just du vill vinna denna hälsoundersökning för egen del: du kan skriva på Facebooksidan Mitt Nya Liv, som ett meddelande (mejl) eller via detta kontaktformulär.

* * * * * * * * * * * 

Jag kommer utifrån motiveringarna att utse en vinnare som presenteras
här på hemsidan under måndag 12/9.

Vi träffas för denna hälsoundersökning på Södermalm i Stockholm eller i Märsta (vinnaren väljer) senast december 2016, när det passar oss båda.

Eventuell resa till besöket får dock vinnaren stå för själv.

* * * * * * * * * * * 

qma hälsoundersökningDet här är en chans att vinna en mätning för få veta mer om sin näringsstatus (så här såg det ut för mig…) och få tips för att gå vidare. Det du berättar för mig är viktigt för min vägledning. Jag lyssnar till bakgrunden och ger råd för framtiden.

Och jag utgår från varje individs förutsättningar. Det innebär att jag ger förslag på förändring av livsstil men är samtidigt relativt restriktiv med att ge råd om kosttillskott, eftersom jag gärna vill följa upp det som sker i kroppen över tid. Jag har respekt för bra kosttillskott. Vill du som vinner gå in i behandling, kan jag rekommendera tillskott så att vi gör uppföljning över tid.

* * * * * * * * * * * 

Men, det blir en mätning av din näringsstatus.
Jag ger individuella kostråd, så det är en stor fördel
om du vet vad du har för blodgrupp.

* * * * * * * * * * * 

Så, vill du tävla…?
GILLA gärna inlägget här och/eller på Facebook, KOMMENTERA här (eller
på Facebook) kort varför just du skulle vilja vinna – men ‘gilla och dela’ inte
(eftersom det tycks vara ett olagligt lotteri).

Närbild på en orange lilja.Vill du uppmärksamma en vän på tävlingen, så kan du skriva personens namn i kommentarsfältet på Facebook (dela dock inte på någon annans sida). Det är viktigt att reglerna följs, eftersom tävlingen kan tas bort eller sidan stängas ner annars… och det kan ha ändrats, men jag tar hellre det säkra före det osäkra.

Nu kan du iallafall tävla om en hälsoundersökning (här) – vi kanske ses!

Lycka till!

// Kram Linda

Som jag har frusit (tidigare).

Härlig söndag igår. Tydligen har det varit oväder i flera delar av landet, men i Sthlms-trakten var det… ska man kalla det genomgrått? 100 shades of grey. Hur som helst, det var varmt. Eller var det bara jag som tyckte det?

Solen strålar från en blå vårhimmel.Det har varit lite si och så med temperaturen i mitt hem. Efter en varm sommar är det fortfarande rätt varmt inne hos mig, vilket kan ge en lite märklig känsla när man öppnar dörren och kliver ut. Flera gånger har jag fått vända hem igen, innan jag hunnit så långt, för att klä på mig då det har varit blåsigare och kallare än jag trott. Vän av ordning kan tycka att det bara är att öppna dörren och känna efter, men ibland har jag tänk att “det är ju så varmt”… eftersom det har varit det inomhus. Och inte undersökt längre än så.

Tack och lov är det nu ett tag sedan som värmen inomhus höll i sig så länge, att det var som att möta Greklandsvärme när jag kom hem, efter att det svalnat ute på kvällen. Phew! Jag ser fram emot hösten, vilket jag redan har nämnt.

hus i gamla stanIgår träffade jag en fin vän och kollega i Gamla Stan. Jag tyckte att det var varmt (läs: ca 16 grader) när jag gick till tåget och eftersom promenaden var cirka 15 minuter lång, fick jag upp temperaturen direkt. Jag hade på mig en ärmlös klänning/tunika och ett par byxor, samt ballerinaskor på fötterna. Det var kvavt, men ändå behagligt.

“Klimakteriet?” skulle man ju kunna undra. Men det hoppas jag verkligen att det inte är. Om man säger så. Det var ju inte så hett som om jag legat på stranden i gassande sol. Dock upplever jag en STOR förändring mot hur det har varit tidigare i mitt liv – vilket jag tänker borde vara kopplat till min näringsstatus. Den har ju definitivt förbättrats med åren. Intressant.

