Tillbaka in i yogalugnet… vill du vara med?

* Aaandas in. Och aaandas ut. * Nästa vecka är det dags för yogaklasser igen, jag längtar. Jag ser jag fram emot att träffa mina yogisar igen. Jag längtar efter lugnet, stillheten och den där speciella atmosfären som på något vis infinner sig när människor vill vila. Slappna av. Släppa taget. För en stund.

Vill du vara med? Det finns några platser kvar i grupperna, varav en ny grupp på senare kvällstid på Södermalm, se mer nedan.

Yogastudion på Saturnus Friskvård i Märsta.Jag slås varje gång av känslan i att sitta inför en klass när de tar ett långt gemensamt andetag in och sedan andas ut. Lite som en rysning, ett välbehag. För här stannar tiden en stund. Man slutar springa, hasta och fly från vardagen. Vi bromsar in, stannar upp och landar. Djupt inom oss. Blir så mycket mer närvarande. Härvarande.

Kanske hade jag skrattat om någon hade sagt för 10 år sedan att jag skulle komma att erbjuda yoga som har en lugnande inverkan på människor. Jag? Som hade fullt upp med att själv springa? Som inte ville tala inför folk, än mindre sjunga? Jo då, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre. Det är lurigt, det där. Livet.

Buddhan, en symbol för upplysning. Att lyssna inåt.Men det är inte alla som tycker att yogan är lugnande. Stillheten och vilan kan också lyfta fram känslor. Det är meningen att höra och känna sina egna signaler, men ibland kan de vara smärtsamma. Då blir det för sakta. Då passar inte den här formen av yoga. MediYogan är mycket meditativ och det kan också utmana den som inte är i lugnet. Jag vet.

För mig har det många gånger varit en kamp, att sitta kvar i känslan. Särskilt om den inte är behaglig. Om det jag processar för stunden eller upplever just då är smärtsamt. Ändå är det någonting kroppen vill signalera, tala om och som jag ska förstå. Mitt beteende, mina mönster, mitt agerande. Vågar jag att se och höra, vågar jag vara sann mot mig själv? *Sat Nam.*

Yogamadrasser på Havregatan 10.Det finns många saker i livet som kan göra ont. Men yogan är inte en av dem. Den ger oss dock en möjlighet att känna efter, lyssna in. Även på det som skaver och känns fel. Så ser livet ut. En yogi sade en gång efter ett pass: “min kropp säger till mig att jag behöver massage!” Men hon ville inte fortsätta med yogan. Och så är det, vi måste välja det som passar just oss. Det känner vi djupt inuti, när vi fokuserar.

Jag är så tacksam över mina deltagare. För er som vill komma och yoga. Vila. Vara i stillheten. Tack vare er kan jag göra detta. Och nu har jag ett par platser över i mina klasser, jag sätter dessutom in ännu en senare grupp på Södermalm. Så, först till den berömda kvarnen…

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Meddela mig gärna här om du vill vara med i någon grupp:
… och har du inte provat min MediYoga får du göra det första gången för
160 (Sthlm)/200 (Märsta) kr, innan du bestämmer om du vill fortsätta

Måndag kl 17.30-19 på Havregatan 10, Södermalm
Måndag kl 19.30-21 på Havregatan 10, Södermalm (ny grupp!)
Tisdag kl 18.30-20 på Saturnus Friskvård, i Märsta
Torsdag kl 18.30-20 på Havregatan 10, Södermalm

Här är tider, datum och priser för grupperna i Märsta och på Södermalm.

(…i Sthlm har terminerna enligt önskemål förlängts till 12 gånger för 1920 kr)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥

en yogis hand i gyan mudra; tumme mot pekfingerJag har inte drop-in, så meddela mig om du önskar delta. Du behöver alltså INTE vara VIG, RÖRLIG eller särskilt STARK – du bör bara ha på eller med dig bekväma kläder och ta med en vilja att slappna av och lyssna till din kropp – resten finns på plats. Hoppas att vi ses!

Namaste *det gudomliga i mig hälsar det gudomliga i dig*

Kram,

// Linda

Dags att gå vår kostkurs i höst…? (7-8/10 i Sthlm)

Tjena, har du haft en bra sommar? Och då syftar jag inte på vädret. (… åh, igår hade jag en “höstkänsla” för luften var så krispig och klar, solskenet hade liksom ett annat ljus – jag älskar sensommar och tidig höst…. det är något “friskt” i det.) Utan jag undrar mer – hur du MÅR efter den här sommaren? I kroppen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Sommartid skulle kunna stavas “excess” – lite för mycket av allt. Inte sant? Lite för mycket av det goda, som alkohol, sockerarter och svulstiga måltider – konstiga tider på dygnet. I kombination med lite sömn. Jag försöker inte förstöra nån fest här, jag tänker bara att det går att känna i kroppen om det har blivit lite… mycket. Det kan vara diffust, men kanske som en tyngdkänsla, värk någonstans eller ett par trivselkilon extra…?

Och då menar jag INTE att trivselkilon är något fel, tvärtom. Trivs man med dem kan det vara en bonus efter en härlig semester, men om det är mindre trivsel och mer kilon… tro mig, jag känner till känslan. Inte bekvämt, alltid. Fast det handlar ändå i slutänden om måendet – för just ett par kilon extra behöver inte skapa ohälsa. Punkt.

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Men. Om du känner att kroppen signalerar missnöje via din mage, dina tarmar, huvudvärk, ont i leder, trötthet… eller något annat åt det hållet, så säger din kropp någonting. Känner du inte av någon kroppsdel är det ju lugnt. Annars kan det vara passande att få lite mer kunskap om hur kroppen fungerar – och vad den önskar att du visste om den. Vad sägs om en grundläggande kostkurs?

Vi håller vår grundläggande kostkurs
“Mat för mig, kanske för dig?”
i Stockholm lördag-söndag 7-8/10 kl 10-15,
på Havregatan 10, Södermalm
din investering i dig själv: 1300 kronor
(läs mer om kursens innehåll nedan) 

Här är några röster om kostkursen vi höll i Göteborg för tre år
sedan, vi är på det hela taget alldeles för dåliga på att fånga upp omdömen
efter våra kostkurser… (scrolla ner en bit i inlägget).

Vi pratar “enkelt” om kost, om hur kroppen fungerar (genom det du stoppar i munnen, matsmältningen och hur det omvandlas till nya organ, muskler, hormoner – och vad vi kan behöva tänka på… en hel del, ärligt talat) samt provsmaka lite “ny” (kanske?) mat för inspiration. Du får dessutom kompendier och recept, plus ett par insikter om din kropp.

Cellens funktioner = grunden i kroppens funktioner.För det har jag lärt mig, på min egen resa, att vi generellt vet alldeles för lite om hur kroppen och våra celler faktiskt fungerar – vad den önskar och hur den jobbar bäst. Det blir sällan läge att lära oss det, liksom. Och sedan matar vi den gladeligen med “lite-vad-som-helst” och kräver av kroppen att fungera även om vi inte ger den förutsättningarna för det, inte sällan med hot om våld och/eller bantning. Oooh. Mår vi bättre av det…?

Det gäller att bli bästa vän med sig själv och sin kropp. (På riktigt.)

Vy vid Årstaviken i svart och vitt: brygga, vatten och träd.Vi har båda lärt oss genom sjukdom – jag och min fina kollega Carina – vi pratar om våra egna resor och vill skapa ett samtal med er. Vi berättar och förklarar vad vi har lärt oss, om smärta, värk och trötthet. Se det som tips och råd på vägen för att inte göra om våra “missar”, sedan gör du som du vill i ditt liv. Det finns inga förbud eller måsten (även om vi väljer bort att äta och dricka vissa saker, men vi förklarar sakligt varför…), men den mat vi äter idag är “svår” för våra kroppar.

Och din kropp kommer att tacka dig om du lägger tid och energi på att förstå den bättre. Tro mig. jag ser det hela tiden i mina klienter. Det går att dämpa inflammatoriska processer som kan ställa till det för oss, det går att skapa starka och goda förutsättningar för kroppen. Vi kan bryta onda cirklar.

Det handlar också om hur länge vi vill hålla. Jag fick visa leg på Systemet för några veckor sedan, 41 år fyllda. Det ser jag som att jag gör någonting rätt idag (efter så många år av “fel”) och det är väl genom att dela med oss av misstag och galna val som andra kan undvika desamma…? Jag tror det, vi hjälper varandra.

Är du intresserad av att vara med oss, i Stockholm 7-8/10 kl 10-15?

Mejla via detta kontaktformulär eller skriv på Facebook, för anmälan eller om du har frågor. Jag hoppas att vi ses och lär av varandra! Varje kurs lär vi oss själva av alla deltagare, men det vi vill lära ut till dig är såklart det primära. Så delta gärna. 🙂

Jag önskar dig en fin augustivecka!

// Kram Linda

Att ha sen semester. (Älskar’t.)

Jag var aldrig den där ungen som uthålligt kunde spara en påse lördagsgodis längre än någon annan, för att sedan sukta de som redan hade ätit upp sin. Tvärtom. Men när jag tänker på det, är kanske känslan jag har nu det närmaste jag har kommit…? Att ha semestern kvar.

Nu befinner jag mig på en jobbplats i livet som jag är så tacksam över. Den där jag slipper känna att jag “måste ha semester för att få komma ifrån jobbet!”. Det är så obeskrivligt skönt, jag försöker att uppskatta det hela tiden.

Regn på en glasruta, med ett suddigt landskap i bakgrunden.För jag har haft den paniken på arbetsplatser (jag har ju haft några jobb under åren…) där jag har känt mig inlåst och så har luften gått ur mig den första eller andra semesterdagen. Inte sällan har nån förkylning har brutit ut för att man släpper taget; kortisol och andra stresshormoner sjunker successivt och så – voilà! – blir man sjuk från ingenstans (not so much ingenstans…), well you know the drill. Jag kände mig sällan helt utvilad heller, sedan kom jag tillbaka till ett jobb som jag kanske inte ville vara på. Hu.

Sedan 2012 har jag kunnat kombinera mitt eget företagande med ett och annat sommarjobb, då jag förvisso har varit låst i perioder under vissa somrar, men jag har å andra sidan varit friare resten av året – älskar’t! Det är så värdefullt för mig att kunna planera mina dagar på egen hand. Friheten.

Utsikten ner mot sjön från min egen lilla stuga.Och jag har ynnesten att ha ett jobb som mer känns som ett intresse, en hobby. Inget jag “måste bort ifrån” för att få vara ledig. Dock blir det inte samma pengar in under de månader yogisar och klienter är lediga, helt naturligt. Då får man söka och hitta andra lösningar, helt enkelt.

Den här sommaren har jag återigen fått möjlighet till ett roligt jobb (assistent på Migrationsverket) med kolleger som jag tycker så mycket om! Som har gett mig massor, ett spännande utbyte. Kunskap, om livet och inte minst – om världen. Jag hade glädjen att ha samma jobb förra sommaren och det är så kul.

Naturen i Paradiset, grönskande upp emot berget.Men det har varit en viss period och nu väntar ett par fria veckor innan mina terminer med yoga snart drar igång, innan mina klienter har hittat tillbaka från salta bad och sand mellan tårna. Jag tycker mycket om augusti. Det finns ett hopp där om att kunna få det juni och juli kanske inte kunde leverera. Hej värme? Men det blir alltid som det blir.