Tidigare i mitt liv har jag varit frusen – inifrån, så att säga. Som jag har frusit. Du känner kanske igen det, en kyla som inte riktigt gick att mota bort även om jag dragit på mig flera lager av kläder. Och det har inte behövt vara så kallt utomhus, jag har ändå känt mig lite frusen. Främst om händer och fötter. Men vet du? Jag tror inte att jag reflekterade över det då – först nu märker jag att jag inte fryser på samma sätt.

varmt i gamla stanIgår gick jag genom ett turisttätt Gamla Stan och såg många jackor. Jag gick med bara armar, med koftan i väskan. Det var ju gråväder, men det var inte kyligt. Hos min vän stod fönstren öppna för vädring och hon tyckte att det var kyligt, så efter ett tag gick hon runt och stängde. Jag noterade att någonting har förändrats. Inte minst, tror jag att det handlar om min sköldkörtel och ämnesomsättningen. Att cirkulationen är bättre. (Inte förrän klockan 20 på kvällen, när det var 13 grader, tog jag på mig min kofta.)

Värme produceras ju inifrån, därför blev jag inte varmare av mer kläder när jag frös förr. Som jag har nämnt förut är ett tips, för att bli varmare inifrån, att ta en kall dusch. Åh nej, den går jag inte på, tänker du kanske nu. Och jag har ingen anledning att tvinga någon till något, jag vill förmedla hur kroppen fungerar. (Eftersom värmen kommer inifrån hjälper inte heller varma bad; en kall dusch kan hjälpa till att sätta igång kroppens egen produktion av värme… men läs noga om hur du kan göra.)

Helst av allt vill kroppen ha bra näring ner på djupet som hjälper till med produktionen av energi (ATP). Det kan vara B-vitaminer, Zink, Magnesium och andra ämnen – beroende på individen och eventuella brister. Så att kroppens små “värmeelement”, mitokondrierna, kan värma upp oss inifrån. Det är tanken.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Det är även bra att minimera ämnen som hjälper till att minska produktionen av ATP – till exempel MSG (glutamat) som finns i thai- och kinamat. Men MSG finns även som smaktillsats i kryddor, chips, pulversåser och annat processat. Det kan även kallas för E-nummer 621-625, jästextrakt eller smakförstärkare… kärt barn har många namn.

Vill du veta mer om det som kallas för Excitotoxicitet kan du läsa här, om Russell Blaylocks bok “Excitotoxins – The Taste That Kills” (engelska).
Jag anser att det här är VÄLDIGT VIKTIG INFORMATION– inte minst för att minimera att ge MSG till barn. Inte minst viktigt för framtiden.

matdag kycklinggrytaNär det drar ihop sig till höst och vinter är det också klokt att äta mat som värmer inifrån. Varm mat likt grytor och soppor, som stöttar mjälten (som annars har i uppgift att värma upp maten, så att den får lite avlastning). Här passar även “kokta rotfrukter, lök, senap, kanel, ingefära, gurkmeja och peppar. Sädesslag inkluderar havregryn, quinoa och bovete.”

Kom ihåg att det enligt TMC – Traditionell Kinesisk Medicin – finns mängder av näring som kan kyla oss inifrån. Det betyder att vi kan äta massor av sådant som belastar, utan att vi har en aning om det. Inte minst “sallader, råkost, frysta desserter, pasta, vitt mjöl och kylda drycker” som bör undvikas eller minimeras. Läs gärna mer om grunderna på traditionellkinesiskmedicin.se

Jag har lärt mig att även frukter och grönsaker som apelsiner och gurka kyler inifrån – så är man frusen är det klokt att avstå från dem. Eller så äter man dem under vintern och har större förståelse för varför man blir kallare och fryser…

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Så, med detta vill jag säga att vi själva till stor del kan påverka hur vi mår. Våga tro på att du har en större läkande och balanserande förmåga än du kanske tror.

Vill du förändra? Behöver du hjälp?
Jag kan gör ju hälsoundersökningindividuell kostrådgivning eller hårmineralanalys – om du önskar veta mer om hur din näringsstatus ser ut eller önskar hjälp med en livsstilsförändring. Här kan du läsa mer om hur jag jobbar.

Du kan även boka tid för besök här. Välkommen.

Oavsett om vi ses eller inte, önskar jag dig en härlig färgsprakande höst!

// Kram Linda

An apple a day keeps the doctor away?