Juli månad är ljuvlig i innerstan, för det finns inga bilar i korsningarna. Alls. Stockholm blir en spökstad – I love it. Men annars blir det lätt köer överallt, stressade människor och alla ska göra samma saker samtidigt? Oftast inte min kopp te om jag får välja. Jag föredrar mitt hus i skogen framför alla packade-sillar-stränder i världen. Tror jag. Jag har gärna semester när få andra har det, även om jag tycker om att umgås.

En stilla och ljus sommarnatt i Jämtland.När vi var på Kreta förra året berättade en av de restaurangägare vi träffade, att de turister som “har pengar” gärna kommer dit redan i april/maj och sedan i sept/okt. Det låter ljuvligt. Min melodi, lite grann. Då var vi där i juni, men före midsommar och innan det stora turistkaoset slog till… gillar’t.

Nåväl. Jag vill nog egentligen bara att du ska veta att när du nu går tillbaka till jobb och har din semester lite i backspegeln, så checkar jag ut. Vilar, andas, yogar och mediterar. 😉 Som i maj. Det är nästan så jag längtar efter regn nu för att slippa känna att jag “måste” göra något. SOM jag har längtat, efter en hektisk sommar med en massa inklämda nöjen mellan arbetspassen…

Njuter lite av att sommaren känns… förlängd? Det kan trots allt vara en hel del kvar. Utan samma trängsel som under högsommaren. Vi får väl se. Jag har redan känt en skiftning i luften som lutar åt höst (jag brukar vara en månad för tidig), men det är bara välkommet. Jag tycker om bytet av årstider. Faktiskt.

Peace out. 

// Kram Linda

En gudmors bekännelser.

Det sägs att man ser på barnen hur tiden går och i mitt fall ser jag det på dig, min fina och kloka gudson. Jag skrev för två år sedan om hur lyckligt lottad jag är som får vara så delaktig i ditt liv och lära känna dig och din syster, men det känns mer som en kvart sedan… hur är det ens möjligt? Nu är du 16 år. Och lång.

Bara det gör att jag vill fånga tiden ännu mer. Varje stund.

I helgen hade vi ett awesome “going away”-party för dig, då du reser till USA för ett utbytesår – imorgon. Dina föräldrar är verkligen något särskilt, det är ofta extra allt i det de gör. På ett bra sätt, that is. Med amerikanskt tema på mat och dryck, som när din fina syster gjorde samma resa för tre år sedan. Så detaljerat och roligt, gott och intressant. Man blir mätt också. (“…vi hade inte behövt grunda med McDonald’s innan” 😉 )

Det var en fin stund med släkt och familj, vi är alla så glada för din skull även om jag kommer att sakna dig under det kommande året, såklart. 

Du är så otroligt varm, omtänksam och har alltid varit så godhjärtad, Fredrik. Ända sedan du var liten har du varit så tacksam och glad för presenter, för att vi har umgåtts och för att jag har varit med på era Luciatåg och andra uppträdanden (inte minst med Uppsala Musikklasser), det är fina egenskaper. När det egentligen borde vara jag som skulle tacka. För att jag har fått vara med.

Du är en så fin ung man och det ska bli roligt att se din framtid. (Gudmor ska försöka vara en smidig skugga, don’t ya worry). Och igen, säg bara till om det är något jag kan göra för dig i livet. Jag ser det som min roll att finnas där, även om jag vet, ser och förstår att du klarar dig alldeles utmärkt utan mig…

…så kanske vi kan stryka ett streck över de där två (!) första födelsedagarna jag dessvärre missade – du vet, jag var runt 25 och hade så mycket att tänka på då – för en del av det har jag väl ändå lyckats hämta hem? Jag hoppas det. Det var en av de värsta känslorna jag haft, särskilt andra gången, när jag verkligen fick lägga manken till och komma ihåg rätt födelsedag. Hemska tanke.

Nu hinner du fylla 17 år i USA, men till 18-årsdagen är du hemma igen. Då ska jag leta fram och ge dig nyckeln med det vita bandet (undrar om jag har ett bra inflytande på dig över huvud taget?), om skåpet finns kvar från din dopdag. Jag har iallafall nyckeln kvar (det trodde nog ingen, allra minst jag).

Jag önskar dig verkligen the time of your life. Det finns inget tvivel om att din värdfamilj kommer att uppskatta att ha dig hos dem, att dina fyra värdsyskon kommer att avguda dig och att hunden kommer att veta vilken djurvän du är.

En fin sak i sammanhanget är att du kommer att bo i samma del av USA som min kära vän Therese, när hon åkte dit för att jobba som au pair för över 20 (!) år sedan. Hon finns tyvärr inte kvar hos oss längre, men jag kan inte låta bli att känna att en cirkel sluts. Ändå. Jag är övertygad om att hon ler i sin himmel åt att du Fredrik – hon tyckte det var roligt att du hade samma namn som hennes man – åker just dit.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.Jag är så glad för din skull, unge man. Lev livet och njut. Och även om du inte är här hos oss fysiskt, så finns du i mitt tills vi ses igen.

// Kram från gudmor Linda

Matbok 6.Balans under produktion…

Ja, så här i sommartid med semester och ruckade rutiner känns kanske balans som långt borta? Jag kan själv känna att sömnen har tagit stryk för att jag har varit ute för sena kvällar (och druckit rosé lite oftare än annars), jag har kanske inte fått i mig tillräckligt med vatten på dagtid och… ja, listan kan göras lång.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Egentligen pendlar vi ju lite fram och tillbaka alla, men det finns ju en balans för kroppen och våra organ som är vettig att hålla sig till. Oavsett vad vi gör, ska ju kroppen göra sitt jobb = hålla oss vid liv. Se till att våra celler delar sig i lagom takt, att lungorna syresätter oss och att hjärtat, vårt “batteri”, håller oss gående och stående. Det är inga småsaker.

Men vi tar det ändå så lätt för givet. Blir förbannad om kroppen inte ställer upp, om vi får ont någonstans och känner oss trötta… utan att fundera på vad vi har gett den för förutsättningar. Jag har själv haft känningar efter sena nätter med för lite sömn, min lever har sagt “tack men nu räcker det” och uttryckt det med en mild huvudvärk bakom ögonen och över pannan.

Turkosa vattenglas med filtrerat vatten i.Tack och lov fattar jag snabbare vad som händer idag. Så att jag saktar ner, dricker mer vatten, stöttar min lever och sover mer. Bland annat. Tidigare hade jag kanske bara dragit i mig en värktablett och fortsatt framåt på samma sätt. Nu vet jag att jag måste backa och samla energi – och hur.

Jag älskar uttrycket som sägs komma från Einstein: “The definition of insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” Vi lär så länge vi lever och kan vi omvandla dessa erfarenheter till nya rutiner så har vi gjort massor för hälsan. Att bara göra fel saker om och om igen ger kanske ingen lösning…

Men i alla fall! Jag har börjat fixa med nästa matbok som kommer i december, det blir nummer 6 som handlar just om – Balans. Och hur kroppen behöver vissa saker som är lätta att bortse ifrån eller inte veta om och en påminnelse om några av alla de pusselbitar som bidrar till helheten… hälsan.

Vän av ordning tänker säkert “men… sist var det bok 4.Resa & picknick och nu nummer 6?” Det stämmer. Thank you for noticing. Jag bestämde från början (2012) att det skulle bli sex stycken matböcker och nummer 5 fick heta “Barnen“. Dock har jag stor respekt för just det ämnet och känner att jag ännu inte har gjort en tillräcklig research, medan jag hade balans-sidor klara, så jag hoppar över den i nuläget och nummer 6.Balans får komma före 5.Barnen. Inga konstigheter, egentligen.

Det är lite rörigt men kul att leva i en kreativ process, jag har tejpat upp utskrifter av varje sida på en vägg hemma. Flyttar runt och antecknar. Stryker och lägger till. Det känns ibland som att jag kommer sakna just det, även om jag ser fram emot när de sex stycken är färdiga. Som det är nu kan jag alltid sitta med dem och knåpa… det är inte heller helt lugnande, att det jämt finns jobb att göra.

 

 

 

 

Å andra sidan. Jobb? Det här är ju min hobby. Jag gör det jag har lärt mig på min egen resa, är det ett jobb? Det känns mer som en ynnest. Men när jag går in i en session med en klient gör jag det helhjärtat. Det är intressant, givande och även förlösande att kunna hjälpa. Särskilt om personen känts uppgiven.

Ofta handlar det om att komma tillbaka till det som hjälper kroppen till balans. Det vi gör eller borde göra dagligen eller varje vecka; om vi glömmer bort eller inte vet hur skapar vi en liten obalans. Kanske. Det gäller att förstå sin egen kropp, hur organen jobbar och vad den kan signalera – ju förr vi kan “svara” på det desto bättre.

Matboken är under produktion, men om du känner att du vill ha hjälp med att hitta balansen efter sommarens eventuella utsvävningar och semesterslapphet (vilket är okej och mänskligt), så kan du boka tid för individuell kostrådgivning, hälsoundersökning eller personlig yoga. Här ser du mer vad jag gör.

Varmt välkommen!

Ha en fin vecka, i balans eller ej.

// Kram Linda

…inte teflon i matlagningen, väl?

Mina vänner, vi måste prata om en sak. Jag scrollade förbi en artikel i Metro nyligen om att “teflonstekpannor kan vara skadliga för hälsan” och det var ingen news flash för undertecknad (som har tjatat sedan 2012) men jag tänker ändå att det kan vara på sin plats med en påminnelse…? En liten uppdatering.

Två händer, vars fingrar formar ett hjärta.För ju mer vi lär oss, desto bättre beslut kan vi skapa för oss själva. För hälsan. För framtiden. Istället för att i efterhand kanske känna oss lurade eller stå med frågan “varför har ingen sagt det här?” hängande inom oss. Det känns mer fair att förmedla information här, så kommer den som behöver hitta hit – just hit. Den tilliten har jag till livet.

Så, teflon. Jag har använt teflon i mitt liv också, men när jag lärde mig att det är ett material som kan släppa när det blir revor eller rispor i ytan, och kom över denna studie från 2008 om hur en kemikalie (PFOA) i teflon kan skada immunförsvar, lever och sköldkörtel, kände jag inte längre för att använda det som heter non-stick. Hur smidigt det än är när maten inte fastnar i pannan. För vet du var dessa material tar vägen? In i kroppen. Det är våra organ som måste hantera vad-det-nu-är-som-sker, om detta följer med maten in i munnen och ner i matsmältningsorganen.

En vattenfylld zinkbalja som symboliserar balans.Dramatiskt, må tyckas. Det är väl inte så farligt? Kanske inte, nej. Men varför utsätta sig för det om det inte ska vara i kroppen, om det är någonting den inte känner igen? Det här är mina funktionsmedicinska tankar – att hela tiden ta hänsyn till hur kroppen hanterar det vi utsätter den för. Organen strävar alltid efter balans, oavsett vad vi gör emot den. Och vi kan göra det lättare eller svårare för kroppen att upprätthålla sina funktioner. Hur kan jag hjälpa min kropp till en bättre balans?

Levern processar det vi äter och dricker. Våra njurar renar blod till urin. Blodet transporterar näring och syre. Matsmältningen sker i steg för att vi ska kunna utvinna kolhydrater, proteiner och fetter så att vi kan bilda skelett, nya organ och vävnader, enzymer, hormoner och andra signalsubstanser. Riska detta med att slänga in lite teflon då och då? Nej tack, inte längre för min del.