Åh, det är något visst med dessa fina augustikvällar när skymningen faller allt tidigare. Den klara kylan som är där, värmen till trots. Än så länge. Jag tog en kvällspromenad igår och det till och med doftar ljuvligt – sötman från mognande äpplen i trädgårdarna. Vilken guldgruva! Så jag tänkte lite på äpplen.

En kvist med äpplen från ett äppelträd.Jag är i ärlighetens namn lite kluven till frukt. Äpplen också, även om jag personligen tycker att det är en av de “bättre” frukterna. För alla tål/tycker inte om frukt, fastän det är tänkt att vi ska göra det: 500 gram frukt och grönt/dag är rekommendationen. Passar det för alla? Jag är tveksam.

Men jag ska förtydliga, jag säger inte att det är dåligt per se med frukt. Jag tycker själv om att äta frukt, men menar att det kan vara belastande att äta, beroende på i vilket (fysiskt) läge man befinner sig. Att det är gott säger jag som vanligt ingenting om, du har säkert koll på att jag tänker på kroppens funktioner i första hand vid det här laget. Det är mitt fokus här.

skördade äpplenFör, låt oss ändå inse det faktum att det finns en hel del kolhydrater (socker) i frukt. Visst kan de väl innehålla proteiner och fetter, men det är allra mest sockerarter. Även om det är fibrer och vitaminer (i bästa fall) och annat, så är det små sockerbomber.  Sen kan vi styra hur kroppen reagerar (tänk insulin) med hjälp av det vi intar på samma gång, till exempel kan proteiner och fetter i nötter hjälpa till med att dämpa insulinpåslaget – om vi jämför med att äta en banan på tom mage.

Med tanke på mitt jobb, har jag med människor att göra som söker hjälp för att må bättre. Ofta med matsmältningsproblem, krångligt med tarmproblem och inte sällan en underliggande försurningsproblematik som skapar en massa konstiga symtom som kommer från… ingenstans? Allt känns ovisst.

Ett rött äpple - en symbol för en tugga ur kunskapens fruktTycker jag att det är bra med frukt då? Inte. Igen: att äta frukt kan vara belastande för organen i det läget. Inte minst för att kolhydraterna = sockerarter och de kan skapa en bullrig jäsning i tarmarna (särskilt vid nedsatt matsmältningsfunktion). Blir du gasig? Luktar det “jäst” av gaser eller avföring? Det kan vara tydliga ledtrådar.

Jag brukar inte rekommendera frukt i maträtter (även om jag gärna äter det ibland då och då) av den enkla anledningen att proteiner och fetter tar längre tid att bryta ner än sockerarter och att det blir en onödig jäsning av sockret i tarmarna. Blir lite bullrigare än vanligt, kanske? Gasbildning? Ät hellre frukt någon halvtimme före maten (så att den hinner brytas ner innan maten kommer ner) eller två timmar efter maten, så att det slipper störa matsmältningen. Det rimmar inte riktigt med alla fruktefterrätter, va…? Jag vet.

Blaskigt och trassligt i ett dike, så som livet känns ibland.Men många tycks ha vant sig vid en undermålig matsmältning (gaser, magknip och andra så kallade skitproblem) och tänker att “det är så det ska vara” – men det är det alltså inte. En vana betyder inte att det är korrekt. Det handlar om hur man mår, hur man reagerar. Lyssna till kroppen. Jag får en kamp med både matsmältning, sockerrus och gaser om/när jag äter frukt, men jag kan välja den reaktionen medvetet eller avstå. Då kan vi iallafall göra ett medvetet val.

Och apropå val. Om jag ska rekommendera äpplen till dig som tycker att du mår bra i kroppen och vill äta frukt, så är det inte riktigt gårdagens nyheter jag tänker på. Läs om Försäljningsstopp för giftäpplen via länk eller klicka på bilden.

20160817

 

På sätt och vis känns det inte helt otippat med tanke på Granny Smiths blanka, nästan vaxartade skal och det känns som att de håller för evigt – kan det vara bra, verkligen? Jag ÄLSKAR smaken på äpplen som Granny Smith (hårda och syrliga) men jag äter dem inte längre av den anledningen. För att det inte känns… äkta. (Är bekämpningsmedel i frukt ofarligt?)