Sötmandlar som formar ett hjärta.Jag levde länge omedveten, när polletterna väl trillade ner var det som att rullgardiner flög upp och släppte in ett bländande ljus. Det är inte alltid roligt, enkelt och bekvämt men vissa saker kan få sjunka in lite sakta och successivt förändras. Vi behöver inte göra om allt NU, även om vissa av oss är så. Allt eller inget. På eller av. Jag var sån, men mina kanter har slipats ner (något). Vi kan alla ta en eventuell förändring i den takt som passar oss; de medvetna val vi gör kan hjälpa oss att fatta mer grundade beslut.

I artikeln om att teflonpannor kan vara skadliga för hälsan står även att “man ska absolut inte använda metallverktyg, utan trä eller plast när man steker. Följer man det rådet är teflonytan stark och håller”. Och vänner, vi vet ju vid det här laget att plaster kan vara hormonstörande. Röra runt i varm mat med plast känns inte aktuellt längre för egen del, jag och många med mig har plastbantat. För mig är det lätt att välja trä och metallredskap samt gjutjärn, som faktiskt tål dessa.

Närbild på springform i bleckplåt.Jag har en massa varianter av kokkärl i gjutjärn i mitt kök. I övrigt använder jag bak- och springformar i blecksplåt stället för teflon. Det finns stekpannor i keramik att steka i och rostfritt stål går utmärkt. Det finns flera alternativ till teflon om vi bara höjer blicken något från den vi är vana att använda, jag lovar.

Jag tänker så här. Om man tycker att en gjutjärnspanna är tung att hantera, kan man träna lite armmuskler eller be någon annan hjälpa till att lyfta den? Om man tycker att maten fastnar när man steker – använd rikligt med smör/kokosfett (en studie från 2015 visar att olja har en annan kemisk struktur och klarar inte upphettning på samma sätt, även om de säger det i tv – dock väljer jag bort just ister själv) och dra ner temperaturen. Kokosfett bränner gärna fast vid full fart. Låt det ta lite längre tid, då. Hellre det än teflon för kroppen. Tänker jag.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Men, som med allt annat så ska vi fatta vi våra egna beslut. Vad jag skriver här kanske inte alls påverkar dig det minsta, då är det som det ska vara. Då har du fattat rätt beslut för dig, utan tvång eller påverkan från någon annan. Jag ville liksom bara påminna nu när det bubblade upp igen.

Jag önskar dig en fin sommarvecka, var du än är.

// Kram Linda

Det osminkade och ofiltrerade alternativet.

Den som känner mig väl vet att jag ogillar selfies. Mina egna. Att ta ett foto tillsammans med andra, absolut. Men på mig själv? I sociala medier? Nä. “Vem vill se dem?!” tänker jag, medan resten av världen vänder kameran mot sig själv och fyrar av både en blixt och ett bländande leende. Proffsigt. Jag har bara haft svårt för det där.

Jag har väl bytt profilbild på Facebook vartannat år… då sminkad och fixad av den finaste vän. Men. Efter de omvälvande förändringar jag har gjort i mitt liv hittills (stor kostomläggning, bli modigare, slutat ljuga – för mig själv och andra, osv) har ett annat sug fötts i mig. Ett lite läskigt och osäkert sådant, dessutom. Det filterlösa.

Och det känns samtidigt som att fokusera på “fel” sak i nuläget. Många av oss lever i två parallella världar, där den ena är på riktigt och den andra mer… påhittad. Friserad. Jag kan ärligt talat komma på mig själv med att se en person IRL och tänka “oj, så där ser ju hen inte ut i sociala medier…?” för att man väljer att presentera en annan sida. Och det är inget fel med de; många tycker förmodligen att jag är dödstråkig och borde använda fler filter, haha. 😉

Copyright © 2010- Mitt Nya Liv - mittnyaliv.seMen sedan jag återupptog mitt gravt misshandlade instagramkonto 18 maj 2017, har jag inte använt ett enda filter på de bilder jag publicerat. Medvetet. Och det syns säkert. Men. Jag jobbar ju med att återställa organs eventuella obalanser, att stärka människor från insidan och få dem att förstå att de duger som de är. Filter passar inte mig på samma sätt längre (även om jag inte säger nej kategoriskt). Och jag är glad att jag kan välja.

Jag har säkert blivit en kärring mot strömmen – även om jag lika ofta väljer att flyta med – på flera sätt, och vad säger man… only dead fish follow the stream? Bara döda fiskar flyter med strömmen. Jag har min lilla plats i universum som får vara filterfri. Om jag vill. När jag vill. (Och det var väl inte så att jag flöt med strömmen innan heller, med tanke på min kosthållning… se mer här.)

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Hur andra gör bryr jag mig inte om, jag respekterar andras åsikter. Så länge jag får ha mina. Och här utmanar jag verkligen mina gamla rädslor. De där som viskar att jag kanske inte duger ändå, fastän jag idag VET innerst inne att jag gör det. Vad andra tycker om mig spelar mindre roll. För jag har funnit min kärna, jag har besökt de mörkaste vrårna i mitt inre och kommit ut levande. Jag vågar för att jag vet att mod är att göra – även om det är läskigt. Som nu.

Och det borde kanske egentligen ha piffats, borstats och sminkats, lyfts och förlängts åt olika håll inför denna selfie… men jag kom överens med mig själv om att våga anta min egen utmaning med rufsigt hår, lite (minimalt med) smink och ett sladdrigt men bekvämt linne. Vad sjutton gör det om hundra år? Det känns till och med lite befriande, eftersom det “borde” vara på ett visst sätt. Efter en viss mall.

Naturlig är ju naturligt – och jag är jag. På ett sätt genuint och äkta, men kanske inte helt passande när så mycket handlar om filter och yta idag? Igen: det är inte fel med filter. Det är bara inte “jag”. Inte längre. Och jag tror att vi ska våga visa de yngre att det finns ett verkligt liv utöver det filtrerade de lever i. Där vi alla kan vara omtyckta precis som vi är.

Jag har vågat mycket i mitt liv hittills och provar igen. Läskigt, men jag har ju dig Tiina. Vi kanske kan fixa en ny profilbild snart, tillsammans? 😉 (Den två år gamla kan ju alltid få komma tillbaka, haha.)

Så… profilbild eller ej? Det är frågan.

// Kram Linda

Vi får i oss 7 kg (!) tillsatser per år.

Med mitt jobb blir man påmind om att man kommer med lite tråkiga nyheter ibland. Nyligen fick jag höra “Linda, jag kan inte äta fläskkött sedan du berättade om vad det gör i kroppen!” och jag har hört att vissa vänners barn förbjuder dem att träffa mig, för att det blir så krångligt med maten hemma annars…

Svarta siluetter av träd mot en grå himmel.Haha. Stackars människor. Och ändå berättar jag ju sådant som är helt öppet och lätt att googla – när folk frågar mig – men som troligen få vill veta. Min egen drivkraft är den sjukdomskänsla jag själv hade när min tarm var läckande och det ledde till en massa biokemiska obalanser. Jag mådde pyton. Där kände jag att det inte var värt en dag till för att få äta “gott”.

En av dessa vänner upplyste dock mig om en sak nyligen, något jag helt och hållet har missat. (Tack Bella!) Att var och en av oss får i oss runt 7 kilo tillsatser per år. Bara den meningen väcker en direkt känsla av illamående i mig. Och sedan fortsättningen som du kan se via länken ovan – “Vad är det vi äter egentligen? Ett projekt om tillsatser” – kändes inte mycket fräschare:

“En av anledningarna (…) är att de flesta vill att
vår mat ska vara så billig som möjligt.
Därför byter tillverkaren ut dyra ingredienser mot billigare tillsatser, och vatten som binds med dessa.
Det här påverkar både kvalitén på produkten,
och förminskar den naturliga smaken. ”

Tänk att vi har kommit hit. Att vi får i oss så mycket tillsatser i det som anses vara “vanlig mat”. Det är sorgligt. Tillsatser som till exempel gör att maten håller ihop (emulgeringsmedel kan göra oss sjuka och feta), glassen blir len och fin (“Det innehåller GB-glassen egentligen: Så onaturligt det kan bli“) och att maten får längre hållbarhet (“Hamburgaren ser ut som ny – efter 14 år“). Hmm.

Eller hur man ersätter en pressad citron med vatten och citronsyra – för att det är knepigt att pressa en citron för hand? – citronsyra, som i sin tur kan ge upphov till allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner. Den förvånar mig.

Tillsatserna erbjuder många nog “bra” egenskaper och alla är inte skadliga (och visst, utan vissa e-nummer kan vi säkert dö), men förr behövde vi inte dem. Man tillagade råvaror och åt. Punkt. Idag har vi inte tid, eller – vi tillåter det inte att ta tid att laga mat. Vi prioriterar annat, förenklar, äter hel- eller halvfabrikat men är inte helt medvetna om att vi kan behöva betala med hälsan. För vi känner inte till omfattningen ännu…

Jag brukar ta upp ett par tillsatsämnen, främst för att sätta dem på kartan och förklara hur de påverkar oss. Har vi kunskap så kan vi påverka våra egna liv mer. Det är inte alltid bekvämt att veta om, men är du känslig kan du sluta läsa – nu.

* Sötningsmedel – vanliga sötningsmedel är aspartam, “NutraSweet”,
sorbitol, sackarin
och sukralos eller “Splenda”. Det är dessa sötningsmedel
som används i de flesta så kallade lightprodukter.

* Aspartam – ett sötningsmedel ca 200 gånger sötare än socker

* Sukralos – ett sötningsmedel ca 500 gånger sötare än socker

* Glukossirap framställd från främst majsstärkelse, ersätter
nu alltmer vanligt socker i både godis och livsmedel

* Glutamat/MSG – kallas bland annat E621, glutamat, natriumglutamat, MSG (monosodium glutamate) eller helt enkelt smakförstärkare. 

* Jästextrakt – ett vanligt innehåll av glutamat (se ovan)

* Guarkärnmjöl (E412) – en baljväxt som liknar sojabönan,
används ofta i glutenfria mjölmixer eller bröd, en stark allergen

* Klumpförebyggande medel tex E535 och 536… cyanid, någon?

* Azofärgämnen – färgämnen som ”kan ha
negativ effekt på barns beteende och koncentration”

Här kan du läsa en liten guide om e-nummer, men håll i dig… jag blir på allvar illamående efter bara ett par meningar. Jag tänker att det är tragiskt att vi får i oss så mycket som 7 kilo av tillsatser per år, när vi kan tillaga vår egen mat utan dem. Rena råvaror. Ren mat för våra kroppar och organ att processa. Kom ihåg att du bygger din kropp av näringsämnen; din hals, din handled, dina lungor. Mat som omvandlas till vävnad, organ och skelett. Vi tänker kanske inte så, för till det vill vi väl egentligen ha den allra bästa näring vi kan uppbringa…?

Innehållsförteckning över glutenfritt knäckebröd.Se bara på ett paket glutenfritt bröd och förvånas över kreativiteten. Man tar bort gluten och ersätter med otaliga andra E-nummer som känns mindre naturliga…? Jag gör mitt eget fröknäcke och bakar mitt eget mjuka “bröd”, de finns båda i min matbok 2.Vardagsmat (men det ska vara 1-1,5 tsk bikarbonat i det mjuka brödet; inte 3 st). Funkar fint!

Tänk också på skillnaden på en vuxen som får i sig 7 kg tillsatser och hur ett barn, med så mycket mindre kropp, troligen reagerar ännu starkare… Läkartidningen (nr 6 2008) hade en medicinsk kommentar om Livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn och resultat från en brittisk studie stärker sambandet.