äppelplockningNågot vi däremot har omkring oss nu i drivor och klasar är naturliga svenska äpplen. Närodlade, välsmakande och ljuvligt doftande. Vilken lyx! När jag promenerade igår kväll såg jag en kratta stå lutad under ett träd, bredvid en låda full av plockade äpplen, det såg så fint ut! Det syns nog inte på bilden men jag var tvungen att fota och gjorde det snabbt, för jag tror att de var hemma och kunde se mig genom fönstret…

Om man känner att man kan äta äpplen, så finns det något alldeles fantastiskt man kan göra – nämligen koka sitt eget äppelmos. Lätt som en plätt.

skördade äpplen

kokta äpplenmosade äpplen genom sil

 

 

Jag brukar göra det själv (okej, har gjort någon gång men vill göra det mer), för man lägger bara ett par äpplen i en kastrull och kokar, tills de blir mos… inte så avancerat. Sen tar man en trådsil och pressar fruktköttet igenom med en sked = skal och kärnor blir kvar i silen. Och det fina är, att om man har vant sig av med att äta stora mängder socker (så där så att smaklökarna blir avtrubbade), behövs det ingen tillsatt sötning eftersom äpplena ofta är söta. Naturligt, gott och enkelt. För att slippa tillsätta knepiga konserveringsmedel så fryser man in och bara tar fram lite i taget. Till glutenfri gröt eller glutenfria plättar, till exempel.

äpplen varsågodDär jag bodde förut, plockade ägarna av sina träd i skördetid och ställde ut korgar på trottoaren med en lapp som löd “Äpplen, varsågod”. Så fint! Dessutom hängde de ut rosa plastpåsar på staketet, så att man kunde plocka med sig. Jag minns faktiskt inte om jag tog med något äpple, men jag stannade och fotade, varm i hjärtat över deras generositet.

Så, passa på att plocka äpplen från eget träd eller fråga om du får plocka hos någon annan. Köp svenska äpplen i affären, njut dem om du mår bra av det – men ett tips är att vara varsam och måttfull. Det gäller ju egentligen i allt.

äpplen på en kvistJag ser allt fler som har fettlever i mina QMA-mätningar och det handlar inte bara om alkohol och läsk längre… det kan även vara socker i godis och till viss del från frukt. Nu finns det inte mycket fruktos i just frukt, även om det låter så, det finns mest i “godis, läsk och andra sötsaker” – MEN i min värld kan även frukt vara belastande om man har fettlever och äter mängder av frukt. (Många verkar göra det.) Därför anser jag det vara onödigt att “kruta på” om man kan ta det lite lugnt.

Ett tips är att äta med måtta och lära sig att känna in reaktionerna, att lyssna till sin kropp. Det finns ingen som är bättre på att förstå din kropp än du. Ofta känner vi om något inte stämmer, lyssna till den känslan. Och bejaka när det känns bra. Kanske är det en god idé att pausa frukt ett tag. Kanske inte.

“Äppel, päppel, pirum, parum. Kråkan satt på tallekvist. Hon sa ett, hon sa tu – ut och plocka äpplen nu!” …eller något sådant. 😉

// Kram Linda

Jag välkomnar hösten. Och yogastarten.

Åh, de här klara dagarna med lite kyligare luft. Sol och värme i all ära, men nu får det gärna ske ett årstidsskifte. Trots att jag har jobbat i sommar med sen semester nu på slutet, har jag haft möjlighet att vara i solen på förmiddagar och/eller kvällar i stort sett hela sommaren. Därför känner jag mig nöjd nu. Annars hade det kanske känts värre…?

Regnränder på en glasruta.Igår var det jämngrått medan jag satt på snabbtåget mellan Alvesta och Stockholm, efter en fin ledighet hos nära vänner. Det kändes avslappnat och skönt när regndropparna på rutan rann iväg i snabb fart åt olika håll. Som att det inre tempot liksom kan varva ner något… eller är det bara jag?

För mig har höstens smygande intåg i augusti/september oftast känts positiv. Jag känner mig kreativ när träden skiftar färg. Inte just därför, men det är något i atmosfären. Den klara, friska luften. Fram till att löven trillar av och de blir till en gråblaskig smet på asfalten, är det lite som ett… naturligt energipiller? Jag försöker att insupa det allt jag kan.

gyllene höstlövMen ser fram emot tjockare tröjor, halsdukar och stövlar. Och så yogan. Snart är det dags för den nya terminen att dra igång igen. Och det känns kul att så många nya redan har hört av sig för att vara med. Jag mötte en av mina fina yogis på affären i förra veckan och hon frågade (möjligen bedjande) :
– När börjar yogan igen…? 
Haha. Det är så kul att jobba med något som människor längtar tillbaka till. Det har varit ett långt uppehåll sedan maj och även om vi alla har haft semester eller åtminstone har upplevt en sommar, är det inte säkert att lugnet har infunnit sig.