…det är nog sedan länge nu som du känner att “nej, henne orkar jag inte med” och dina barn ber dig sluta umgås med mig. För livet blir lite stökigare när man börjar kryssa mellan rena råvaror och man läser på innehållsförteckningar. Jag vet precis. Men det är som med allt annat ett val vi gör, i slutänden en prioritering av tid. Och det här brinner jag för.

Vill du lära dig mer, ta tag i det här och göra på ett annat sätt?

Jag säljer mina fyra matböcker här; för grunder, vardagsmat, festligare mat och mat på picknick/resa.
Vi erbjuder vår kostkurs i Stockholm 7-8/10 med teoretisk grund, kompendium och recept på det som bjuds och provsmakas. Häng med oss!
Annars finns även möjlighet till en individuell kostrådgivning (det är bra om du känner till din blodgrupp, så blir råden mest passande) eller samtal kring hur du kan äta.

Jag tror att varje steg bort från tillsatser mot bra råvaror är avlastande för kroppen, helheten. Att det ger oss en möjlighet att blir starkare ner på cellnivå så att organen kan utföra sitt jobb på bästa sätt – även om vi inte märker av en förändring samma dag. Eller ens samma vecka. Men på insidan gör det skillnad.

Även om resultatet “bara” blir att det inte gör ont, för hälsa bara “är”Smärta, värk, utmattning, stress, inflammationer och sådant som skaver är något annat (…här om hur studier visar att tillsatser i mat kopplas till fetma och tarmsjukdom).

Jag tror att våra kroppar tackar oss för det. 

// Kram Linda

(Du når mig via detta kontaktformulär. Välkommen.)

Att våga vara i känslan.

Vi människor är duktiga på många saker. Att fly undan känslor är en av dem, tänker jag. Känns det igen? Inte alla och alltid, men många av oss är ofta kreativa när det kommer till flyktbeteenden. Vi har vårt bagage med oss och om vi har haft det tufft, vem vill då lägga handen på den där glödheta plattan – igen?

Fyra glas med rosévin i en skål.Vi människor är kreativa. Vi kan hitta på många sätt att fly, för att slippa känna på det som är jobbigt. Jag har till exempel använt mig av socker den större delen av livet… hellre äta än att känna på riktigt. (Inte så framgångsrikt, men det trodde jag nog aldrig heller, om sanningen ska fram). Och med tanke på hur många medel vi har omkring oss att tillgå, är det en ganska enkel match dessutom. Att falla för frestelsen.

Många finns framför ögonen på oss dagligen. Frågan är hur och om vi kan stå emot den dignande buffé av olika distraktioner och stimulantia  i livet att välja på (och missbruka) för att trycka ner känslor;  arbete, nikotin, mat, socker, alkohol, sex, spel och droger… vi kan dras till olika saker. Eller flera av dem. Det är ju inte för inte som alkohol kallas för “flyktsoda“. Med det sagt är inte brukare av allt detta missbrukare, men vissa är det.

En Stockholmsvy i gråskala.Vi dras till det roliga. Undertrycker gärna det jobbiga. Livet ska helst vara Instagram-vänligt och ge många likes, sedan sitter vi obekväma och ensamma bakom fasaderna många gånger. Vem vill se det som smärtar? Vem vill skylta med det? Det fina i sammanhanget är att tänka att “det går över”. This too shall pass. För det gör det, oundvikligen.

Min kusins dotter tog studenten nyligen och på hennes mottagning höll hennes gudmor ett fint tal om att fånga stunderna i livet, att ingenting är bestående – varken de ljusa eller de mörka stunderna; “det enda som är konstant är förändringen”. Och det kan vara bra att tänka på, för då kanske man njuter mer i ögonblicket. Eller vet att det jobbiga kommer att gå över. Även om det inte känns så.

Yogamatta, sandstrand, havet, rosa Converse-skor och vattenflaskor.Jag hittade ett fantastiskt podcast-avsnitt av och med yogagirl Rachel Bråthén (från 21/4 2017), som jag har lyssnat på. Hon har ett öppenhjärtigt och ärligt samtal med sin mamma där de pratar om just detta. Att sluta fly. Att våga stå kvar i känslan, för att det många gånger är det enklaste sättet att bli fri. De kallar det “burn through the feeling”. Phew.

Det är ju vad vi gör allt för att undvika. Inte handen på plattan igen. Men tänk om det kan vara så “lätt”… att känna igenom känslorna. Sorgen, smärtan och det som känns så olidligt, för att det ska släppa taget om oss? Kanske är det vägen genom som hjälper oss ut? Jag vet inte, men jag tycker att det låter så sunt och sansat ändå. (Och jag har försökt det själv. Det har hjälpt mig.)

Min kloka lärare sade: “Känn på det, men låt det inte stanna hos dig. Släpp ut känslorna via bakdörren” och det är så sant och klokt. Det kan vara lätt att ta in känslor och ÄLTA dem. Fastna i en snurr man aldrig (nästan) kommer ur. Men om man inte känner på det alls – kommer man någonsin ur det då? Det är en sak att tänka på det och veta intellektuellt – men hur är det att ta ner det i hjärtat? Kanske inte alltid lika enkelt.

Och viktigt här: för den som har varit med om rejäla trauman i livet, är det inte så här enkelt. Då är det viktigt med professionell behandling, support och stöd. Men för oss som går och tycker att det är motigt ibland, som har upplevelser, minnen och känslor att rensa ut ur systemet för att kunna fortsätta starkare framåt – så kan det vara skönt att erkänna det. Bryta ihop och börja om. Inte bara bita ihop och fortsätta. Det är att vara stark, inget annat.

Vita blommor med gröna blad och vita knoppar i bakgrunden.Jag tror på att våga vara i känslan när den kommer. Att möta smärtan, sorgen eller glädjen – för den delen – och uppleva. Känna in. Sedan släppa ut den bakdörren. Eller för tusan, känn på glädjen lite extra. Njut fullt ut. Vi vet att allt förändras och går i cykler, passa på att fånga ögonblicket.

Och det kan vara läskigt nog att vara i ljuset, när man har upplevt mörker. För att man vet att även det förändras. Men vi måste vara modiga för att få alla delar, för att kunna leva och vara levande fullt ut. Allt rör sig. Det enda som är bestående är förändringen.

Det kan vara skönt att tänka på ibland.

// Kram Linda

Vi äter “godis” till frukost. Varför?

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas igen. Det kommer larm om fetmakriser och jag tror att var och en bör börja vid sitt eget frukostbord.

Inte minst i mitt jobb ser jag en majoritet som främst äter snabba kolhydrater – sockerarter – till frukost och så är de så hungriga före lunch att de fikar eller äter en chokladbit då… dessutom hinner majoriteten även berätta att de “äter nyttigt” innan de meddelar att de börjar dagen med filmjölk/yoghurt och müsli…

I min värld innebär “nyttigt” att näringen passar för organens funktioner. Tråkigt kanske, men för att våra kroppar ska upprätthålla puls, andning och de inre organen ska kunna utföra sitt jobb. Tyvärr är det sådant som kan ge sig tillkänna efter väldigt lång tid, att det liksom inte har varit helt kompatibla matvaror; magen knasar, leder värker, tröttheten förlamar. Diffusa symtom, svårt att ta på. Bara för att något är toppen i en reklamfilm, är det inte alltid “nyttigt”.

Ser vi på frukostbordet som mer liknar en godishylla, har vi till exempel:

Juice / smoothie = oftast flytande sockerarter av frukt och bär
(färskpressade om vi har tur)
Bröd – all mjölmat = socker
Yoghurt / fil = sockerarter, kyler inifrån, skapar slem
(även om det är en del proteiner också, men här är fokus socker)
Bär och müsli = sockerarter
Gröt + mjölk eller nötmjölk = ofta sockerarter utan fett
för att inte tala om banan = sockerarter
(samt
Kaffe – blockerar upptag av mineraler = tillför inte näring)

Det här är inga hemligheter, det är bara att vi har gjort den här frukosten till en “vana” och det är gott – men… betyder det att det är bra näring för kroppen? Kroppen, insulinet och blodsockret får mycket att göra. Näringen rinner fort igenom och många är hungriga redan runt kl 10. Jagar som galna efter fika eller annan påfyllnad.

Så vad kan man äta istället? Mitt standardsvar är: mat. Ät mat, som vore det lunch eller middag. Fast det svaret brukar inte alltid falla i god jord. Så att säga. Kan man äta “mat” på morgonen?

Jag frågar även mina klienter hur mycket fett de äter i maten? Möjligen lite nötter, avokado eller mjölkprodukter får jag till svar. Avokado är okej för blodgrupp A, men mjölkprodukter…? Det räknas inte som fett i min bok, då jag anser att kaseinet ställer till mer problem (läs: inflammationer) än det gör gott. Många väljer fortfarande bort bra fetter, i tron att det kanske gör dem tjocka. Fastän hjärna, nervsystem och många andra organ kräver fett som både bränsle och isolerande skydd. Det är dock viktigt att välja bra fetter.

Jag vill vara tydlig med att jag inte föraktar kolhydrater, jag tycker bara att vi ska vara medvetna om mängderna socker i det vi äter dagligen och blanda in mer bra proteiner och bra fetter. Några exempel (att välja efter blodgrupp) är:

Ägg, smör, olivolja, nötter, avokado,
kalkon, rostbiff, makrill och fetaost.
Gröna blad, broccoli och bönor.
Varför inte i en matig äggröra eller omelett?

Blir du ofta hungrig före lunch? Det är inte fel med ett mellis på förmiddagen, men vi kan bli olika hungriga, känns det som om maten bara går igenom eller ger den “stuns”? Blir du sugen runt klockan 15? Det är ofta en reaktion på vad vi har ätit till lunch. Titta gärna över andelen kolhydrater, kontra proteiner och fetter… du kan bli överraskad.

Det är framför allt fett som mättar. Gör ett test; ät knäckebröd, frukt eller något annat sockerstint och sedan rent fett för att se vilket som mättar längst. (Nja, det var ett skämt.) Proteiner mättar också, men även där finns en del kolhydrater, det är bara fett som inte innehåller kolhydrater. Så fett mättar mest.

Vad jag äter till frukost? Kanske en omelett med olika grönsaker och kryddor. Gårdagens mat. En gröt med mycket smör/kokosfett (så att det mättar länge), en näve nötter som kokats i så mycket vatten att jag inte behöver tillföra någon sorts mjölk, annars lite havremjölk. Jag kan ta en kopp te till, istället. Eller en skål linssoppa och ett ägg. Eget glutenfritt bröd, som en del i måltiden för att dämpa insulinpåslaget… med mycket fett på.

Jag anser att vi börjar bygga god hälsa ner på cellnivå genom det vi äter. Det är svårt annars för kroppen att göra sitt jobb, hur mycket vi än vill. Vi kan gilla läget, bjuda till och anstränga oss eller avböja – tack och lov har vi valet.
“Neej, jag skulle aldrig kunna äta mat till frukost!” finns det vissa eller kanske många som tänker nu.

Nehej. 🙂

Men vill vi förändra finns det alltid hjälp att söka, till exempel handfasta tips i mina matböcker med olika inriktningar. Kunde jag så kan du.

…vill du boka en tid till hösten för en individuell kostrådgivning eller hälsoundersökning kan du göra det här. Varmt välkommen!

// Kram Linda