Nästan tvärtom va, i många fall? Ja, jisses vad mycket det är som ska pressas in under en och samma ledighet. Mycket beror på vädret och det är lätt att ha höga förväntningar. Stress, omkringkuskande och ganska lite vila. Tur ändå att vi har haft rätt rikligt med sol, så att det inte har varit ett helt bedrövligt väder

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerEller så har man verkligen kunnat befinna sig i nuet och vara närvarande. På stranden, i stugan, till sjöss eller utomlands. Fast jag vet ju själv hur det är. Oj, jag vet hur jag ska andas och tänka för att bli mer balanserad. Gör jag det? Hm. Mer än förr, absolut. Men jag andas inte alls alltid som jag gör under ett yogapass – förrän jag påminner mig själv om tekniken. Vi har det ju med oss hela tiden, det gäller bara att komma ihåg det. Och eftersom vi är människor är det väldigt lätt att glömma bort…

Därför har jag förstått att mina klasser (och även andras) är så viktiga. I mitt fall blir det en tillåtelse för deltagarna att lägga sig ner och vila – som att göra ingenting en liten stund. Släppa prestationen. Bara få vara i sig själv, bry sig om sin egen kropp och släppa ansvar om alla andra runt omkring. Det finns nog fortfarande en brist på det i vardagen. Men här är tiden avsatt för just det.

En spegelblank, stilla och lugn vattenyta på en sjö.Så det ska bli skönt. Även om jag inte helt kan släppa taget och vila i de yogaklasser jag håller, så är det en stillhet som är läkande. En atmosfär som lugnar. Innan jag provade yogan kunde jag inte förstå att det gick att finna ett sådant lugn. Nog för att det kan kräva sin övning – men det finns där.

Dessutom, varje höst när det närmar sig färgade löv, börjar jag gnola på Melissa Horns “Under löven” (den funkar i och för sig även i andra årstider). Jag har delat den förut och för den som tycker om den, kommer den här igen. Passar perfekt. Gärna i kombination med stor halsduk, stickad tröja och stövlar. 😉

Jag önskar dig en fin och lugn start på hösten, även om den kanske inte officiellt har kommit till hela landet ännu…?

Men den känns ju i luften.

// Kram Linda

En fin musikpromenad i Uppsalaparken.

När jag fyllde jämnt, fick jag i present av min bror att gå på A Walk In The Park i Uppsala (12/8). En endagsfestival som har varit i Kalmar och Helsingborg, med akter som Miriam Bryant, Melissa Horn och inte minst – Lars Winnerbäck. Jag uppskattar dem alla och bara tanken på att de samlas på en och samma plats samma kväll, var helt klart lockande… men det är något särskilt med Lasse.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Förmodligen för att vi är så gott som jämngamla, han har kunnat sätta ord på de där känslorna som jag upplevde i ungefär samma tid. Samma läge. Ingen har förstått så som han, haha. Men dessutom är han en magisk musiker, med fantastiska melodier och ord, så han och hans musik har haft en given plats i en stor del av mitt liv.

Jag har kuskat runt en hel del och sett/hört honom i Eskilstuna 2006, i Linköping 2008 och i SPÖREGN på Zinkensdamms IP samma år, på Johanneshov 2009 samt vid invigningen av Tele 2 Arena 2013 (slutet av inlägget via länken), så nu fick det bli i Uppsala… där vi även såg honom på Fyrishov 2009.

Eskilstuna 2006

Eskilstuna 2006

Men är det bra så är det. Jag går gärna på konserter och det är något särskilt med hans publik. Att så oerhört många kan texterna och sjunger med. Och det kan förmodligen vara ett rejält irritationsmoment och låta illa, men här är det varken eller. Tycker jag. Man står mitt i en unison sång, det är som en matta av ljud som han kan vila emot. Det är magiskt. Tänk att stå så och bara ta emot, vilken enorm kärlek från publiken.

konsert UppsalaSå, även den här gången gick jag med min bror. Och det var en fantastisk “parkpromenad” i Uppsalas Botaniska trädgård. Bara en sån sak. Det är dessutom något som har kommit med åldern; att jag blir så nöjd när konserter eller festivaler håller vad de lovar; när det är smidigt och enkelt fastän det är så herrans mycket folk (publikrekord, tydligen). När artisterna börjar spela på utsatt tid (!) och levererar mer än väntat. I love it.

Det är någon åldersgrej, va…? haha. Men det känns så ordnat när det bara kan få vara som det är bestämt. Jag minns en konsert år 2008, när vi tålmodigt stod på Mosebacke och fick vänta på en svensk superstjärna som satt fast i en taxi efter ett försenat flyg. Det var förvisso inte hennes fel och det blev en bra kväll ändå, men det är något särskilt med respekt gentemot den publik som vill vara delaktig. I april var jag med min fina vän Jasna på Adéle och då var det köerna in som stoppade upp flödet, men när planeringen väl funkar är det föredömligt.

Miriam Bryant & Melissa HornMiriam Bryant var grymt. Hon är ju en ren och otämjd naturkraft. Energisk, rolig, fokuserad och musikalisk. Hennes mellansnack var opretentiöst och naturligt, hon rev ner både skratt och applåder. Melissa Horn var underbar. Så vän och mjuk, men ändå så vassa formuleringar och starka budskap. Även hon är väldigt rolig, med samma sorts självironi som Miriam, så det var en skön stämning – trots melankoliska melodier och grå himmel. Båda fick entusiastisk allsång från publiken och det bubblade formligen över när Lars Winnerbäck gästade Melissas “Som jag hade dig förut” – alltså före sin egen konsert.  Det är ödmjukhet.

Mellan akterna städades området – eftersom vissa vuxna människor tydligen inte kan städa upp efter sig på allmän plats – så det kändes rent och fräscht. Det fanns vakter och personal överallt, det var lugnt och stilla. Picknickfiltar och mattält. Trevligt. Den ena bra artisten efter den andra. Som en dröm i en park. Jag hoppas att det kan vara en återkommande festival, något för nästa år också?

stoppa ofredandet…i sommar har det ju dock varit lite si och så med festivalupplevelser, verkar det som. Jag tänkte tanken inför, att det vore väl f*n om det kom fram rubriker om övergrepp när ämnet har stötts och blött så i media, men man vet ju inte… one can only hope. Därför blev jag snudd på rörd när det på stora bildskärmar – mellan konserterna – sändes ut ett budskap om att hjälpa varandra. Att uppmärksamma om någon for illa. Det rullande budskapet löd:

“HJÄLP OSS STOPPA OFREDANDET.
Ser du något? Hör du något? Fråga om allting är ok.
Visa att du bryr dig. Kontakta vakt, polis eller någon av oss
som jobbar med festivalen om du behöver hjälp.
Ta hand om varandra och ha en fantastisk festival!” 

I en kall och kantig värld, var detta fina arrangemang som en mjuk filt. (Jag har hittills inte hört eller sett något om övergrepp och hoppas att ingenting hände.) Alla jag såg verkade ha kul. Trivas. Det var bra organiserat, bra flöde både vid in- och utgång – så många människor på samma yta till trots. Jag är imponerad.

Winnerbäck UppsalaOch så Lasse. Han är ju kung. Kanske är det den prestationsångest, stress och osäkerhet han har brottats med inför kändisskapet, som gör honom så… äkta. Och kanske står han stadigare idag, men det är något med en person som levererar den musik som han gör och ändå visar ödmjukhet. Han behöver inte Jante, han är definitivt bra nog. Ändå har han “det där” som så många tycker om honom för. En känslighet. Utöver det faktum att han är en ofattbart bra låtskrivare med känsla för människors… känslor. Lite så.

Summa summarum: det var en lugn, fin och galet bra “promenadkväll” i parken. Med detta vill jag tacka dig Andreas, för biljett och ditt sällskap. Det här var för mig ett perfekt sammanhang, där jag kände mig hemma och det är ett fint minne att spara. Musik och människor i en magisk mix.

Det här låter som nån recension, men jag vill mest dela med mig av en positiv upplevelse. En sådan som gör att man kan känna gemenskap, trygghet, glädje och hopp. Något fint och varmt i en värld som kan vara hård och kall. Det gör mig glad och tacksam – ända in i hjärteroten. 

// Kram Linda

Ps. En mörk augustikväll i Linköping 2008 var det ren magi, inte minst till tonerna av “Elden” som är en av favoriterna. Här med karaktäristisk allsång (fast från spelningen på Johanneshov). Vrid upp volymen och sjung med, vetja. 😉

 

I denna ljuva skördetid_2.

Åh, det här är verkligen en magisk tid. (Igen.) Ynnesten och glädjen i att kunna skörda de frukter, bär eller grönsaker som har tagits om hand en period nu. Jag blir glad och tacksam varje gång, för även om jag inte anser mig ha “gröna fingrar” känns det faktiskt allt roligare för varje skörd. Varje år.

vattenkannorDock kan jag inte ta så mycket kredd nu, jag har inte gjort så mycket mer än att vattna, men jag är glad att jag får ta del av skörden ändå. Bara känslan av att kunna äta en måltid med en egen sallad, gjord på gröna blad, lök, morot, rädisa, persiljerot, dill och persilja. Veta hur de odlats, äta med andakt. Det är på riktigt rikedom för mig.

Men det är klart, att vattnet är en viktig del i odlandet. Precis som en näringsrik jord och grogrund samt tillit, tid och tålamod – det är som med allt annat; känslor, rutiner och mönster. Om vi omsorgsfullt vattnar, gödslar med kärlek och värme, så kommer det goda att kunna gro. Växa och utvecklas för att sedan kunna skördas.

salladslökVattnar du dina drömmar så att de får växa? Ser du till att de får tillräckligt med vatten och slipper att torka ut? Eller dränker du dem? Ibland känns det så frustrerande att vänta in, det kan vara lättare att vara för generös med vatten, men det är inte heller alltid toppen att gasa på. Tålamod, min vän. Tålamod.

Ibland måste vi lita till att det blir bra när vi saktar in och lyssnar inåt, när vi gör det som känns rätt. Oavsett vad andra säger, även om andras röster talar emot oss. Då är det den inre rösten som styr. Det är egentligen det vi kan hålla fast vid, det som stämmer med vad vi önskar oss. Och att vi kan lära oss att lyssna till just den inre rösten. Låta den tala med vänlig stämma.  Tillit.

nyskördatOch så tillåta att dessa bitar faller på plats i sinom tid. Utan att forcera det, utan att låta det gå alltför långsamt. Allt har sin unika rytm, se bara på naturen. Där sker allt i sin takt, utan att vi behöver göra någonting. Jorden snurrar och med det kommer förändringar hela tiden. På riktigt. Ge det tid.

Jag tycker att alla dessa delar är svåra. Utmanande. Jag har så många gånger velat att saker skulle hända redan igår och “ska det väl växa kan man väl vattna på rejält direkt?” Nja… numera gör jag det som jag vill att det ska bli. Med tålamod, tillit och ger det tid. Hur ska de annars kunna växa? Mina drömmar, tanker, idéer och växter. Allt har ju sin naturliga rytm ändå.

salladsgrodaDet är fortfarande sommar kvar och fler tillfällen att skörda. Vi kan fortsätta att vörda den näring som naturen ger oss. Om vi bara ger från vårt håll, med engagemang. Vatten, ljus och näring samt tillit, tid och tålamod. Det ett bra grundrecept för allt i livet som ska kunna expandera och växa.

Jag har ju snöat in på det här med mat som ha en läkande effekt, till skillnad från den mat som kan skapa slitage och bryta ner. En stor del i glädjen, är förstås att man kan odla sin egen mat. Bli mätt av det naturen kan ge. Inte minst att kunna ge bort till andra, det som har skapats. Som en present!

Jasnas prästgårdssyltJag fick själv nyligen en burk körsbärssylt av en fin vän, en sån som sannerligen inte växer på träd. Även om körsbären hade gjort det. Så omtänksamt och gulligt, en glädjande present! I love it. Tusen tack, fina Jasna! För omtanke, engagemang och den fina paketeringen. Prästgårdssylt när den är som bäst. 

Jag önskar dig lycka till med ditt odlande, hur det än ser ut och vad du än odlar. Tids nog hoppas jag att du får avnjuta en härlig skörd.

// Kram Linda

skördat sommaren 2016